– Jag var medlem i Grupp 8 i Uppsala i slutet av 70-talet och träffade faktiskt en av kvinnorna som var deltagare i Fogelstad på 30-talet – Ruth Boman. Jag minns att hon sa att Fogelstadkvinnorna var riktiga borgarkvinnor och adelskvinnor, men att de var så bra. De uppmuntrade kvinnor från alla samhällsskikt att ta plats och berätta om sina erfarenheter. Jag var ung när Ruth Boman berättade det här, men det har stannat i mitt minne. Jag började läsa på om gruppen och till sist skrev jag en bok om de här kvinnorna, berättar journalisten och författaren Ulrika Knutson.
Fogelstadgruppens fem grundare
Fogelstadgruppen har sin rot i rösträttsrörelsen som tog fart i början av 1900-talet. De fem kvinnor som grundade Fogelstad var alla med och kämpade för kvinnlig rösträtt. Ulrika Knutson presenterar dem, en efter en:
– Först har vi Ada Nilsson som är gynekolog, sexualupplysare och kvinnosakskämpe. Hon lär känna författaren och journalisten Elin Wägner via kvinnorättsrörelsen, och tack vare Ada blir Elin mer och mer politiskt orienterad. Hon jobbar som journalist för Idun och Dagens Nyheter, men nu börjar hon också på allvar engagera sig i rösträttsfrågan. Hon skriver program och pamfletter, och intervjuar Ellen Key och Selma Lagerlöf som var den tidens mest kända kvinnliga författare, berättar Ulrika.
Så småningom lärde Elin känna godsägaren Elisabeth Tamm, ägaren till gården Fogelstad i Södermanland. Hon var en driftig person som utmärkte sig genom att enbart anställa kvinnliga lantarbetare och jordbrukare, vilket var udda på den tiden.
– Elisabeth uppmuntrades av de andra att ställa upp i riksdagsvalet 1921, då kvinnor för första gången får delta. Också Kerstin Hesselgren, god vän till Elisabeth, kandiderar. Hon är socialarbetare som dessutom har varit med och utformat det nya utbildningssystemet för just socialarbetare. Av de fem Fogelstadgrundarna är hon den som är mest känd, hon är ständigt intervjuad i olika tidningar om allt från skolkökens utformning till kvinnors villkor på arbetsmarknaden.
– Sist har vi Honorine Hermelin, den enda med lärarbakgrund, som så småningom flyttar till Fogelstad och blir skolans rektor.
De fem kvinnorna inspirerar varandra och börjar jobba ihop i olika konstellationer. Elin Wägner följer de blivande riksdagskvinnorna Elisabeth Tamm och Kerstin Hesselgren i hasorna och rapporterar från valtal och möten.
Vad är Fogelstad?
- Fogelstad kvinnliga medborgarskola grundades för 100 år sedan. Skolan invigdes 1925 på Elisabeth Tamms gods i Södermanland.
- Målsättningen var att utbilda kvinnor så att de skulle kunna ta tillvara sina medborgerliga rättigheter, och här samlades kvinnor från olika samhällsskikt.
- I 30 år hade skolan betydelse för kvinnors utveckling i Sverige. Idag arbetar Vänföreningen Fogelstad med att bevara arvet från den kvinnliga medborgarskolan. Föreningen arrangeras evenemang och föreläsningar med anknytning till kvinnors rättigheter och folkbildning. Särskilt under sommarmånaderna anordnas ofta visningar, seminarier och kulturprogram.
Läs mer: fogelstadsvanforening.se
Första fem kvinnorna väljs in i riksdagen
Till sist händer det historiska: fem kvinnor väljs för första gången in i Sveriges riksdag, och Elisabeth och Kerstin är två av dem.
Det är nu Fogelstadgruppens verkliga arbete inleds, konstaterar Ulrika Knutson.
– När rösträtten väl var vunnen, när kvinnorna fått plats i riksdagen, var det många som trappade ner engagemanget. Men de här proffsaktivisterna resonerar inte så. Ska vi lägga av när det roliga börjar? Nej, det är nu vi ska ta för oss och börja påverka politiken på allvar, menar de. Fogelstadkvinnorna var inga jämställdhetsfeminister som nöjde sig med kvinnlig rösträtt, utan riktiga feministiska aktivister. Kvinnor har särskilda erfarenheter som gör att de måste påverka samhällslivet just för att de är kvinnor, är deras poäng. De är övertygade om att både politik och samhälle behöver förändras för att anpassas efter kvinnor och barn. Det var oerhört radikala idéer på den tiden, det är det ju nästan än idag.
LÄS ÄVEN: Så mycket kostar män samhället
Elisabeth Tamms idé: kvinnlig medborgarskola
Och så får Elisabeth Tamm idén om en kvinnlig medborgarskola. Hon vill starta en kursskola som samlar kvinnor med olika yrkesbakgrund och från olika samhällsklasser. Hon tror att Fogelstad är en perfekt plats för en sådan skola, men hon behöver hjälp att fylla lokalerna med liv. Så hon samlar sitt kvinnonätverk ute på Fogelstad och tillsammans börjar de planera.
– Elisabeth är tydlig med att hon inte vill att Fogelstadskolan ska vara ett internt projekt som bara vänder sig till redan invigda. Nej, en skola som värnar om framtida demokrati måste nå brett och in i alla samhällslager, resonerar hon.
Och så blir det. Till Fogelstad kommer akademikerkvinnorna, men också socialarbetare, industriarbeterskor, lantarbeterskor och hemmafruar.
– Det är en enorm skillnad i bakgrund och bildning kvinnorna emellan, ändå fungerar det så bra. Kvinnorna tillbringar flera sommarveckor tillsammans, på så sätt är Fogelstad unikt, fortsätter Ulrika. Brist på pengar skulle inte vara ett hinder för en kvinna att komma till Fogelstad, menar Elisabeth Tamm, och inrättar ett stipendium som betalar både kursavgift och resa. Hon var framsynt, en mecenat för demokratin under de trettio år som skolan drevs. Hon satsade mycket av sina egna medel, och brände en stor del av förmögenheten på Fogelstad. Hon var rik när skolan startade, men det var hon definitivt inte trettio år senare.
Veckotidning med Elin Wägner som redaktör
Det är Elisabeth Tamm som har de flesta idéerna, men hon får alltid resten av gruppen med sig. Så småningom startar gruppen också en veckotidning.
– Frisinnade, radikala, liberala Tidevarvet, och Elin Wägner blir motvilligt redaktör. Kritikerna tycker att Tidevarvet är sval och rätt elitistisk. Trots det ges den ut under nästan fjorton år. Samtidigt samlar Fogelstad mängder av kvinnor, och Honorine är rektor. Det undervisas i historia och samhällskunskap, men också i något som kallas praktisk kommunalpolitik. Så lajvas olika politiska situationer och kvinnorna både rollspelar och sjunger.
LÄS ÄVEN: Alexandra Pascalidou: ”Mäns röster värderas alltid högre”
Man önskar ju att man var där, gör inte du det?
– Vet du vad, det känns faktiskt som att jag var med. Jag har läst så mycket om Fogelstad och kvinnorna att det känns som att jag känner dem allihop. De hade antagligen otroligt roligt. De sjöng, spelade teater och övade sig på att tala offentligt. Mycket var Honorines förtjänst, hon var ju den enda av grundarna som hade erfarenhet av att vara lärare. Hon samlade de bästa pedagogiska idéerna, och var noga med att det skulle vara högt i tak. Som person var hon rak och respektfull mot alla hon mötte, hon var en fantastisk person som alla blev lite smått kära i. För henne var det så självklart att människor med olika religiös och politisk uppfattning skulle mötas och känna ömsesidig respekt för varandra, säger Ulrika.
”Polariseringen är värre än någonsin”
Så framsynt.
– Ja, nu när jag säger det blir det uppenbart att vår tid inte har tillräckligt många arenor där vi möts med tillräcklig respekt. Tvärtom. Polariseringen är värre än någonsin och folk pucklar på varandra i sociala medier. Det är för lite Fogelstadanda idag. Vi skulle behöva mer av det samtalsklimatet, vi har så mycket att lära av Fogelstadkvinnorna.
