Som så ofta tänker jag på min mormor. Hon var sosse av födsel och ohejdad vana. Hon höll sig med den socialdemokratiska morgontidningen Arbetet och handlade ingen annanstans än på Domus, som på skånskt manér uttalades med långt och diftongrikt o.
Det spelade ingen roll att Arbetet var en tråkigare tidning än alternativen. Det viktiga var att redan på brevlådan, där tidningsbuden klistrade upp små etiketter som representerade de olika tidningarna, visa omgivningen att hon var sosse. Sedan fick man låna Skånska Dagbladet av någon centerpartistisk granne för att få de nyheter man ville läsa.
Hon skydde, på gamla sossars vis, präster och pastorer. Hon berättade gärna om hur hennes far, socialdemokratisk riksdagsman, en gång i hennes ungdom eldat upp någon broschyr från Pingstkyrkan i öppna spisen. Jag försökte säga att det där med att någon bränt skrifter på trettiotalet inte bara gav mig positiva associationer, men just då lyssnade hon inte på mig. Hon hade inget till övers för ”di hällörade”, frimicklarna som fromt hällde örat på sned när de pratade.
LÄS ÄVEN: Kalle Lind: ”Vem äter skotte egentligen?” hörde jag dem hånskratta
En annan av hennes favorithistorier rörde Jehovas vittnen. De hade en gång knackat på hos mormor och erbjudit henne evigt liv. ”Hemska tanke!”
sa hon och drämde igen dörren i synen på dem.
Vart tredje år klädde hon upp sig och gick till vallokalen. Hon sa aldrig att hon skulle gå och rösta, heller inte vilket parti hon skulle ge sin röst – det var helt underförstått och behövde aldrig uttalas. Hon gick till vallokalen för att ”stryka Curt Åkesson”.
Denne Curt Åkesson hette något helt annat och var en lokal supersosse, ombudsman för Metall, vice ordförande i HSB, studieledare i mötesdemokrati på ABF, senare PRO-aktiv – men först och främst ”en jävla bobbe”. Han hade varit ordförande i barnavårdsnämnden och då funnit en närmast sadistisk glädje i att stämpla pappor som fylltrattar och mammor som lösaktiga för att sedan kunna ta deras barn ifrån dem. Hävdade mormor. Som inte alltid hade rätt men hade det hon hade med eftertryck.
Curt Åkesson stod högt på sossarnas valsedel till kommunfullmäktige och skulle därför strykas med tjocka svarta streck. Skulle han prompt in i kommunen så inte fasen skulle mormor hjälpa honom dit.
Man kan hävda att det enda egentliga val mormor gjorde var att se till att Curt Åkesson blev något lite mindre vald. Men det valet gjorde hon resolut.
LÄS ÄVEN: Kalle Lind: ”Balle” och andra slappa slangord får mig att rodna
Jag har inte gjort mina val i livet efter samma idéer som min mormor. Men jag älskade henne förbehållslöst och det finns till denna dag inga som gör större intryck på mig än principfasta tanter. Hon må ha varit sturig och envis, men hon trodde på det hon trodde på och levde därefter.
Det finns ingen som jag saknar som hon. Både i livet och i samhället.
