Angelica Lagergren har gått i samtalsterapi mycket för att hon ville bli bättre på att hantera sin ilska.
– Det var en aha-upplevelse när jag insåg att ilskan har drivit mig, på gott och ont, säger Angelica, som är undersköterska och influencer till yrket.
Angelica Lagergren
Ålder: 37 år.
Bor: Stockholm.
Familj: Fästman, två egna barn och två bonusbarn.
Gör: Undersköterska och influencer.
Var väldigt arg som barn
Hon har blivit så där arg sedan barnsben och växte upp med en tvillingsyster som var raka motsatsen. När hon och systern bråkade som barn var systern den som gick undan och stängde in sig i sitt rum, medan Angelica hade svårt att få stopp på sina känslor.
– Min tvillingsyster har fått stå ut med mycket av min ilska. Jag var arg, skrek och smällde i dörrar och vägrade ge upp. Jag har alltid velat lösa saker på en gång och haft svårt att acceptera att andra vill ta ett steg tillbaka. Det som triggade ilskan var när jag möttes av tystnad.
LÄS ÄVEN: Första hjälpen för argsinta: Så lär du dig hantera din ilska
I Angelicas vuxenliv har det framförallt visat sig i kärleksrelationer, men även med nära vänner.
– Det har förstört relationer. Ilskan tog sig uttryck att jag ofta använde elaka ord som sårade, sådant man inte kan ta tillbaka och som sätter djupa spår som är svåra att reparera, säger Angelica.
Efter utbrotten kom känslan av skuld, ledsenhet och tomhet.
– Det är inte bara omgivningen som påverkas, man mår dåligt själv av det. Jag hade alltid skuldkänslor och ångest efter utbrotten.
Lärt sig bli medveten
I terapin fick Angelica verktyg för att hantera sin ilska. Det som hjälpte henne mest var att bli medveten om hur hon tänker och känner när hon blir arg, och hur ilskan kommer att påverka kortsiktigt och långsiktigt.
– Terapin räddade mig! Jag fick lära mig hur jag skulle bromsa upp mig själv när jag kände att ilskan dök upp. Jag fick lära mig att värdera känslorna och inte agera på en gång. Förut tänkte jag inte efter utan rusade på som ett tåg. Idag kan jag välja när jag ska agera på just den känslan och det har underlättat mitt liv enormt.
Vad hjälpte mest?
– Just det här med att bromsa upp och inte agera på känslan. Det som hjälpte var också att jag förstod mitt beteende på ett annat sätt. Jag satte mig ner med min syster och bad om ursäkt för saker jag gjort när vi växte upp. Det var skönt att be om förlåtelse och också få det.
