Ingalill Söyland Örts pappa var röntgenläkare och han var den ende som sa något om att rökning kunde vara farligt. För övrigt var den allmänna åsikten på femtiotalet att det var tufft och coolt, inte att det kunde skada hälsan.
– Det var ingen som pratade om att det var farligt. Jag tog mina första bloss när jag var tolv år, det var mest för att jag ville vara tuff. Sedan bara fortsatte det. Jag rullade egna cigaretter och blev en inbiten rökare, säger Ingalill.
I perioder har Ingalill haft det tufft i livet, hennes första äktenskap var svårt och då blev cigaretten hennes andningshål och tröst när det var jobbigt. Hon ville sluta, men hade inte kraften, och ibland visste hon inte hur hon skulle överleva utan nikotinet.
– Jag vågade inte riktigt släppa cigaretterna. De var min bästa vän i perioder under mitt liv, säger hon.
Ingalill Söyland Ört har tre barn. Under graviditeterna och när hon ammat har hon varit rökfri, men Ingalill har alltid börjat igen. Suget efter cigaretterna och den snuttefilt de innebar har varit för starkt.
– Jag har alltid haft en stark längtan efter barn, så det var inte svårt att vara rökfri då, men så fort jag var inne i vardagen igen så rökte jag. Mina barn har också tjatat på mig att sluta, men då blev jag nästan arg. De fick inte ta ifrån mig det enda jag hade som jag kunde unna mig, tyckte jag då, säger hon.
Var först skeptisk
Men långsamt smög sig tvivlet ändå på. Informationen om lungcancer och kol började komma och på alltfler platser blev det förbjudet att röka. Även Ingalill började fundera. Självklart visste hon vid det här laget att det var farligt, men beroendet var starkt och abstinensen ville hon inte ens tänka på. När hennes syster och svåger tog upp frågan för några år sedan och berättade att de skulle genomgå laserbehandling för sitt nikotinberoende var Ingalill först skeptisk.
– Jag trodde inte på det och jag hade mått ganska dåligt psykiskt på grund av tråkiga händelser i livet, så jag tyckte inte riktigt det var läge för mig. Men jag hängde med i alla fall till slut. Jag ville ju någonstans sluta röka ändå, berättar hon.
Kedjerökte utanför kliniken
Ingalill och hennes syster satt på en bänk utanför kliniken och kedjerökte i en timme, för de visste ju då inte om det skulle bli de sista cigaretterna de någonsin rökte.
– Vi var ju tvungna att röka upp de cigaretter vi hade, skrattar Ingalill och skakar på huvudet åt minnet.
Inne på kliniken pratade Ingalill med terapeuten, lade sig på britsen och fick själva laserbehandlingen.
– Jag hade glasögon på mig och sedan pep den där laserpennan när han behandlade på händerna och i ansiktet. Det kändes ingenting och det tyckte jag var skönt. Jag ville ju inte att det skulle göra ont, säger hon.
Systern och svågern genomgick samma behandling och sedan var de klara. När de kom ut på Järntorget i Göteborg, där kliniken ligger, satt det folk på uteserveringarna och drack öl och rökte.
– Jag kände absolut inget sug alls! För första gången på många år så ville jag inte ta en cigg, det var en fantastisk känsla, berättar Ingalill Söyland Ört.
Inte alls gott
Det var fyra år sedan och Ingalill har inte rökt sedan dess. Någon enstaka gång har hon tänkt tanken att ta en cigarett, och efter åtta månader provade hon. Men det var inte gott och inte alls som hon tänkt sig, så någon fortsättning på det blev det inte.
De positiva effekterna har också slagit igenom ordentligt. Hon har bättre kondis, och nu när hon är ute och promenerar med hunden så kan hon gå betydligt längre.
– Vi har alltid haft hund och jag har rört mig mycket utomhus, men det är mycket enklare nu när jag orkar mer. Vi har tagit en “rescuehund” från Marbella och vi är jämt ute och går, säger hon.
Ingalill har idag gått vidare i livet med sin nuvarande man Arne och i år firar de tjugoårig bröllopsdag.
– Jag har fattat att jag kan leva utan cigaretterna. Jag har gift om mig med en väldigt bra man och det har gjort att jag mår bättre och inte behöver trösten på samma sätt längre, säger hon.
De rent fysiska belöningarna är inte bara bättre kondis, utan också bättre röst.
– Jag har alltid sjungit, och nu är min röst mycket bättre än innan. Jag är mezzosopran och förstörde rösten med cigaretterna men nu är den tillbaka igen. Nu går jag här hemma och sjunger ihop med Malena Ernman, skrattar hon.
Hur gick det för Ingalills syster och svåger då? Jo, de är också fortsatt rökfria efter behandlingen.
