Nour El Refai: ”Henrik föll för att jag var så rolig”

Det hade kunnat vara öppningsscenen ur en sketch som hon själv skrivit manus till. Dagen när vi ses har ett skyfall lamslagit Stockholm och vi står i varsin ända av Vasaparken och väntar på att regnet ska avta.

Plötsligt ser fotografen en liten figur komma gående i vad som tycks vara en vit sopsäck. Två ben sticker ut och det finns ett hål för ögonen. Är det verkligen…? Jo, det är Nour El Refai som resolut tagit saken i egna händer och trotsat de hårda regndropparna.

På något vis känns det ändå inte helt oväntat. Är det någon som skulle lösa ett problem så här, så är det just Nour. Genom hela livet har hon knappast varit den som suttit och väntat på att något ska hända, eller på att någon annan ska fixa det åt henne. Klassresa är ett slitet ord, men efter att ha vuxit upp som underklass (ett ord hon själv använder) till att bo i ett av Stockholms dyraste hus, är det helt relevant.

Nour flyttade för två år sedan ihop med komikern Henrik Schyffert, och bor granne med det så kallade ”Guldhuset”, med ett helt fantastiskt läge i parken. Lägenheten är underbar, en sinnebild för hur ett kreativt komikerpar ska bo. Stora öppna ytor, personlig konst, generöst middagsbord, men framför allt dominerar sonen Samis tågbana; en klassisk Brio-järnväg i trä som fått breda ut sig mitt i rummet och som inte plockas undan när leken är slut. Sonen är snart fyra år och har på så många sätt förändrats Nours liv.

Nour El Refai på turné

Men för att börja från början. I Lund.

12 september är det premiär för showen ”Nour El Refai – säger skämt i ca 75 minuter” och turnén pågår hela hösten, slut först i Göteborg i slutet av november. Att börja i hemstaden Lund är något som hon redan ångrat, säger hon.

– Ja, det känns lite läskigt. Lund är ju inte så stort, så det kommer säkert en massa gamla familjevänner och lärare. Och så är det ju att ”man inte ska tro att man är något” och allt det där…

Men vad säger dina gamla lärare, är de överraskade över din karriär?

– Det tror jag inte! De säger nog ”det var väl det vi visste”. Av min gamla förskolefröken har jag fått ett foto på när jag gjorde ett av mina första framträdanden som kaninen ”Pricken”.

Kom till Sverige från Libanon

Nour föddes i Libanon, men kom till Sverige redan efter några månader med sin mamma. Föräldrarnas relation var slut och mamma Taroub Bank flyttade till Norra Fäladen i Lund med Nour och hennes bröder. Pappan har hon inte haft någon kontakt med alls.

– Nej, jag har bara haft min mamma, säger hon, och man förstår tydligt att det är ett ämne som är slutdiskuterat.

– Mamma är från Syrien, fortsätter Nour, därför kallar jag Syrien mitt hemland.

Växte upp i underklass

 Taroub arbetade som städerska och att försörja fyra barn på den lilla lönen var självklart ett snudd på omöjligt uppdrag, trots att mamman jobbade dubbla pass.

 – Det finns det man kallar för arbetarklass, där det är tufft ekonomiskt. Men så finns det fattigdom på riktigt, underklass, där man inte ens är säker på om man har mat för dagen. Vi visste inte alltid om det skulle finnas middag på bordet, säger Nour. 

Samtidigt så var hennes mamma oändligt kärleksfull, och skämde bort barnen så fort hon fick minsta möjlighet.

– Hon köpte ingenting till sig själv, allt gick till oss. Vi fick O’boy och onyttiga flingor när hon hade råd, lite som kompensation tror jag. Det var ju inte konstant ont om mat, men i perioder var det jävligt tufft.

Orkar inte kaste sig in i debatten

 Under våren blev det en stor debatt i medierna när krönikören Lena Andersson skrev att ingen behöver svälta i Sverige eftersom ”gröt har alla råd med”. För några år sedan hade Nour El Refai säkert kastat sig in i debatten, säger hon, idag kostar det för mycket.

– Jag vet att det finns så många troll där ute som bara väntar på att jag ska öppna munnen. Det skulle komma så grova saker att jag bara inte orkar ta den skiten.

– Samtidigt kan jag tycka att det är fel när folk blir arga på en enskild person, på Lena i det här fallet, det är bättre de skäller på politikerna.

Nour El Refai ville bli skådespelare som treåring

Bara tre år gammal visste Nour att hon skulle bli skådespelare. Som barn gick hon ständigt in och ut i olika karaktärer, härmade och spelade teater tillsammans med sina bröder.

– Min äldsta bror stekte pannkakor och jag gjorde något som fick honom att skratta så mycket att han inte kunde hålla i stekpannan… ”Du kommer att bli skådis” sa han.

Som barn ville hon helst vara som sina bröder, men…

– Jag ville också vara en prinsessa, samtidigt som jag ville klättra i träd och prutta och rapa.

Hamnade utanför i skolan

Den första skoltiden blev tuff. Nour hamnade utanför, utan att riktigt förstå varför.

– Nej, det var snarare något som följde fysikens lagar, att en person skulle vara utanför helt enkelt. Det fanns redan en massa kompiskonstellationer och jag fick inte plats, tror jag.

Men hemma var stödet ovillkorligt. Mamma Taroub fick alla sina fyra barn att känna sig otroligt älskade. Var Nour med i en skolpjäs, löd kommentaren från mamma: ”Du var bäst, de andra var inte ens i närheten av dig.”  

 – Mamma är snygg, cool – och rolig som fan. Vi kände hela tiden ”jag gör allt för er, ni är viktigast”. Det var nästan slagsmål om vem som skulle få ligga närmast henne, säger Nour som också har sin mammas namn tatuerat på armen, med texten ”du är min sol” på arabiska.

 I högstadiet bytte hon sedan skola och blev poppis, ”ja killarna ville väl börja ligga med en”, förklarar hon.

Flyttade till Stockholm

Som 16-åring fick Nour sin första filmroll och efter gymnasiet fanns det bara ett mål: Stockholm.

– Det var ju ganska naivt med facit i hand, men hjärnan är ju inte riktigt utvecklad hos en 18-åring. Jag hade sparat ihop till mina första hyror och drog.

Redan då var hon kompis med komikern Björn Gustafsson som tyckte att Nour skulle prova på stand up. 2008 fick de båda jobb på Sveriges största tv-program, Melodifestivalen, Nour som någon sorts sidekick och backstage-reporter. Då var hon 19 år och hade jobbat med en en del mindre humorproduktioner i tv, som ”Hus i helvete” och ”Raj, raj”.

Elaka kommentarer efter Melodifestivalen

Men medan Björn gjorde succé i sin mellanakt, sågades Nour rejält och kastades ganska ensam åt vargarna. Det blev löpsedlar och ett flöde av elaka kommentarer i medierna.

– Jag blev väldigt utsatt, egentligen ganska orimligt med tanke på hur lite jag var med. Den här ilskan mot mig och behovet av att jag skulle få veta det … Det var vidrigt, även om jag förträngt det mesta tror jag.

Hur tog du dig tillbaka?

 – Som tur var hade jag samtidigt en egen humorshow med Riksteatern som gjorde succé med stående ovationer och jag kände väl där att jag ändå inte var helt värdelös.

Men också mamma Taroub ryckte in.

 – Hon var ett jättestöd, hon mejlade eller ringde till olika journalister som varit elaka och skällde ut dem. Dessutom finkammade hon internet och samlade ihop alla positiva omdömen i ett litet häfte och gav mig.

Öppen om sina depressioner

Idag är Nour El Refai en etablerad komiker, programledare, regissör och skådespelare (och fick för övrigt en sorts revansch när hon ledde Melodifestivalen igen 2014 med Anders Jansson). Hon turnerade landet runt 2016 och 2017 med  ”En komisk depression”, hon hade en av de stora rollerna i succéserien ”Bonusfamiljen” och ledde 2019 programmet ”Landet Lyckopiller”. Senaste året har Nour också varit med i juryn för TV 4:s omåttligt populära ”Masked singer”.

I ”Landet Lyckopiller” var hon väldigt öppen med att hon ända sedan gymnasiet har haft depressioner av och till.

– Egentligen är jag inte så bekväm att prata om det, men eftersom jag både gjort en föreställning och ett program om det, så förstår jag att många är nyfikna.

– Jag vill helst inte grotta ner mig i exakt hur jag mådde, för det är fortfarande privat. Men ibland mår man piss som människa och då behöver man hjälp.  

Hon säger att när ångesten skenar iväg blir den förlamande.

– Men jag har levt med den så länge att jag har lärt mig att rida den.

 De antidepressiva medicinerna hjälper också.  

– Jag ser det som att ta medicin mot en sjukdom.  

Nour El Refai och Henrik Schyffert blev ett par 2013

2013 blev Nour tillsammans med komikern Henrik Schyffert och hur de träffades är privat, men ”det var helt enligt lagen”.

Vad föll du för?

– Jag tror att väldigt många uppfattar honom som kaxig. Jag såg honom snarare som rädd och lite blyg, och det tyckte jag var gulligt. Sedan vet han inte om att han är ganska snygg – och det är charmigt!

Vad tror du han föll för?

 – Att jag var så rolig! Vi har skitroligt när vi går på dejt. Och vi jobbar och stöttar varandra väldigt mycket i jobbet.

En självklarhet att skaffa barn

Att skaffa barn var ett beslut som efter många år tillsammans kändes självklart.

– Vi hade varit ihop i åratal, rest i hela världen och sett och upplevt massor. Det var dags för ett barn, säger Nour.

 När de skulle hoppa bungyjump på Nya Zeeland blev insikten extra stark.

– ”Det här är ju löjligt”, tänkte jag. ”Vad är det vi håller med? Nu är det dags att åka hem.”

Graviditeten blev helvetisk, Nour drabbades av hyperemesis och var ständigt illamående.

– Jag kräktes till och med i sömnen, säger Nour, det var helt vidrigt.

Men i oktober 2019 föddes sonen Sami och på Instagram skrev Nour: ”Du har tänt gatubelysningen på de mörka vägarna i mitt bröst så jag alltid kan hitta hem igen”.

– Att bli mamma är såklart det största som hänt i hela världen. Med ett barn flyttar ju också ens fokus. Det går inte att ligga och ha ångest en hel dag, grejer måste göras och det är väldigt bra.

Hur är du som mamma?

– Jag är en cool hönsmamma. Jag har nog ganska bra självförtroende i min mammaroll. Vi har väldigt kul ihop och leker massor. Samtidigt kan jag ju också se faror överallt, men jag försöker hantera dem utan att skrämmas.

Bonusmamma åt Henrik Schyfferts söner

Nour är också bonusmamma åt Henriks idag vuxna söner Ove och Janne, 20 och 24 år. Att den relationen är varm och kärleksfull märks när Ove kommer hem under tiden vi är där och ger Nour en väldigt lång kram och glatt berättar om sin dag.

–  Som bonusmamma har det inte ­varit min uppgift att uppfostra barnen, utan jag har försökt vara en schysst person, säger Nour. 

– Med pengar på kortet! skrattar hon. ”Säg vad ni vill göra! Vill ni gå på tivoli och bara få allting gratis? Kom med mig!”

Pengar är en stor trygghet

Att som vuxen inte behöva tänka på vad saker och ting kostar är en stor trygghet, menar Nour.

 – Alla som säger att pengar inte betyder något, är folk som inte vet hur det känns att inte ha pengar. Att vara livrädd för att inte ha pengar som räcker veckan ut – det ger panik.  

Har man som barn varit med om när ens mamma fått kortet nekat i mataffären, lever man aldrig över sina tillgångar, förklarar hon.

– Samtidigt är jag uppfostrad i att inte vara snål. Finns det pengar, så bjuder jag.

Ibland knappt mat på bordet, idag ett kylskåp som aldrig är tomt. Klivet är stort från lägenheten i Lund till våningen i Vasastan, och det händer att Nour känner sig obekväm i en del situationer.

– Jag är säkert den fattigaste de har sett i vissa miljöer. De flesta är glada och toleranta, medan andra kan kommentera typ bordsskicket som ett sätt att trycka ner mig. Framför allt känner jag mig obekväm när folk inte har större perspektiv, när de utgår från att alla åkte på skidsemester varje vinter, eller åkte till sommarhuset under loven.

”Sami måste förstå”

Det är klart att Sami till viss del kommer att leva i en skyddad innerstadsbubbla, menar Nour.

– Men det är ju inte så att jag bara umgås med någon sorts överklass. Det ingår redan nu i hans världsuppfattning att folk inte bor som vi eller har andra familjekonstellationer.

– Han måste förstå att folk har det olika, men Sami behöver inte förstå hur det är att inte ha råd att äta…   

Nour och Henrik var länge särbos

Länge var Henrik och Nour särbos, även sedan sonen hade fötts, något som väckte en viss uppmärksamhet. Men för Nour var det ingen stor sak, det flöt på bra och Henriks barn behövde inte känna att de blev utträngda av en ny ”mamma”.

Men sedan två år delar de adress och det är egentligen en onödig fråga, men självklart har Nour köpt in sig i lägenheten, att vara ”inneboende” var inte aktuellt.

– Det känns fint att ha ett gemensamt hem, att skapa en trygg plats tillsammans, säger hon.

För enligt Nour så är det i vardagen som magin finns.

– Att ligga i sängen i fula myskläder och käka chips och kolla på en serie  – det är där den stora kärleken bor.