Doften av nybakade bullar och den glatt springande hunden Daizy välkomnar då ytterdörren hemma hos Rose-Marie Jonsson öppnas.
Sedan tar det inte särskilt många sekunder att inse vilken som är hennes största passion i livet.
Vid entrén hänger flera blå-vit-röda matchtröjor med spelarnas autografer på – och på väggarna i hallen sitter signerade affischer med lagfoton från olika årgångar.
Rose-Marie Jonsson
Ålder: 83 år.
Familj: Barnen Michael, Marie, Christer och Andreas, elva barnbarn och snart nio barnbarns barn. Har en hund som heter Daizy och två katter som heter Pachi och Cliff.
Bor: I lägenhet i Linköping.
Gör: Pensionär.
Intressen: Ishockey, handarbete (brodera, sticka och virka), baka, spela boule, samt umgås med familj och vänner.
”Stort glädjeämne i livet” att följa hockeymatcherna
Allt detta är souvenirer från favoritlaget nummer ett – Linköpings HC (LHC) som spelar i hockeyns högsta liga SHL.
– LHC betyder jättemycket för mig, det är ett stort glädjeämne i livet att följa klubbens matcher. Ofta känns det som att somrarna, då det är uppehåll, är alldeles för långa, skrattar Rose-Marie.
Hon tar en klunk av sitt kaffe, där vi sitter vid köksbordet, och fortsätter:
– Sedan många år tillbaka bor jag själv och det kan vara lite ensamt ibland – även om jag är med i olika aktiviteter som att spela boule och bingo. Om jag är lite deppig brukar min dotter Marie ringa och säga att snart är det hockey – hon vet hur lycklig jag blir av att få gå på match i hemmaarenan. Det ska jag göra så länge jag orkar.
LÄS ÄVEN: Jenny kör racingbil av förkrigsmodell: ”Jag hoppas att vi blir fler kvinnor”
Både dottern och hennes fyra barn är också intresserade – och de tittar alltid på matcherna tillsammans.
– Jag fick upp ögonen för sporten och för LHC på allvar när jag bodde granne med lagets dåvarande målvakt, slovaken Rastislav Stana 2007 och 2008. Jag pratade ofta med honom då vi möttes i trappuppgången. Efter att jag var au pair i England i 19-årsåldern blev jag ganska bra på engelska. Han var både trevlig och duktig – och bad om ursäkt till mig att det inte riktigt räckte till SM-guld någon av de två säsongerna han spelade här. Det blev silver båda gångerna.
Rose-Marie har tatuerat LHC-loggan
Rose-Marie och Marie hade säsongskort i flera år – och för drygt tio år sedan överraskade dottern sin mor genom att ge en LHC-tatuering i mors-dag-present.
– För att vara ärlig har jag alltid varit emot tatueringar, det har inte varit något som lockat mig ett dugg. Men den här kunde jag bara inte tacka nej till. Däremot tyckte jag först att det räckte med en liten vid ankeln. Då svarade tatueraren att man knappt skulle se vad den föreställde. Så det fick bli en ganska stor i nacken ändå. Han hade aldrig tatuerat in en LHC-logga på någon i min ålder förut, haha, men i dag är jag både stolt och glad att jag vågade.
Reaktionerna lät inte vänta på sig…
– Men de har enbart varit positiva faktiskt. I början tyckte inte mina söner att jag skulle göra det och blev nog lite chockade när den satt där plötsligt en dag. Nu tycker de bara att det är kul och brukar skoja om den lite. För sönerna håller inte på samma lag, två av dem är djurgårdare och en håller på Frölunda.
Rose-Marie brukar alltid åka hem till dottern för att titta på LHC:s bortamatcher på tv. Men besöken på hemmamatcherna har varit lite färre på senare år på grund av kostnaden.
Hejarklacken samlade in till årskort
Därför kan ni gissa hur överraskad och lycklig hon blev när supportrarna i klubbens hejarklack White Lions samlade ihop pengar till två årskort åt henne inför förra säsongen.
– Någon dag innan premiärmatchen förra säsongen ringde mitt barnbarn Zabina och frågade om jag kunde följa med henne till arenan och hämta de biljetter som hon hade bokat. Hon sa att hon inte fick hämta ut dem, eftersom hon inte var myndig. Jag tänkte inte mer på det – men när vi kom dit möttes vi av bland annat klubbdirektören Carl-Johan Stålhammar. Jag fick ett kuvert med två säsongsbiljetter – alltså samtliga hemmamatcher hela säsongen – som fansen samlat ihop. Dessutom fick jag flera signerade matchtröjor av klubben. Då kom tårarna.
Under säsongspremiären mot Oskarshamn i september 2023 filmades Rose-Marie flera gånger på jumbotronen i arenan – och möttes av ett stort jubel av publiken.
– Klacken ropade ”Rose-Marie, Rose-Marie, Rose-Marie” och det var en både overklig och mäktig känsla på samma gång. Jag svarade genom att forma mina fingrar som ett hjärta när de zoomade in mig på jumbotronens stora skärm.
LÄS ÄVEN: Pensionären Solveig bor i kollektivet Röda Oasen: ”Det håller mig skärpt”
Ny tatuering om LHC tar SM-guld
Efteråt har det blivit ännu fler intervjuer – både i lokala och nationella tidningar, samt på radions P4.
– I början kändes det väldigt märkligt och stort, men nu har jag vant mig. När sönerna ringer till mig brukar de skoja och fråga om jag verkligen har tid att prata eller om jag inte sitter i en intervju, skrattar Rose-Marie.
Även detta år samlade supportrarna ihop till två säsongskort åt Rose-Marie.
– Jag är enormt tacksam och glad över vad de gör för mig, helt fantastiskt. I våras gick ju LHC till slutspel för första gången på fem år och nu är laget ännu bättre och kan ta sig längre än till kvartsfinal. Om LHC vinner mästerskapet ska jag tatuera in ”SM-Guld” intill klubbmärket på nacken och då har klubbdirektören lovat att göra samma sak, avslutar hon leende.
