Jordgubbsmånen hänger som en medaljong över himlen och får havet att glittra. Glödlamporna gungar av de varma vindpustarna och sidenkaftaner fladdrar när kvinnorna vid bordet bredvid dansar. Värmeböljan sköljer över Grekland tidigare än den brukar men om natten, när solen svalkar sig, är det behagligt. Min kompis beställer mat som om det vore vår sista måltid. Olivoljeglansiga grönsaker, aromatiska röror och färsk fisk fyller vårt bord på en Atensk strand. ”Kommer inte på tal”, säger han alltid när notan kommer och jag tar fram kortet. ”Det är inte generositet. Det är själviskhet” säger han och förklarar att eftersom han har mer än vi är det självklart att han betalar. ”Hur kul hade jag haft om jag suttit här själv utan er?” frågar han retoriskt.
Jag försöker förtränga mina problem genom att titta på min dotter som sitter mittemot mig i en midnattsblå fond där himmel och hav förenas. Jag anstränger mig för att njuta och praktisera aktiv närvaro men det dignande middagsbordet återkallar de senaste nyhetssändningarnas bilder av svältande barn.
Ska man blunda för andras lidande?
En Instagram-notis ger mig ett meddelande från en svensk kvinna som skriver om en pojke som kom till Sverige från kriget i Syrien när han var 11 år och just nu är hemlös och hungrig i Aten. När han flydde tog han båten till Grekland, här registrerades han och åkte sen vidare till Sverige där han gick i skolan och fick ett liv tills polisen satte honom på ett flyg till Grekland – första asylland som det heter i Dublinkonventionen. Två år äldre än min dotter är han nu och ensam i en djungel utan pengar. ”Sluta leka med mobilen” skriker mitt sällskap och vi skålar när min väninna Tatiana sms:ar att hon måste åka till USA där hennes halvbror Attilio har varit försvunnen sen i maj.
LÄS ÄVEN: Alexandra Pascalidou: ”Mäns röster värderas alltid högre”
Jag kastas mellan världarna och minns den grekiske lyckofilosofen Epikuros som sa att njutning var friheten från smärta. Närvara i nuet, fokusera på det du kan kontrollera och bortse från problem som kan vara överväldigande och förödande för sinnesfriden, rådde Epikuros som levde i Aten på 300-talet f. Kr. långt innan internet. Hur i hela friden kan man avlägsna all smärta? Förväntas man förvandlas till en arrogant egoist som blundar för andras lidande?
När jag nu läser Epikuros till morgonkaffet ser jag att filosofen även förespråkade vikten av vänskap och välgörenhet, hjälpsamhet och omtänksamhet. För att orka vara omtänksam måste man också ta hand om sig själv. Självomsorg är också omsorg. Eller som den ikoniska människorättskämpen Angela Davis sa till mig när jag mötte henne i San Fransisco: ”Selfcare is also activism”. Så passa på att njuta av sommaren och ladda lyckobatterierna för att orka vara välfungerande och givande medmänniskor som verkar för att flera ska kunna njuta av livets goda.
