Årsbarnen Lena Olin och Rolf Lassgård, födda med bara en veckas mellanrum, har båda varit verksamma som skådespelare i mer än fyra decennier. Bortsett från ett flyktigt möte i samband med en röstlektion på Dramaten i unga år hade dock deras vägar aldrig korsats.
Men så kom någon skarpsinnig person på att de skulle passa som varandras motspelare i den romantiska dramakomedin Andra akten. Att den oväntade hopparningen var en riktig fullträff kan alla som har sett filmen intyga. Själv kände Rolf Lassgård på ett tidigt stadium att Lena Olin var den rätta motspelerskan för honom i denna känslomättade produktion.
– Vi hade en mycket speciell provfilmning. Nej, inte provfilmning, det var snarare en reading, ändrar han sig.
– Jag satt i en studio i Stockholm och Lena på ett hotellrum i New York. Över en bildskärm läste vi replikerna mot varandra. Fast vi hade Atlanten emellan oss blev det ett lyckat möte. Redan där kände jag: Fan, det här kommer att bli jätteroligt.
Verkligheten levde mer än väl upp till Rolfs förväntningar när han tids nog sammanstrålade med sin skådespelarkollega utanför datateknikens universum.
– Att få arbeta tillsammans med Lena var ljuvligt. Det var som att möta en generationskamrat. Trots att Lena och jag har haft väldigt olika karriärer har vi samma referenspunkter och ungefär samma humor. Det gjorde arbetet så mycket lättare.
Rolf Lassgård
Ålder: 67 år.
Familj: Barnen Ida, 40, Hanne, 36, Anton, 29, samt tre barnbarn.
Bor: På Österlen i Skåne.
Gör: Skådespelare.
Spelar mot Lena Olin i Andra akten
Till skillnad från Rolfs och Lenas privata jag är deras karaktärer i filmen varandras motpoler. Lenas rollfigur Eva är en självuppoffrande fysioterapeut som inte förmår släppa taget om sitt gamla liv. Oombedd handlar och tvättar hon åt den utflyttade sonen, samtidigt som hon ensam bor kvar i kedjehuset efter skilsmässan från exmaken som flyttat ihop med grannfrun i ett större hus på samma gata.
När pensionsdagen infinner sig kommer tomhetskänslan ifatt henne. I ett desperat försök att skapa sig mening i tillvaron åtar hon sig att hjälpa den svårbemästrade patienten Harald Skoog med rehabiliteringen efter en stroke.
Harald, spelad av Rolf, är en narcissistisk Dramatenskådespelare som är van vid att spegla sig själv i andras beundran. När Eva gör entré i hans ståndsmässiga Östermalms-lägenhet möts två personer som på pappret inte har en enda siffra gemensamt men som under historiens gång ändå utvecklar en varm vänskap och kanske lite mer än så.
LÄS ÄVEN: Lena Olin: ”Jag varvar mellan att vara superexalterad till orolig och ängslig”
Frånsett en biroll som skådespelande regissör i Colin Nutleys film Gossip är det här första gången som Rolf porträtterar någon som tillhör hans eget yrkesgebit, vilket gav rollgestaltningen en extra dimension.
– I manuset antyds det att Harald härstammar från en svunnen tid då man fortfarande hade stjärnskådespelare på Dramaten. Inför att jag skulle gå in i rollen har jag sett mig omkring och snott lite från några kära kollegor, inga namn nämnda. Jag har också hämtat en del ur mig själv, medger Rolf.
Men nog ligger väl ändå den pompöse Harald långt ifrån Rolfs egen jordnära personlighet? undrar jag häpet.
– Både och, skulle jag vilja säga. Hans uttryck kanske ligger en bit ifrån mig mendet finns en hel del annat som jag kan identifiera mig med. Exempelvis finns det en scen i filmen där Harald blir så lycklig över att erbjudas en stor huvudroll att han börjar gråta, för att senare drabbas av tvivel över om han kommer att klara av uppgiften.
– Även om jag inte har haft någon stroke kan jag i allra högsta grad känna igen det där hos mig själv. När man får en roll är man som en kalv på grönbete och tycker att det ska bli gränslöst roligt. Nästa dag vaknar man upp och tänker: Hur i helsike ska jag klara av det här?
Rolf Lassgård: “Det är en lyxigare situation att vara morfar än pappa”
Harald Skoog är otvivelaktigt en aning överinvesterad i sitt yrke. Även om han rent fysiskt gått av scenen lämnar han den aldrig riktigt rent mentalt. På den punkten skiljer han sig från Rolf som vid sidan av skådespelarkarriären manövrerat ett familjeliv med fru och tre barn. Under många års tid pendlade han mellan hemmet i Gävle och Stockholm där han haft sin arbetsmässiga bas. Själv tror han att de fysiska förflyttningarna hjälpt honom att behålla jämvikten mellan privatliv och yrkesliv.
– Jag försökte alltid ha som regel att när tåget passerat Dalälven då slog jag igen manuskriptet och ställde om mig till att bli familjefar. Det faktum att jag bott i Gävle och att alla uppdrag medfört långa resor har också gjort det lättare att tacka nej till saker. När jag väl åkte hemifrån var det för att jag verkligen ville göra ett visst jobb.
Med facit i hand kan han ändå vara lite självkritisk till hur han förvaltade papparollen efter att filmkarriären börjat ta fart.
– Vid det laget var flickorna rätt stora. Det var nog mer min son som drabbades av att jag var borta i långa perioder. Det blev det där klassiska att jag kom hem och var den snälla pappan, medan min hustru fick ta det mesta av vardagsbestyren. På den tiden levde jag efter teorin att det viktigaste var att min tid med barnen var kvalitativ. I efterhand kan jag tänka att den där kvantitativa tiden, som inte är full av spirituella saker utan mer handlar om att bara finns där, har mycket större betydelse för ett barn.
LÄS ÄVEN: Många män saknar nära vänner: ”En rädsla för att vara såbar”
Lyckligtvis kom han till insikt om sitt snedvridna tankesätt i tid.
– Lärdomen av det där är att det aldrig är för sent att ta igen det man har förlorat. Idag har jag en otroligt fin relation till min son. Han betyder väldigt mycket för mig.
Minstingen Anton har än så länge inga barn. Det har däremot döttrarna Ida och Hanne. I rask fart blev Rolf morfar till tre pojkar som idag är mellan 4 och 2 år gamla.
– Jag kanske inte är riktigt lika mycket på golvet med barnbarnen som jag var med mina egna barn men däremot blir det nog lite mer bus med dem. Överraskningar, skattjakter och sådana saker. Det är en lyxigare situation att vara morfar än pappa eftersom man kan unna sig att sitta i en fåtölj och bara titta på barnen.
Flyttade in i sommarhuset på Österlen efter skilsmässan
Fram till i somras hade han förmånen att bo nära yngsta dottern Hanne och hennes familj i Ystadstrakten.
– Det gav en trygghet att jag hade min dotter och hennes två knoddar därnere. Men nu har de gett sig av till Colombia där de ska provbo i ett år. Hannes man föddes i landet. För några år sedan var de där och letade efter hans biologiska mor. Då fick de kontakt med några kaffebönder som de började samarbeta med.
När man går in på företagets hemsida är bland det första man hittar en stor bild på Rolf men själv vill han kalla sig för deras affischnamn.
– Jag är ingen kändis som försöker lansera något nytt utan bara en stolt far som dricker gott kaffe, understryker han.
Vi träffas på det Benny Andersson-ägda hotellet Rival där Rolf är inkvarterad under sitt Stockholmsbesök. Sedan skilsmässan från exfrun Birgitta för snart två år sedan bor han heltid i sommarhuset på Österlen. Men övergett sin gamla hemstad Gävle har han inte gjort, hävdar han med emfas.
– Nej, det får du absolut inte skriva. Jag har starka band till Gävle. Både min son och min exfru, som fortfarande är en god vän, bor kvar där. Efter skilsmässan kände jag att det var läge att dra i handbromsen. Istället för att sätta igång att jaga efter ett nytt boende bestämde jag mig för att tills vidare bosätta mig i mitt enkla sommarhus som jag har slitit ganska hårt för att få ordning på. Ett tänkbart framtidsscenario är att jag skaffar en lägenhet i Gävle och bara bor nere i Skåne under den varmaste årstiden men det beslutet är inte taget än.
Rolf får beundrarbrev från kvinnor
Att bryta upp från ett över 40 år långt förhållande och påbörja ett nytt livskapitel är långt ifrån okomplicerat, hur vänskaplig skilsmässan än är.
– Den största omställningen är att komma hem och mötas av ett tomt hus. Sedan har vi den rent praktiska aspekten av det hela, så som att inte veta vad man har hemma i kylskåpet. När jag kommer med taxi till huset efter att ha varit borta på jobb är det bara att direkt byta till min egen bil och åka och handla. Alla de där sakerna är också en stor omställning, medger Rolf.
I en intervju för några år sedan bekände han skamset att det var hans fru som betalade alla räkningar eftersom han själv inte behärskade internetbanken. Den givna frågan är förstås om han har lärt sig den saken nu när de gått skilda vägar? Svaret blir ett ”nja”.
– Jag har inte lärt mig det hundraprocentigt men jag är så sakteliga på väg. Under det gångna året har jag både fått bank-id och Swish, men betala fakturor gör jag fortfarande inte. Vi har sagt att jag ska gå en kurs. Jag skäms litegrann när jag fotar av räkningarna och sänder bort dem.
Några beundrarbrev från kvinnor som blivit betagna i honom har det väl trillat in efter att skilsmässan blev känd, tillstår Rolf när jag förhör mig om saken. Att han har kvinnotycke är inte minst de många topplaceringarna på diverse listor över Sveriges sexigaste man under årens lopp ett kvitto på.
LÄS ÄVEN: Kristian Luuk: ”Jag tror inte riktigt på evig kärlek”
– Mest av allt har det varit smickrande. Samtidigt är jag lite oförstående till det. Jag har alltid sagt att det säger mer om kvinnorna än vad det säger om mig. De tittar kanske på andra saker än det yttre, för rent utseendemässigt tycker jag inte att jag är så märkvärdig. Nej, jag är faktiskt ganska överraskad. Jag har ju inte precis varit någon som hoppat från tuva till tuva. Snarare är jag en person som ofta har blivit vän med kvinnor.
Fortfarande har han många kvinnliga vänner, inom branschen är de faktiskt fler än de manliga. Vilken är hans egen analys av orsaken till det?
– Jag vet inte. Uppriktigt sagt tror jag inte att det beror på någon konkurrenskänsla gentemot andra män inom branschen. Kanske är det bara mitt sätt att få ha kvinnor för mig själv, konstaterar han leende.
Efter viss eftertanke tillägger han:
– Jag tycker helt enkelt att det är jäkligt spännande att prata med kvinnor. De är bra att vända sig till när man behöver någon att diskutera allvarliga saker med. Jag tror att det i grunden handlar om att de samtalsämnen som jag gillar klickar bra med kvinnor.
Beskriver sig själv som “nästan singel”
Ingen människa är endimensionell, inte heller Rolf Lassgård. Bortom den nallebjörnsgoa framtoningen finns även en svårmodig sida som han i en tidigare intervju beskrivit så här: ”Jag är långsur. Jag är självdestruktiv. Jag har en tendens att bara se mörkret.” Det låter ju inte nådigt.
– Nej, men du måste lägga i vågskålen att jag under 40 års tid har fått höra: ”Du verkar så trygg och lugn.” Det är naturligtvis inte hela sanningen även om det väl kan stämma i viss mån.
Hur bär han sig då åt för att betvinga det där mörkret när det kommer över honom?
– Jag lever nog ut det. Musiken har alltid varit en stor ventil för mig. Jag kliver in i den och rasar ut känslorna.
Enligt egen utsago har han ett enastående tålamod. Men när han någon enstaka gång blir arg blir han det rejält.
– Det kan hända i jobbet när jag inte är tillfredsställd med inspelningssituationen. När jag känner att vi på grund av stressade produktionsplaner inte får tid att nå så långt som vi skulle kunna nå.
Han må vara på 68:e året men så länge jobbet fortsätter att ge honom de där livsförhöjande kickarna som blivit så svåra att klara sig utan arbetar Rolf vidare, om än med längre intervaller mellan inspelningarna.
Nyligen gjorde han en av huvudrollerna i Richard Hoberts psykologiska triller Kärleksbevis – ännu en film på romantiktemat. Hur han har det på kärleksfronten privat angår förstås ingen annan men innan vi skiljs åt kan jag ändå inte avhålla mig från att fråga om han är singel.
– Jag är nästan singel, avslöjar Rolf med ett förläget skratt.
Jag låter honom slippa följdfrågor i ämnet.
LÄS ÄVEN: Majvor var gift med Bamses skapare Rune Andréasson: ”Han fick verkligen kämpa i många år”
