Sluta att ha städångest, gästerna bryr sig ändå inte – eller?

Det suckas och stånkas och grälas över städningen i våra hem. ”Det var ju din tur att dammsuga idag!” Samtidigt så finns det ingenting som vi mer stolt visar upp på sociala medier än våra perfekta, välorganiserade hem, möjligtvis med undantag för hundar och barnbarn…

Så hur går det ihop? ­Fanny Ambjörnsson, professor i ­genusvetenskap, har skrivit boken ”Tid att städa”, som bygger på ett forskningsprojekt med flera djupintervjuer. Där har hon försökt att reda ut vad städningen egentligen står för – för oss själva, i våra relationer och i samhället.

Kvinnors status knuten till städning

Fanny Ambjörnsson menar att rädslan för att visa upp ett ostädat hem har långa och djupa rötter i kvinno­historien.

– Kvinnors status och plats i världen har länge knutits till hur hemmet ser ut. Om inte hemmet var tiptop så föll det tillbaka på kvinnan att hon var en dålig husmor, ­säger hon.

– Det har gällt både borgarklass och arbetarklass, fast på lite olika vis.

Att ha ett rent hem har ­också lite grumliga kopplingar till kvinnors sexualitet, menar Fanny Ambjörnsson.

– Ja, en ärbar kvinna tänks i kulturen inte ha ett rörigt eller smutsigt hem. I så fall kan det tyda på den allra värsta varianten av kvinna, en som är sexuellt lössläppt.

Den här kopplingen har drabbat kvinnor ur arbetarklassen extra hårt. De betraktades som potentiellt orena om de inte bevisade motsatsen, förklarar Fanny. En underförstådd ande­mening var ”det minsta jag kan göra är att visa upp ett rent hem för att passera som respektabel kvinna”.

– Det är ju en paradox att arbetarklassens kvinnor ofta har städat andras hem, samtidigt som de kodats som ­potentiellt smutsiga – vilket ju är helt bisarrt, säger hon.

Ostädat hem gick hem på 70-talet

Men visst har det gjorts försök att bli av med den här pressen på det ­perfekta hemmet. Det gamla ­finrummet förkastades på ­­60- och 70-talen, istället kom en ­informalisering av hemmet. Journalisten och inredningsarkitekten Lena Larsson lanserade ”allrummet” som en plats för att leka och umgås i. Nu skulle hela samhället bli jämställt och att ha ett hembiträde blev omodernt. Kvinnorna kom ut på arbetsmarknaden och samhället hjälpte till med barnomsorg och äldre­omsorg, men vår smuts, den kunde vi ta hand om själva.

– Städningen föll mellan stolarna, säger Fanny ­Ambjörnsson. Man glömde att det inte helt går att planera bort hemarbetet, så det hamnade åter på kvinnorna.

Men under en kort, lycklig period på 70-talet, blev det faktiskt lite status med ett ostädat hem.

– Ja, det fanns en idé om att det inte var så viktigt hur det såg ut hemma. Det kunde till och med framstå som lite frigjort feministisk att ha det stökigt. ”Jag gör karriär och hinner inte bekymra mig om hemmet”. Den rörelsen ser vi inte längre! säger Fanny ­Ambjörnsson.

Gäster tycker inte välstädade hem är viktigt

Idag är vi istället många som panikstädar innan gästerna kommer och kommenterar spontanbesök med ­”ursäkta, men det är lite stökigt hemma”.

Men kanske städar vi i onödan? Enligt en Sifo-undersökning som ett golvföretag har gjort, så svarade åtta av tio att de inte tyckte att det var viktigt att andras hem som de besökte, var välstädade. Samtidigt trodde lika många att det var viktigt för svenskarna att kunna visa upp välstädade, ”perfekta” hem utåt.

– Hm, säger Fanny ­Ambjörnsson. Att så många säger att de inte bryr sig tror jag kan ha att göra med att man vill framstå i lite god ­dager när man svarar på en sådan här undersökning.

– Å andra sidan så tror ­jag inte heller att besökare bryr sig så mycket som du kanske själv inbillar dig. Om det är lite dammråttor på golvet, så kommer nog ingen att döma dig som en dålig människa. Idén om vad som är smutsigt och välstädat är ju i grund och botten en ­relativ fråga.

Att ”skräcken för fläcken” fortsätter att leva kvar, kan också bero på att vi har hittat en ny uppvisningsarena för våra hem – sociala medier. Vi lägger glatt upp bilder från den intima sfär som hemmet egentligen är. Att köpa städhjälp har också blivit avdramatiserat idag. Den så kallade ”pigdebatten” tycks vara djupt begraven. Att ha städhjälp är ”avladdat”.

– Där har Sverige blivit mer likt andra länder. Vi köper tjänster för att byta däck och hämta mat – så då kan vi också köpa städhjälp, säger ­Fanny Ambjörnsson. Det innebär samtidigt att det inte finns några ursäkter för att inte ha välstädat – eftersom det är en så enkel tjänst att köpa.

Upphöj städningens status

Så cirkeln tycks vara sluten. Hur vi än gör så står vi där med vår ångest över att det inte är tillräckligt städat. Fanny Ambjörnsson har istället en annan lösning på problemet: att vi upphöjer städningens anseende.

– Idag är det den syssla med lägst status i hemmet. Männen kan numera laga mat och hämtar barn – vilket förstås är bra – men samtidigt är det sysslor som uppfattas som belönande, som ger något tillbaka.

– Städning handlar istället om att återställa status quo, inte att bygga upp eller producera något nytt, vilket ­betraktas som finare.

/

När vi städar får vi också ”närkontakt med våra avlagringar” som Fanny uttrycker det. Vi påminns om vår förgänglighet, och möter på sätt och vis vår egen oundvikliga undergång.

– Städningen är en erinran om att tiden går och att saker slits. Samtidigt är det en rörelse som vi behöver öva mer på i samhället. I förlängningen handlar det om att ta hand om vår planet och det vi lämnar efter oss.

”Inte farligt att ha det ostädat hemma”

I sina städintervjuer upptäckte Fanny Ambjörnsson också att de som gillade att städa, de avsatte ordentligt med tid för att göra det, ­istället för att hafsa runt med dammsugaren.

– Jag försöker anamma det och göra städningen till en nästan meditativ och mysig stund. Det är också ett sätt att göra den viktig, att ge städningen tid.

Så hur ska man då lyckas med att sluta panikstäda innan gästen kommer?

– Det kan ha mer att göra med din egen självbild och föreställningar om vad andra ska tänka om dig, så den biten kanske man får jobba med, säger Fanny Ambjörnsson.

– Men annars skulle jag säga ”slappna av”. Det är ju inte farligt att ha det ostädat hemma. Det perfekta hemmet är ju i grunden en kulturell konvention.