Malin och Tommy klarar sig bra utan el och vatten: ”Det är så här en fäbodstuga ska se ut”

När Malin och Tommy Hammarbäck köpte en 200 år ­gammal fäbodstuga söder om Siljan visste de inte riktigt vad de gav sig in på. Planen var att modernisera huset, men platsens historia fick dem snart att ändra sig. Nu har de ägnat fem år åt att återställa stugan – helt till sin forna glans.

Det ryker ur skorstenen i den timrade stugan vid skogskanten uppe på berget. Lätta snöflingor faller från den grå himlen och bygger på det redan tjocka snötäcket. Vid uppehåll ser man Siljans blå yta från stugknuten men idag är sikten begränsad. Här i utkanten av Åsens fäbod, några mil väster om Leksand, hittade Malin och Tommy Hammarbäck sin drömstuga för fem år sedan.

Fäbostugan byggdes i början av 1800-talet, delen till vänster är ett gammalt stall där djuren en gång bodde. Foto: Linda Romppala

– Det började med att vi tittade på flera andra stugor och var med på en budgivning som vi inte vann. Till slut la vi upp ett inlägg i en köp- och säljgrupp på Facebook om att vi sökte en stuga i området, berättar Malin.

Malin & Tommy Hammarbäck

Ålder: 40 och 43 år.
Bor: I Leksand och här vid Siljan.
Familj: Döttrarna Maj, 10 år, och Ellen, 8 år, samt hunden Kotten.
Gör: Tommy är drifttekniker på Leksands sommarland, Malin är administrations- och ekonomiansvarig på en supporterförening.
Aktuell: Med en 200 år gammal, nyrestaurerad fäbodstuga efter att själva ha lärt sig allt om byggnadsvård.

Mycket renoveringsarbete

Det gick några månader utan att de hörde något alls. Men så blev de plötsligt kontaktade av en man som ägde en stuga han ville sälja. Paret fick först bara se en bild på stugans gavel men det räckte för att väcka deras intresse.

– Vi åkte hit och tittade och blev kära direkt. Tommy såg väldigt mycket jobb och jag såg väldigt mycket potential. Men det brukar bli jag som får sista ordet, säger Malin och skrattar.

Stugan är möblerad med gamla allmogemöbler som fått ett nytt hem. Foto: Linda Romppala

När Tommy och Malin tog över stugan var den i stort behov av omsorg. Huset hade stått tomt under många år och även om den tidigare ägaren påbörjat ett renoveringsarbete fanns mycket att göra. För att vara realistiska gjorde paret en tioårsplan för allt de ville fixa. Men lagom till att de skulle sätta igång kom pandemin. Plötsligt hade de en massa tid över.

– I och med att vi blev permitterade kunde vi vara här så mycket vi ville. Så vi fick en bra start. Nu har vi kommit ganska långt, det är bara smådetaljerna som fattas, konstaterar Tommy.

Utan el får levande ljus lysa upp. En braskamin finns också, för värmens skull Foto: Linda Romppala

Tog fram de gamla timmerväggarna

När man kliver in i stugan är det svårt att förstå att den stått obebodd under lång tid. Husets två rum andas både historia och omsorg om detaljerna. Det stora rummet domineras av de timrade väggarna. Att ta fram dem var bland det första Malin och Tommy gjorde efter att ha tagit över huset. Lager av smuts och tidningspapper skrapades bort för att få fram det rena träet. Nu står gamla allmogemöbler längs väggarna och mitt i rummet står ett rustikt träbord placerat på de breda golvplankorna. På bänkar, bord och i sängen ligger vävda textilier som ger rummet en varm känsla, trots flertalet minusgrader därute.

Stänkmålad tapet och genuina allmogemöbler i köket. Foto: Linda Romppala

Att fäbodstugan skulle återfå sin historiska prägel var först inte planen – Tommy och Malin hade initialt tänkt att göra en mer modern renovering. Men ganska snart insåg de att de behövde välja en annan väg.


LÄS ÄVEN: Mona är dräktmakare: ”Jag ser mig själv som en kulturbärare”


– Innan vi tog över stugan bestämde vi att det inte skulle bli ett museum, men vi förstod nästan direkt att allt annat kändes fel. Det är så här stugan ska se ut, säger Tommy.

Malin fyller i:

– Vi ville att det skulle vara en plats som kändes genuin och då behövde det bli så här.

Tommy och Malin Hammarbäck tillsammans med döttrarna Ellen och Maj och lilla hunden Kotten. Foto: Linda Romppala

Varken rinnande vatten eller el

Även om de ansträngt sig för att vara trogna originalmiljön, finns några moderna bekvämligheter, som en diskho i porslin i köket. Men rinnande vatten och avlopp klarar de sig utan.

– Vi har dass och sen hämtar vi vatten i en brun. El kommer vi inte alls vilja ha. Det känns som att det blir mer avkopplande att vara här då, konstaterar Tommy.

Köket med sina mörkröda paneler och blå köksluckor är inspirerat av färgprakten i gamla Hälsingegårdar. Foto: Linda Romppala

Malin är ursprungligen från Hälsingland medan Tommy har rötter i Siljansbygden. I inredningen av stugan ville de att båda landskapen skulle vara synliga.

– Vi har inspirerats mycket av interiörer både i dalagårdar och hus i Hälsingland. Köket är lite mer Hälsingland, där var man ganska rik så där var det mer färg, säger Tommy.


LÄS ÄVEN: Fjällbonden Jon kör fossilfritt: ”En traktor blir sämre och sämre, med en häst är det tvärtom”


Köket är verkligen ett färggrant rum med mörkröda paneler, stänkmålad tapet och blå köksluckor. Taklisten är dekorerad med olika figurer i rött, grönt och blått.

Förr i tiden var det träskidor som gällde när man skulle ta sig fram vintertid på fäboden. Ljuskronan tänds för att lysa upp i vintermörkret. Foto: Linda Romppala

Detaljer som passar miljön i fäbodstugan

Detaljerna i inredningen är väl utvalda för att passa in i miljön. Slöjdade skedar och lådor pryder sin plats på bänkar och hyllor. Nästan alla saker som finns i stugan bär i sig på en historia. Många av möblerna är flera hundra år gamla. Ett exempel på det är ett skåp inne i stora rummet.

– Det hade legat orört på marken i ett uthus under lång tid, så det har verkligen fått en ny chans, berättar Malin.

Allt i stugan är handplockat för att passa in i miljön. Foto: Linda Romppala

När paret köpte skåpet var det smutsigt och slitet. Men efter att ha blivit rengjort och fått ett lager linolja fick möbeln tillbaka sin lyster. Enligt den snirkliga texten på skåpdörren målades det 1840. Även det andra skåpet i rummet har en datering från samma tid.

– Det skåpet är från min uppväxtby. Det kommer från en gård i Siljansnäs. Så det kändes väldigt kul att det hamnade i vår stuga, säger Tommy och Malin fortsätter.

– Jag tycker att det är häftigt att trots att alla våra möbler kommer från olika ställen så känns det som att de alltid stått här.

Tommy är ursprungligen från Siljansnäs i Dalarna … Foto: Linda Romppala
… medan Malin kommer från Hälsingland. Dräkt­­handskarna användes förr i kyrkan vintertid, de här är från Delsbo. Foto: Linda Romppala

Anor från 1600-talet

Det senaste stora projektet paret ägnat sig åt är brokvisten. Även här har de försökt skapa något som passar in i fäbodmiljön.

– Vi har varit och studerat brokvistar i hela Siljansbygden, sen har det landat i en egen tappning. Vi har varit väldigt noga att hitta gammalt virke för att det ska smälta in med resten av byggnaderna, berättar Tommy.


LÄS ÄVEN: Erika Åberg har renoverat sitt drömhus: Här sitter kärleken i väggarna


Åsens fäbod, där parets stuga ligger, har anor från 1600-talet. Hit skeppades djur och människor från gårdarna på Sollerön i Siljan för att tillbringa sommaren uppe på berget. På så sätt kunde man spara markerna kring gårdarna till odling. Det är ett bra tag sedan fäboddriften upphörde, men än idag betar ett tjugotal får på ängarna här runt stugorna på sommaren.

Stugan är uppemot 200 år gammal. Foto: Linda Romppala

Även om mycket redan är gjort i stugan saknas inte projekt för framtiden. Ute på gårdsplanen under snön ligger delarna till ett gammalt härbre som ska sättas upp under sommaren. Och inne i stugan finns ett loft som ska inredas. Men efter den intensiva starten trivs Tommy och Malin med att låta det ta lite tid.

– Det är ganska skönt att jobba i sakta mak, att inte ta förhastade beslut. Ingen av oss har utbildning i det här, så vi är lite försiktiga när vi tar oss fram, säger Tommy. Både han och Malin är stolta över vad de åstadkommit hittills.


LÄS ÄVEN: Markus bodde ensam i tält i fyra år – nu har han byggt stuga till hela familjen


Våren är höjdpunkten

– När man tittar på hur stugan ser ut nu känns det häftigt att tänka på hur mycket vi har klarat av, säger hon.

Till vardags bor paret i ett hus i Leksand, men så ofta de kan åker de de fyra milen till stugan på höjden. Vintertid är det lite kärvare att vara här, men snart väntar årets höjdpunkt.

– Tiden vi möter nu – vårvintern och våren – är fantastisk. Snön smälter bort, fåglarna börjar kvittra, det torra gräset övergår i grönt och så ljuset som kommer tillbaka. Tiden fram till midsommar är det som finast, säger Malin.

Timplådor användes förr i tiden för att förvara dräktdelar. Just den här är från Västerdalarna. Foto: Linda Romppala

Och även om de börjar se slutet på upprustningen av stugan, behöver de inte oroa sig för att gå sysslolösa. Med en gård som kräver sitt och ett hus som har nära tvåhundra år på nacken finns det alltid saker att ta tag i.

– Målsättningen är att kunna åka upp hit och helt koppla av. För det är ju en sådan lugn plats, det är ett annat tempo här. Sedan är det alltid roligt att ha något att fixa med så jag tror vi kommer att fortsätta pyssla så länge vi bara kan, säger Tommy.

Bli prenumerant

Icakuriren är din självklara vän i vardagen. Veckans måltider, stöket i hallen, och människors livserfarenheter ligger oss varmt om hjärtat.
Som prenumerant på Icakuriren läser du tidningen gratis i appen FLIPP. Du kan börja läsa tidningen i FLIPP direkt efter ditt köp.

Börja prenumerera på Icakuriren idag.

Scroll to Top