Strax söder om Vimmerby finns den lilla byn Ingebo hagar med anor från 1600-talet där Kristina Lindelöf tar emot turister, odlar grönsaker och sköter sin skog.
Det är en idyll med röda stugor med vita knutar, bökande grisar, kvackande ankor, ulliga kycklingar och söta kattungar. I Ingebo hagar har människor levt i flera hundra år, plöjt fram åkermark ur den steniga jorden, byggt stenmurar och nött stigar. Överallt finns spåren av förfäderna.
Kristina Lindelöf
Ålder: 61 år.
Familj: Tre döttrar, två barnbarn.
Bor: I Ingebo hagar, lite söder om Vimmerby.
Gör: Driver skogsbruk, har turistverksamhet. Odlar. Har gårdsbutik.
Varje morgon under sommaren ordnar Kristina Lindelöf bondgårdsvandring där besökarna får följa med och mata ankor och getter, hönor och grisar. Inga, tio år gammal, från Tyskland, hjälper till med att blanda mat till de två minigrisarna Villie och Billie, hon ger getterna färska löv och får hålla en dygnsgammal kyckling.
Det är ett liv och ett kiv i hagen där ankan Pytte tar sig ett svalkande bad, helt oberörd av hönor, katter, hunden Baloo, minigrisar och afrikanska dvärggetter.
– Det borde ha varit jämtgetter, men det blev för mycket blåmärken på barnen. De afrikanska dvärggetterna är gosiga och älskvärda och gillar att bli borstade och klappade, säger Kristina.
Fem av getterna är dräktiga, så snart blir det killingar.
Villie och Billie är ganska stora för att vara små. De låter sig bli klappade och borstade.
– Grisar ska behandlas med kärlek och respekt.
Turisterna kan besöka visningsträdgården där Kristina täckodlar potatis och bönor, luktärter och lök, jordgubbar och squash.
– Jag vill visa barnfamiljerna hur det går till att odla mat, så att de får en större vördnad för det vi äter. Att det tar tid att odla, att det ligger mycket arbete bakom skörden. Det ska vattnas och rensas. Och hur ska vi leva i framtiden om inte fler börjar odla sin egen mat?
LÄS ÄVEN: Jens och Elke flyttade från Tyskland – idag bor de med alpackor
Giftfritt och ekologiskt
Jord- och skogsbruket drivs med kretsloppstänkande, och utgångspunkten är att bruka utan att förbruka. Grundtanken är att odla giftfritt och ekologiskt. Gödslet är organiskt och kommer från gårdens djur. Det komposteras tillsammans med köks- och trädgårdsavfall. Här finns en biologisk avloppsanläggning och solceller. Kristina är engagerad i Odlingsakademien som är ett hållbarhetsprojekt i Astrid Lindgrens hembygd. Akademien gör föreläsningar, studieresor, gårdsbesök och nätverksträffar, och driver bloggen odlingsomlivsstil.com.
Ett av Kristinas olika projekt är att få fram egen grillkol, tillverkad i en traditionellt uppbyggd kolmila där det kolas i sju dygn.
LÄS ÄVEN: Här campar du bäst i Sverige – och 3 goda råd till dig som vill campa
Runt byn finns skogen med fina vandringsleder. En av lederna går till Mördarelyckorna, där det skedde ett mord 1834 – den svartsjuke bonden Håkan slog en yxa i huvudet på drängen Gustaf ”varpå han dog”. Bonden var Astrid Lindgrens farmors farfars far.
– Astrid har varit där och besökt stället, säger Kristina.
Idag är Mördarelyckorna en fridfull plats där fåren betar. I skogen finns flera fasta kulturmiljöer som stenmurar, vattenkällor och kolbottnar. Gamla hagmarker som vuxit igen har restaurerats.
Samarbetar med SLU
Huvuddelen av skogsmarken brukas traditionellt med tall, gran och löv för produktion av timmer och massaved. För drygt 20 år år sedan anlades ett hektar stort lövhägn med ek, lind, avenbok, fågelbär och masurbjörk. Kristina har naturvårdsavtal med Skogsstyrelsen för en del av skogen för att bevara och utveckla naturvärdena, som ett sätt att kombinera naturupplevelser med ett modernt skogsbruk. Hon samarbetar också med SLU, Sveriges lantbruksuniversitet.
– Det är ett kul samarbete. Varje år kommer det internationella skogsstudenter hit. Jag berättar hur det är att driva ett modernt familjeskogsbruk. I många länder är skogarna ofta statligt ägda.
LÄS ÄVEN: Upptäck Gotland – 11 tips på saker att göra
Kristina är agronom, utbildad vid Ultuna. Hon har tidigare arbetat bland annat med ett biståndsprojekt i Estland. Hon är den elfte generationen i byn.
1994 fick hon ett erbjudande hon inte kunde säga nej till, hon köpte Ingebo hagar av sin mammas farmor.
Då var hela gården rejält nedgången och var i behov av stor upprustning, med igenvuxna betesmarker och hus som behövde renoveras.
– Det tog tio år att få ordning på gården, berättar Kristina.
För 20 år sedan började hon hyra ut till turister. Den verksamheten har vuxit, med olika slags boenden. Det äldsta huset på gården är från 1700-talet. Det enklaste boendet är trädgårdskojan. Där bor man gratis i utbyte mot tre timmars trädgårdsarbete. I kojan finns ett rum med en säng och ett litet bord, det är allt. Ingen toalett, inget kök, inget vatten.
– Det är lagom för en person, eller för ett förälskat par. Huset är ouppvärmt, det är som ett tält, men nu har vi dragit el så man kan ladda sin mobil.
Många planer
Före pandemin hade Ingebo hagar som mest 25 000 besökare per säsong, och då fanns ett uppskattat gårdscafé. Det är numera stängt.
– Det blev för mycket, det var bilar överallt. Nu har vi boende med självhushåll och en gårdsbutik med enklare servering.
Kristina har många planer inför framtiden.
– Om fem år har vi utökat säsongen. Vi jobbar mer med social verksamhet, grön omsorg.
Viss social verksamhet finns det redan, Ulrika Andrews har daglig verksamhet i Ingebo hagar och är här tre dagar i veckan.
– Jag älskar djuren, säger hon.
Kristina menar att det finns så många människor som mår dåligt, och som inte vet hur bra de skulle kunna ha det.
– Jag vill att Ingebo hagar ska vara ett ställe dit barnfamiljerna kan komma och få ro, få sänka axlarna. Närmare naturen är det lättare att vara harmonisk. Vi människor är gjorda för att leva i naturen. Vi blir lugna av att sitta vid en lägereld eller vid strömmande vatten.
