Han hade egentligen tänkt skaffa en flanellograf, precis som fröken i söndagsskolan.
Men ett blädderblock, en näve tuschpennor och ett ytterst personligt, snarast aggressivt, sätt att attackera pappret gjorde Kurt Olsson till landets mest älskade föreläsare.
Spretiga bokstäver. Konstiga rebusar. Färgglada pilar. Prickar som föreställde ”myrflockar” på vift.
Ja, det fanns ingen ände på galenskapen.
Lägg därtill en orkester som blott bestod av damer, en fäbless för Svensktoppslåtar, TV-historiens mest bisarra frisyr och en sidekick (Arne) som älskade tåg och det är knappast märkligt att det gick som en stöt genom folkhemmet när Kurtan, som han kom att kallas, dök upp i TV-rutan hösten 1987.
Figuren hade redan frilansat i lokal-radion i nio år. Kurtan gjorde undersökande journalistik i p-hus (”Jag kan avslöja att det luktar mer avgaser när det kommer en bil än inte!”) och intervjuade ”krigare” på brittiska slagskepp i Göteborgs hamn (”Was you with at the Falklands?”).
Lasse Brandeby fick inspirationen till Kurt av en kvinna
– Fast sanningen är ju att den självgode herr Olssons rötter var ännu äldre än så.
Avslöjade hans ”skötare” Lasse Brandeby för mig mellan våra fotbollsmatcher vid Genèvesjön i samband med Guldrosen i Montreux 1989.
– På 60-talet hade jag en kvinnlig bekant som jobbade på Volvo. En glad, lite naiv tjej som tyckte allt var så himla käckt och aldrig någonsin hade känt att det luktade illa från fabriken.
– Jag gjorde en parodi på henne i ett radioprogram. Men eftersom jag absolut inte lät som någon kvinna gjorde vi snabbt om henne till man. En hemmaman. Och en som varit hemma alldeles för länge …
Kurt Olsson klassiska intervju med Patrik Sjöberg
Hur fort hoppar du?
– Ja, det … Jag har aldrig tagit tid på det, faktiskt. Men ganska fort, tror jag.
Har ni med egna ribbor till de här tävlingarna?
– Nej, det brukar arrangörerna hålla med.
Vad är det lägsta du har hoppat?
– Lägsta? Ja … runt en meter, kan jag tänka mig.
Du har aldrig hoppat lägre?
– Nä …
Hur högt ribban ligger står alltid på skyltarna, men hur brett är det mellan stolparna?
– Det är svåra frågor, det här. Jag vet inte …
Hur brett har du hoppat?
– Ja … jag har hoppat bredare än högre i alla fall.
Själv var Lars Thorsten Brandeby – med efternamnet taget efter pyttelilla Brandskog utanför Kinna – också en smula androgyn.
Föräldrarna hade tänkt sig en flicka som hette Barbro, men istället fick de en genomsnäll grabb som offrade skolbetygen för att bli klassens lustigkurre, hoppade 1,70 i höjd, hatade julpyssel och var rädd för grannungen, den blivande boxaren Bosse Högberg.
Pappa Torsten brukade säga: ”Lasse har behållit hjärtat varmt, och huvudet kallt.” Men samtidigt kunde pojken fatta humör så fort han anade en oförrätt.
Ringde till Chiles diktator Pinochet
Berömt är radioprogrammet där Lasse Brandeby och Janne Josefsson ringde till Chiles diktator Pinochet och spelade Hoola Bandoola Bands protestlåt Victor Jara i telefonen.
– Det tog exakt 18 sekunder, sedan slängde Pinochet på luren. Många år senare stötte jag på en chilensk flykting som berättade att det tydligen finns en inskrift på en minnesmur över Pinochets offer där det står att två svenska journalister en gång spelade Victor Jara för honom. Stämmer det så borde jag vara ofantligt stolt.
Med tiden kom kommunisten Brandeby även att lira saxofon i twistbandet High Notes, köpa guldslips och överta en storrutig kavaj som blivit hängande i Nationalteaterns garderob efter sista föreställningen av Revisorn.
Lasse Brandebys Kurt-favoriter
1989 kulminerade Kurtanfebern med humorpriset i Montreux och hela Europa skrattade åt de numera klassiska inslagen där världens intensivaste reporter skildrar hur Stockholmståget anländer till stationen, gör en bh av en plastkasse eller frågar höjdhopparen Patrik Sjöberg om han har egna ribbor med sig till tävlingarna.
– Patrik ringde några år senare och frågade om vi inte skulle göra om den i samband med någon sponsorgrej. Sedan rann det ut i sanden. Men jag är fortfarande lite stolt över intervjun.
– Tillsammans med scenen där Kurt springer runt i extas på Götaälvbron och intervjuar bilister – ”Är detta din första broöppning?” – är det nog det roligaste jag någonsin gjort.
In i det sista – Lasse Brandeby avled den 20 november 2011, 66 år gammal, efter fyra års kamp mot prostatacancer – ringde sex, sju företag i månaden för att få landets mest opedagogiske pedagog att avrunda deras konferens med sitt blädderblock.
Efteråt förstod alla ännu mindre vad man egentligen hade avhandlat.
