Jens och Elke flyttade från Tyskland – idag bor de med alpackor

I den lummiga trädgården är det inte Elke och Jens som först möter upp vid grinden. Det är hundarna Rita, Agate och Smilla som kommer rusande som tre yrväder. Vovvarna ser ut att trivas gott i den stora trädgården där de kan springa fritt.

Men hur hamnade det här tyska paret i Säffle? Historien började för tio år sen. Elke och Jens träffades på nätet, som många andra nuförtiden.

– Det lustiga var att vi bodde två kilometer från varandra. Vi hade kunnat träffas på affären, berättar Elke.

Paret började semestra i Sverige, varje gång till ett nytt ställe.

– Det är jättefint i Sverige, vi tyckte jättemycket om det. Vi tänkte att här kan man leva. Det är inte så mycket människor, det är mycket lugnare.

I Tyskland bodde de i Nordrhein-Westfalen som är den folkrikaste delstaten med ca 18 miljoner människor. Till ytan lika stort som Jämtland.

Jens tycker att både Sverige och Tyskland har sina fördelar – men med en viktig skillnad.

– I Tyskland är det mycket stress, mycket bilar, mycket av allt.

Drömmen om Sverige

Paret började drömma om ett lugnare liv i Sverige. Att ta sig ut ur det berömda ekorrhjulet, att ha mer tid tillsammans. I Tyskland jobbade Jens som trädgårdsmästare och Elke inom vården, det som motsvarar vår hemtjänst. De hade inte mycket tid över till annat.

– Vi funderade på att flytta. Men som många andra så tänker man mycket men man gör det aldrig.

Sedan kom dagen då de kände att det var nu eller aldrig.

Elke är entusiastisk över minnet som ledde dem till där de är idag.

– Under påsken 2019 tittade vi på några hus i Sverige. Det var då vi hittade det här. Vi flyttade in första september. Så det gick fort.

I det röda huset, byggt 1912 och med ca 130 kvm boyta, har de gott om plats även med de tre stora hundarna.

De var båda 53 år gamla då flyttlasset gick till Sverige.

– Vi sa att om det inte funkar, då flyttar vi tillbaka till Tyskland. Nu är det nästan tre år sedan och jag tror vi stannar, säger hon och skrattar.

Stor familj

Elke har tre barn och Jens har fyra från tidigare äktenskap.

– Vi har båda stora släkter men våra barn är vuxna. Min äldsta är 33 år och yngsta 21. De kan komma och hälsa på när de vill men nu var det dags att se vad vi drömmer om, säger Elke.

Livet flyter på fint här i Sverige. De har byggt ut en liten stuga som fanns på gården till dubbla storleken.

– Främst för att familjen skulle kunna hälsa på, men också för att kunna hyra ut när den står tom.

Det visade sig vara en god idé, stugan är välbesökt och fullbokad flera månader framåt.

– Vi har haft besökare från Frankrike, Belgien, Norge, Danmark och Tyskland. Det är spännande att träffa så mycket olika människor. Elke berättar om en familj:

– De var så vänliga men de pratade bara franska. Jag hade franska i skolan men det var 40 år sen, det blev Google Translate på mobilen.

Utsikt med alpackor

Den som bor i gäststugan har vacker utsikt från baksidans altan över de fridfulla alpackorna i sin hage. Det går att boka en alpackavandring där man får leda dem på en promenad. Hur lång turen blir beror på djuren, de bestämmer tempot.

Man kan även äta våfflor tillsammans med de ulliga djuren från Anderna. Elke dukar upp ett välfyllt bord med olika sorters sylt, grädde, juice och kaffe. Man får räkna med nyfikna alpackor som kikar över axeln.

Det är alltid något som händer på gården. Tidigare på dagen kom en semestrande familj från Tyskland som var nyfikna på alpackorna.

– De hade aldrig varit i Sverige innan men de berättade att så fort de kommit av färjan märkte de att det var så lugnt. Människorna i Sverige är lugnare, trafiken är lugnare, berättar Elke.

Att någon gång skaffa sig ett gäng alpackor är något som Elke länge fantiserat om.

– Man blir förälskad när man ser in i deras ögon. De är så fina, säger Elke.

Totalt har de fem stycken.

– De är så lätta att ha, det är inte komplicerat alls.

Hjälpsamma grannar

En permanent flytt till ett främmande land innebär mycket nytt på en gång. Inte bara nya vanor och ett nytt språk utan också alla praktiska saker som ska läras.

– Jag tror att vi hade en väldig tur med våra grannar. De hjälpte oss med allt. Man vet ingenting när man kommer till ett nytt land om hur det exempelvis funkar med vårdcentralen eller Skatteverket. Det var helt annat än i Tyskland men vi hade alltid någon att fråga. De var helt otroliga, alla runt omkring oss, säger Elke.

---

LÄS ÄVEN: Lena sålde villan och flyttade till en båt: ”Jag ville ha frihet”

---

Innan de flyttade försökte de lära sig svenska online. De hade en lärare som lärde dem via datorn. Jens berättar:

– Det gick bra. När vi kom hit trodde vi att vi kunde svenska men det kunde vi inte. Gick vi in i en affär kunde vi fråga men vi förstod inte vad de sa.

De skrattar gott åt minnet.

– När vi fick våra personnummer gick vi SFI, svenska för invandrare, och jag har aldrig haft så bra lärare, säger Elke. Efter det gick vi ytterligare en vuxenutbildning, svenska som andraspråk. Det var jättebra. Språket blev så mycket bättre snabbt.

De hade pratat en del engelska innan men då bestämde de sig för att bara prata svenska.

– Det är inte perfekt, vi är för gamla för att det ska vara perfekt. Men det funkar bra.

De tror att de som tyskar har haft en fördel när de skulle lära sig svenska.

– Tyska och svenska har många ord som är lika. Vi hade klasskamrater från Ryssland, Kina och Afghanistan och jag tror att det är mycket svårare för dem som kommer från ett helt annat språk, säger Elke.

---

LÄS ÄVEN: Bästa vännerna Birgitta och Lena flyttade ihop och blev sambor

---

Så hur gör man då för att våga byta bana mitt i livet? Jens tipsar:

– Gör det enkelt.

Elke håller med:

– Om man kan och vill, bara gör det. Man kan alltid ändra sig och flytta till­baka.