Det är genombrottstid för textilkonstnären Lisa Englund. Textil ligger i tiden, det märker hon på det ökade intresset för sin konst. Inte minst nu när hon fått Beckers konstnärsstipendium på 200 000 kronor.
– Och det känns lite extra hedrande att stipendiet går till textil konst. Det finns en nerv i kontrasten mellan att arbetet är så tidskrävande och kräver så mycket omsorg, samtidigt som det kan se lite naivistiskt och knäppt ut, säger hon och klappar hunden Ior som ligger och bligar framför vävstolen som upptar en stor del av den kombinerade ateljén och bostaden i Farsta.
Lisa Englund
Ålder: 31 år.
Bor: Farsta, Stockholm.
Familj: Hunden Ior.
Konstnärlig förebild: Norsksvenska Hannah Ryggens textilkonstnärinna, verksam på 40-talet, känd för starka politiska vävar.
Främsta egenskap: Vågar improvisera, vara modig att inte planera för mycket.
När jag inte väver: Lagar mat, wokar mycket just nu
Aktuell: Separatutställning i Färgfabriken i Stockholm till 16 mars och på KKAM, Keramik, Konst Ateljé Museum i Höganäs 16 maj till 1 juni
Hon har precis lagt sista handen inför utställningen, knutit garn och fållat kanter.
– Det är min första separatutställning och det är så himla kul att få visa flera vävar tillsammans eftersom mina bilder hänger ihop, eller i alla fall är delar i samma värld, säger hon.
Och att få ställa ut på Färgfabriken känns extra stort för Lisa.
Bibliska motiv
– Rummet är så vackert, pelarna och det runda fönstret passar så bra till de lite kyrkliga teman som jag gör ibland.
Hon pekar på att hennes motiv också fångar upp bibliska motiv, som en Madonnaassociation, en varsam andlig hand eller en dramatiskt brinnande buske.
– Jag fascineras av laddade bilder och apokalyptiska teman i mina verk. Och vi är många som känner domedagskänslan idag, i det politiska läget och det som händer med miljön. Men det är svårt att prata om, det blir så lätt urvattnade floskler. Och där kan jag istället använda min konst.
LÄS ÄVEN: Världsstjärnan Kaffe Fasett: ”Vitt är det enda jag inte gillar”
Själv är hon uppväxt i ett ateistiskt hem och säger sig alltid ha känt sig främmande i religiösa rum. När hon som barn besökte kyrkor upplevde hon det som nästan läskigt.
– Det är kanske är orsaken till att jag dras till detta nu. Man är inte van att se den typen av dramatiska bilder, det är så storslaget och nästan skrämmande. Men kyrkan har ju haft några tusen år på sig att lära sig berätta bra stories.
Växtfärgar garn
Också skogen kan betraktas som ett tempel som hon går omkring i när hon samlar svampar och växter. Och färgningsprocessen som hon gör för hand är ett sätt för henne att överföra skogens och växters magi till materialet, och vidare in i sin konst.
– Själva materialet bär på speciella värden, och att leta pigment i skogen och klättra runt på stenar knyter an till gammal naturmystik, till helheten. Det är en mäktig känsla att få känna sig liten, besegrad av naturen.
Det från dessa expeditioner bland svampar, blad och mossa hon har hämtat material till det handfärgade ull- och lingarn som nu glöder i varma färger på hyllorna. Men det finns också andra knep för att få till det lilla extra i en kulör.
– Ja, man kan till exempel tillsätta urin från en full gubbe, säger hon sakligt utan att skoja.
Och det har hon också använt i några av sina verk, men hur hon fått tag på substansen är, som recept ska vara, lite hemligt.
Lisas tips: Växtfärga vårgrönt med vass
- Beta ull- eller lingarn. Häll upp 3 liter vatten i en gryta och tillsätt 20 gram alun. (köps numera på nätet). Lägg i 100 gram garn och värm badet till ca 70 grader och låt det sjuda i en timme. Torka eller använd direkt.
- Plocka vassvippor på försommaren, ta plymen högst upp på vasstråna som fortfarande är lila.
- Koka vipporna i 3 liter vatten någon dryg timme så vätskan blir lila.
- Lägg ner det betade garnet i vätskan några timmar.
- Skölj och häng på tork. Sticka eller väv.
Att väva är en långsam process
Det tar mellan någon månad och ett år att skapa ett verk. Att väva är en tålmodig och långsam process, där motivet växer fram en liten bit i taget, och det kan var svårt att se hela bilden. Så när hon väver större saker har hon ritat en tydlig skiss.
– Men jag gillar inte alls mina skisser utan det är under vävprocessen det händer något.
Det är visserligen viktigt att proportionerna blir rätt men jag försöker lämna utrymme för att improvisera också, och det är väldigt kul att man inte riktigt vet hur det ska bli.
LÄS ÄVEN: Malin skapar konst med motorsåg: ”Jag kände direkt att det här var min grej”
Lisa är uppväxt i Västerås. En sladdis med storasyskon som också har kreativa yrken, en bror som är regissör och en syster som är arkitekt.
– Så jag har ju haft deras fotspår att gå i. Men mina föräldrar är knegare, pappa körde lastbil och mamma jobbade inom hemtjänsten. Men de har ett intresse för kultur och har alltid stöttat mig i få att göra det jag är intresserad av.
Och det finns också en tråd bakåt att nysta i, (om man ska vara lustig).
Konstfacks masterprogram CRAFT
– Mormor vävde och mamma stickade. Så garn har alltid funnits hos mig, en stor korg av garn man har fått gå loss på.
Lisa utexaminerades från Konstfacks mastersprogram CRAFT med inriktning textil 2023. Men intresset för väv uppstod på allvar när hon gick på folkhögskolan Wik utanför Uppsala. På en estetisk linje där man får testa olika konstarter.
– Men textil var inte en av dem. Det gjorde mig lite sur, att just material som kvinnor traditionellt använt ignorerades.
Hon hade nämligen upptäckt att det fanns vävstolar i ett rum som inte användes, och det provocerade henne. Hon gick till rektorn och lyckades få dit en textillärare i en vecka. Det räckte för henne att lära sig grunderna.
– Att väva är avancerat och logiskt, lite matte faktiskt. Och man blir imponerad av att människor genom tiderna har lyckats komponera så fantastiska saker med så enkla medel, pinnar och tråd.
LÄS ÄVEN: Ny slöjdtrend – men kunskapsnivån inom textilt hantverk sjunker
Mormor vävde
Hon satt sen där i skolans vävsal resten av året och vävde. I ljudet av väven och lukten av furustolar och garn.
– Mormor hade gått bort strax innan så jag tänkte mig att det var hon som ledde mig in i vävandet, att jag skulle ta över något.
Och sedan dess har Lisa utvecklat väven till en röst, fylld av andlighet, magi och protest. En tålmodig kamp för det tidlösa, långsamma, envetna i vår digitalt framrusande tid. Men hon erkänner skrattande:
– Själv scrollar jag massor på mobilen. Men vävstolen håller mig i schack.
