Jag är en kvinna på 68 år som i över 30 år levde i en relation med psykiskt våld. Det var tyvärr först för tio månader sedan som jag avslutade vår relation.
De första tio åren bodde vi tillsammans men sedan ville han att vi skulle vara särbor och bara träffas på helger och semestrar. Då blev det så. Varje helg kom jag med min resväska till honom, trots att vi var tillsammans så länge fick jag aldrig en byrålåda eller hylla till mina saker.
Han var alltid mycket nedlåtande mot mig och han skyllde alla sina misslyckanden på mig. Jag fick skulden för att hans liv inte fungerade som han ville och han hotade hela tiden med att göra slut. Jag vet att han var otrogen många gånger.
LÄS ÄVEN: ”Hjälp! Vår dotter är tillsammans med en psykopat”
Jag förlorade en stor del av min umgängeskrets eftersom han inte gillade mina vänner och min familj. Själv kom han ständigt i konflikt med sina egna vänner. Han tål inte kritik och känner alltid att folk är ute efter honom. Även om han uppfört sig illa mot både mig och andra har han aldrig bett om ursäkt.
Tack och lov fick vi inte barn tillsammans men jag har en dotter från en tidigare relation. Henne har han också alltid försökt trycka ner, men jag har lyckligtvis alltid beskyddat henne.
Mina vänner och min familj har i alla år hävdat att jag skulle må bättre utan honom och det har de säkert haft rätt i. Men mitt problem nu är att det känns tomt och jag saknar honom. Samtidigt är jag olycklig över att jag i så många år fann mig i hans uppförande. Kan du hjälpa mig?
Ulla
Vibeke svarar: Du var modig som lämnade honom
Det är faktiskt ganska normalt att människor som blivit utnyttjade och förnedrade i en relation har svårt att stå stadigt på egna ben när de äntligen gjort sig fria. De har svårt att hitta fast grund att stå på.
Det är nämligen det som psykiskt våld gör mot människor: Förstör, förtrycker och tar självförtroendet från dem. Till slut vet man inte vem man egentligen är.
I ditt fall har det psykiska förtrycket pågått så länge att du helt säkert har glömt vad det innebär att må bra. Du har levt i ett offer-bödel-förhållande och vant dig vid det och på så sätt blivit beroende av er sjuka relation.
Därför kan jag förstå att du nu tänker att det lättaste för dig vore att gå tillbaka till honom. Jag avråder dig starkt från det. Det finns ju en anledning till att du långt om länge fann modet att lämna honom. Det var en stort och stiligt steg att ta.
Men nu gäller det för dig att göra dig helt fri från honom. Gör tålamodet till din vän och dina dåliga gamla vanor till din fiende.
LÄS ÄVEN: Tora: Jag vill inte att min dotter ska tycka om sin pappa
Börja med att försöka förstå varför din självkänsla är så eländig att du föredrar psykisk misshandel framför ditt eget goda sällskap.
Tala med dina vänner, de känner ju din före detta man, men låt bli att beklaga dig över honom. Försök istället att förstå varför du lät dig själv förödmjukas i så många år. Kom ihåg att det är du som har ansvar för att gå vidare i livet.
På biblioteket finns många böcker om att leva med psykiskt våld och hur man gör sig fri från det.
En självhjälpsgrupp kan också vara en god idé för dig.
Se saknaden efter honom som sista sidan i en väldigt tråkig bok.
Det är viktigt att du förstår hur modig du har varit som lämnat honom.
Bra jobbat!
Artikeln publicerades först hos Hemmets journal. Om du vill ställa en fråga till Vibeke kan du läsa mer här.