Arvid Jakobsson är bibliotekarie på Kungliga slottet – och där händer det oförklarliga saker

Den 2 april 1978 fyllde Arvid Jakobsson fyra år, och just den dagen formade hans yrkesval.

– Mina föräldrar tog mig till Vasavarvet. Och jag blev lyrisk. Jag ville inte bli astro­naut, polis eller något sånt där. Jag ville jobba med svensk historia, och det slog in, berättar Arvid.

På Bernadottebiblioteket finns även planscher, litografier, handskrifter, kartor och ett stort musikarkiv. Samlingarna utgörs också av ca 6 000 musiknoter, varav den mest kända är originalmanuskriptet till Studentsången.

Här får forskare och allmänhet hjälp med frågor om Bernadotteätten och bok­salen används av Kungafamiljen för stipendieutdelningar, ­seminarier och för tv-programmet ”Nobel Minds”.

Arvids väg till Kungliga slottet började på Högskolan i Borås där han studerade till bibliotekarie. Innan dess hade han läst historia och idéhistoria.

– Vi skulle skriva D-uppsats och jag och min kompis ville skriva något om bibliotekshistoria. Då kom vi att tänka på Bernadottebiblioteket. Dåvarande slotts­bibliotekarien svarade glatt att vi var välkomna.

---

LÄS ÄVEN: Drottning Silvia – en stenhård vd som sms:ar på nätterna

---

Den etablerade kontakten med Bernadottebiblioteket resulterade i att Arvid fick en projektanställning efter sin utbildning som ledde vidare till dagens anställning som slottsbibliotekarie och chef över Bernadottebiblioteket.

Strindberg jobbade på Kungliga biblioteket

Boksalen är 36 meter lång, 9 meter bred, och har drygt 8 meter i takhöjd. Man går in genom en oansenlig dörr just för att effekten ska vara överväldigande när man kommer in.

August Strindberg arbetade på Kungliga biblioteket som då låg här. Han skrev: ”Det väldiga rummet […] öppnar sig som en avgrund nedanför mina fötter och härmar med sina hundratusen volymer en gigantisk hjärna, där svunna generationers tankar ordnats i hyllfack.”

– Strindberg-citatet är fint. Men ett citat jag brukar dra vid visningar, är från en engelsk åtta-årig tjej. Hon sade ”this is almost as nice as Harry Potter” när hon kom in, och det säger ju mycket, säger Arvid leende.

På väg ut ur boksalen utbrister han häpet att en stol har flyttat på sig.

– Den stod inte så här i morse! Jag och mina kollegor brukar säga att det är Strindberg.

Händer det oförklarliga saker här?

– Ja, men det är klart att det gör, säger Arvid oberörd.

Unika böcker på Kungliga slottet

Arvid tar fram några böcker som betyder extra mycket för honom.

– Och så är det ju det här med vantar. Man blir lite klumpigare med dem på. Har man tvättat händerna och inte har ringar på sig som kan riva, så är det inte några problem, säger Arvid och bläddrar försiktigt i den Habsburgska bröllopsboken från 1571.

Den skildrar ett bröllop i Wien mellan en österrikisk ärkehertig och en prinsessa. Boken är en handskrift och har målningar med gästernas vapensköldar där färgerna är i stort sett intakta, vilket gör boken unik.

– Den här är mer personlig. Det är Strindbergs drama ”Erik XIV”. Oskar II har skrivit en recension med blyertspenna på titelsidan.

”Det kan ej uppföras utan att man må skämmas! August Strindberg är Mästare – men egentligen i att uppfinna och slösa med de otäckaste, smutsigaste och gröfsta skällsord som på dålig svenska kunna framvrålas! Hela stycket är ett ej ogenialiskt smackverk, ohistoriskt och omenskligt och det genialiska påminner läsaren om att djävulen också är ett stort geni. Ett vida större än A.S! ”

– Jag tror att han vill att initialerna ska läsas just som AS också. Strindberg och­ ­Oskar II gillade verkligen inte varandra.

---

LÄS ÄVEN: Sverige har över 80 levande kulturarv – här är de nyaste på listan

---

Oskar II:s anteckningar

Det har Arvid koll på eftersom han disputerade 2023 med sin avhandling ”Över djupen mot höjden” (som också var Oskar II:s valspråk). Doktorsavhandlingen är en biografi över kungens bibliotek. En fjärdedel av allt material i biblioteket har tillhört Oskar II. Det har varit tacksamt med ett stort material att forska på. Dessutom gjorde Oskar II ofta anteckningar i böckerna som visade andra sidor i hans personlighet som inte kom fram som monark.

Det är just människan bakom titeln som intresserar Arvid. Något som nästa objekt speglar. Han tar fram det Nya Testamentet på tyska.

– Det är så personligt att jag inte är säker på att det ska vara med på bild. Den tillhör drottning Victoria. Henne har man sett i tysk uniform och pickelhuva. Hon stödde Tyskland i första världskriget och var väldigt konservativ. Men här har hon sparat en hårlock som bokmärke, av sin son som dog. Då är det inte den hårdföra drottningen utan då är det en mjuk mamma istället.
På ett medföljande papper står det ”Locke von Erich”.

– Boken är tejpad och inte värd någonting i sig själv. Men som historiskt dokument är den ovärderlig!

---

LÄS ÄVEN: Förr var det en lyx att gå på restaurang – så blev det vardagsmat att äta ute

---

Drottning Louise foton från första världskriget

Nu sätter Arvid på sig handskar och tar fram drottning Louises privata fotoalbum. Det är från tiden då hon arbetade som sjuksköterska vid västfronten under kriget.

– Hon tog dessa bilder. Här ser man de här stackarna som är skjutna sönder och samman. Det är ett väldigt privat dokument av en person som vi ser som drottning med tiara, ordnar och medaljer. Men här är hon inte det, utan en sjuksyster. Det är samma sak med hårlocken och med Oskar II:s anteckningar. Det är en privatperson – inte en representant för Sverige eller en person med ett högt ämbete. Utan det är en människa. Allting vi gör här handlar om biografi. Allt är personhistoria till slut, säger Arvid.

Och det är just något som tilltalar honom med det här arbetet. Han tycker också om att hjälpa forskare och ha visningar.

– Och så är jag nördig. Det är kul med katalogisering. Det är väl tur, då här finns mycket att katalogisera.

– 100 000 volymer ska gås igenom, och vi har kommit ungefär halvvägs. Jag har gett mig den på att det ska vara klart när jag går i pension, säger Arvid.