David Sundin: ”För mig är pengar väldigt lustbetonat”

Den oansenliga dörren ligger på en vanlig trafikerad förortsgata utanför Stockholm. Kan det verkligen vara rätt nummer? Men efter en lätt knackning öppnar David Sundin, inte bara dörren till sitt kontor utan också till sitt alldeles egna lekland – och hjärna. Här trängs blinkande arkadspel med pussel, enorma legosatser, spel, leksaker, roliga gubbar… Men också två skrivbord, några kopior av Eames klassiska fåtöljer och den välkända kostymen och röda flugan från succéprogrammet ”Bäst i test” som David leder tillsammans med Babben Larsson.

– Så här har nog alla mina kontor sett ut sedan jag startade min första reklamfirma 1998. Jag tror på att ingenting kan skapas ur ett vakuum. Du måste stoppa in saker för att någonting ska komma ut och det går inte i ett vitt och sterilt rum, säger han.

– Och ja, kunde man visualisera min hjärna så är det nog så här den ser ut. Ett virrvarr av prylar och trådar som ibland kopplas ihop så det uppstår en gnista.

David tar emot i vad som nog kan beskrivas som en kreativ kostym med blixtlås. Strumporna är färgglada och på fötterna ett par tofflor från H&M.

– Nej, nej, jag skulle aldrig köpa dyra kläder, bara för att jag har råd att köpa dyra kläder, säger han.

– Istället hamnar pengarna här, säger han med en gest mot de proppfyllda hyllorna på kontoret, där dyrbara legoboxar tynger ner de översta raderna.

Det har tagit lite tid att hitta en ledig dag, för är det någonting som David Sundin är bra på, så är det arbeta. Mest för att han tycker det är roligt, men också för att pengar är en drivkraft. Kanske inte på det sätt som vi först tror, men det ska vi återkomma till. 

Bäst i test och boksuccé

För en titt på Davids schema de senaste åren gör dig nästan andfådd. Han har lett Melodifestivalen, Kristallengalan, Guldbaggegalan… Han har spelat i julkalendern ”Familjen Knyckertz”, han har åkt Sverige runt med en egen stand-up-show, han har skrivit succéboken ”Boken som inte ville bli läst” (och som inom parentes blev den mest sålda barn- och ungdomsboken 2020 och nu ges ut i över 30 länder…) Senast var han värd för tolvslaget på Skansen i SVT och strax börjar den sjunde säsongen av familjeunderhållningen ”Bäst i test”. Lägg till det lite manusskrivande, rollen som Harry i ”Jönssonligan” och att han dessutom hunnit gifta sig och skaffa två barn, snart ett och tre år, och man säger bara ”puh”.

– Jag försöker verkligen ta det lite lugnare och bromsa takten, säger han. Det har nog snurrat lite för fort och jag kände att jag varken blev bra på det ena eller det andra, varken hemma eller på jobbet.

– Med en 10-åring och två små barn hemma går det inte att ha fullt ställ på jobbet hela tiden. 

 – Samtidigt får jag ju så många roliga erbjudanden, säger han med en liten suck.

Har skapat allt själv

Det tycks som det mesta David Sundin rör vid blir succé. En tidning döpte honom nyligen till ”pojken med guldbyxorna”, men det är ett epitet han kan känna sig lite kluven till.

– Njae, det är ju inte så att jag fått ett par guldbyxor att plocka fram pengar ur. Allt det här har jag ju byggt och skapat själv.

– Samtidigt kan jag förstå hur omgivningen ser på mig: ”Vem är den där killen som är med överallt, vad är det för räkmacka han åkt in på?”

Ja, i Davids fall började den eventuella räkmackan i så fall att konstrueras redan i Gimo, en liten uppländsk bruksort utanför Uppsala. Pappa var ingenjör och mamma arbetade med lägenhetsförmedling. Det fanns gott om tid för lek för David och hans fyra år yngre bror Karl.

– Jag älskade att ha kul och drevs av ”hur kan jag få ha ännu mera kul?”

 Han dammsög föräldrarnas bokhyllor och skivsamlingar på sin humorjakt. Han konsumerade Povel Ramel, Hasse och Tage, Magnus och Brasse…

– Jag drog nog ut varenda bok ur hyllorna i jakten på något roligt, säger han.

– Det låter kanske konstigt, men jag upptäckte väldigt tidigt när jag kollade på tv eller läste serietidningar att ”det där var ju inte så bra, det kan jag nog göra bättre”. Jag fattade liksom grejen. 

Skulle man fråga hans gamla klasskamrater så blir nog ingen förvånad över hans karriärval, medger han.

– Det är kraftigt ett överslag på ”jo, det kunde vi nog ana”.

Det första stegen mot framgång tog han redan hemma i pojkrummet. David gick mediegymnasiet och började programmera hemsidor, något som var helt rätt i tiden på 90-talet.

David Sundin började med stand up – trots scenskräck

Snart startade han en webbyrå med några vänner och efter några år var han grundare och delägare i reklambyrån Abel & Baker, som som mest hade hundra anställda och kontor i flera länder. Affärerna gick upp och ned, men hela tiden gnagde en envis dröm hos David: tänk att få leva på sin humor på heltid. 2013 var det dags att ta steget. En kurs i stand-up på Norra Brunn i Stockholm blev startskottet, trots en svår scenskräck.

– Jag hade skrivit en hel del humor åt andra, men nu kände jag att jag måste testa att stå där uppe själv. Det var bara att åka. Bära eller brista.

 På färden höll han en viss rödhårig flicka med flätor i handen.

Pippi Långstrump är en förebild

Jo, vi talar om Pippi Långstrump. David är ett stort Pippi-fan och har tagit hennes motto till sitt hjärta: ”Det där har jag aldrig provat, det klarar jag säkert!”

– Det är verkligen jag i ett nötskal, på gott och ont, säger han.

– Men på riktigt… ingenting ÄR ju omöjligt. Du måste ta alla chanser och leva fullt ut. Alternativet är ju så mycket sämre, att bli sur och bitter för att du aldrig vågade. 

Och för att fortsätta liknelsen ur Astrid Lindgrens värld, så har han tyvärr också en hel del ”Karlsson på taket” i sig, lägger han till. Attityden ”jag är världens bästa ångmaskinsförare, trots att det inte finns några belägg för det” har kostat honom flera miljoner i dåliga investeringar. Bland annat följde han ett uselt tips om att satsa på uranbrytning.

– Istället för att lyssna på andra som arbetat med investeringar i flera år, hade jag hade samma inställning som till jobbet, ”det här kommer säkert gå lika bra som allt annat, jag kan bäst själv”.

– Men jag är å andra sidan inte sådan som gråter över spilld mjölk. En förlorad peng gör bara att du får försöka tjäna en ny.

David Sundin är en affärsman

Idag som trebarnspappa och en av två familjeförsörjare, tar han det lugnare med investeringarna.

– Jag får lov att ha pengar i fonder som inte studsar så mycket upp och ner.

På sätt och vis är Davids kritstrecksrandiga myskostym en rätt bra symbol för hans karriär. För det är inte bara tjo och tjim och lek, det finns hela tiden en affärsmässig sida av arbetet. Inför nästan varje beslut han tar, görs ett snabbt överslag, går kronor och ören ihop?

– För mig är pengar väldigt lustbetingat, det är belöningen. 

Han lägger in tre aspekter innan han tackar ja till ett jobb. ”Har jag roligt medan jag gör det, kan det öppna dörrar till något nytt, är det ekonomi i det?”

– Minst en ska vara uppfylld, gärna två, allra helst tre, säger han och medger att han ibland tänker lite för mycket som en affärsman istället för en underhållare.

Bejakar sin barnslighet

Att bejaka sin barnslighet har trots affärsmässigheten varit Davids röda tråd genom hela karriären. Livet är helt enkelt för kort för att ägnas åt saker som inte är roliga. Inställningen är att glaset aldrig är halvtomt, utan tvärtom nästan alltid fullt.

– Men inte helt fullt, då finns det ju inget utrymme för förbättringar.

Att aldrig se tillbaka och ångra det som är gjort, är ett sätt att må så mycket bättre, menar han.

– Ingen blir glad av att älta misslyckanden, framför allt inte du själv. ”Lärde vi oss något av det? Bra! Då går vi vidare.” Jag upprätthåller mig mycket litet vid det som har hänt.

Sedan utvecklar han en egen filosofi kring detta som går ut på att hjärnan ju bara har kapacitet att jobba hundra procent.

– Och om jag lägger större delen av den kraften på att se framåt, finns det ingen hjärnkraft kvar att älta bakåt.  

David Sundin träffade sin fru på Melodifestivalen

För sju år sedan träffade han sin fru Maria, något som också fick glaset att fyllas på ordentligt. Hon arbetade som biträdande projektledare på Melodifestivalen när David var med som manusförfattare. När inspelningarna var slut kände båda två att det blev tomt och tråkigt – något saknades i deras liv. ”En märklig känsla” uppstod, enligt David. Idag är de gifta och har två gemensamma barn, Lotta och Abbe.

– Vi är varandras motpoler. Maria är väldigt ordningsam, duktig på datum och vet när saker händer och har hänt. Det är utmärkt eftersom jag är helt kalenderblind.

– Ja, så är hon väldigt snäll, snygg och rolig också. Såklart.

46 år gammal kan han se tillbaka på sin karriär och känna att det mesta har varit full pott.

– Jag har inte så mycket kvar. Jag kanske borde lägga av?

– Men allvarligt så är jag så tacksam över att jag har fått göra så mycket av det jag fantiserade om som barn. Det känns som jag kan ge den där lilla pojken en present varje gång jag är med i något roligt.

Att telefonen plötsligt skulle sluta ringa oroar han sig inte för.

– Jag kommer att vara nöjd om jag bara får sitta och skriva barnböcker. Det kan bli en jättemysig tillvaro…

– Eller så får jag åka runt och dra ordvitsar i olika bygdegårdar runt om i Sverige. Det är också helt ok.

Är sig själv

 Det finns många myter och kanske ibland sanningar om komiker. En är att clownen gråter bakom sin mask, en annan att de är riktiga tråkmånsar privat. På David Sundin stämmer ingen av dem.

– Jag kan inte stänga av mig själv, utan är som jag är. Jag tycker om skoj och trams och att ha roligt. Jag är hundra procent lustdriven.

– Dessutom är jag konflikträdd och avskyr att göra folk ledsna eller besvikna.

När han tvingas gräva efter något  traumatiskt ur barndomen, så har han ”om jag verkligen letar” ett minne av att han kom hem från förskolan med blöta byxor efter att några av de andra barnen hade kissat på honom.

– Men det är inte något jag mår dåligt av idag. Jag har liksom fimpat den historien.

– Det finns inga fladdermöss att släppa ut.

För att återknyta till Pippi Långstrump så har ju David likt många andra drömt om att ha en egen kappsäck med guldpengar och aldrig tvingas bli stor.

– Men att sluta jobba, nej. Jag skulle nog sprängas om jag inte fick ut alla saker.

– Att bara sitta vid en horisont och blicka ut över vattnet –  aldrig, inte när man har fullt halloj i huvudet hela tiden.