Jag träffar Majvor Andréasson i hennes lilla trivsamma kedjehus i Viken. Hon har beställt hem räksmörgåsar och man känner sig mer än välkommen. Klockan är bara tio på förmiddagen men Majvor har varit på benen i flera timmar.
– Jag tycker att förmiddagen är den bästa tiden på dygnet, efter det så blir det inte så mycket gjort. Jag går alltid upp klockan sju, berättar Majvor.
Om man ska beskriva Majvor behöver man ställa upp många trevliga adjektiv på rad: varm, snäll, rolig, klok och sprudlande. Samtidigt är hon nog ganska bestämd egentligen men hon är så snäll att hon liksom försöker dölja det.
När jag ber Majvor vara kritisk, så säger hon först att hon inte har något att kommentera, men sedan bubblar det upp lite olika åsikter om berättelser och saker och ting som gjorts i Bamses namn.
– När jag läser Bamse tänker jag alltid på vad Rune hade tyckt och vad han hade sagt. Ibland vet jag inte om det är jag själv som tycker eller om det är Runes tankar som kommer när jag ser saker med Bamse idag.
Ja, det är över tjugo år sedan Rune gick bort i cancer men han och hans björn är ständigt närvarande.
Majvor var inneboende hos Rune Andréassons syster
Men nu tar vi och backar bandet lite grand.
Majvor föddes i en liten ort som heter By i södra Dalarna. Efter föräldrarnas skilsmässa följde hon under ett par år med sin mamma dit jobben tog dem. Ett par år senare träffade mamman en ny man och de bosatte sig i ett gruvsamhälle mellan Avesta och Sandviken. Då behövde mamman inte jobba längre men Majvor, som hunnit bli 17 år, längtade bort. Hon ville se mer än det lilla gruvsamhället.
– Jag flyttade till Stockholm och jobbade först som barnflicka, sedan utbildade jag mig och började som tandsköterska på en helt ny klinik. Jag gillade ansvar.
Majvor var vid denna tid inneboende hos Ulla Padovano. Och just detta boende skulle få en stor inverkan på Majvors öde. Ulla hade nämligen en bror som hette Rune Andréasson.
– Rune var uppe i Stockholm för att sätta ljud till tv-serien Nalle ritar och berättar. Då bodde han hos sin syster och kom ofta med en chokladask till mig. Och så hände det att han gick fel ibland, säger Majvor och fnissar.
Det unga paret bestämde sig ganska omgående för att de skulle slå sina påsar ihop. Det var ont om bostäder men de fick hyra ett radhus på Djurö. Där började Rune göra de svartvita Bamsefilmerna.
– Allt var så annorlunda. Jag var en helt vanlig tjej med vanliga arbetstider och det Rune gjorde skiljde sig så från det jag var uppväxt med.
De bodde på Djurö i flera år och sönerna Dan och Ola är födda där. På den tiden fanns det inte någon bro över till Djurö, så det var lite ödsligt.
– Jag föredrar verkligen att ha folk omkring mig och ville uppåt landet. Men Rune som tillbringat somrarna på Råå som barn längtade söderut.
Rune jobbade hårt med Bamse
Efter viss förhandling blev det 1966 en flytt till Skåne som från och med detta år skulle bli Runes och Majvors fasta punkt. I villan i Viken fortsatte Rune att skapa Bamses förtrollande värld.
– I många år fick Rune verkligen kämpa. När vi byggde huset hade vi inte ens pengar till att anlägga en trädgård. Grannfrun sa till mig att hon bad till Gud varje kväll att vi skulle anlägga en gräsmatta. Jag ville inte gå ut, för jag skämdes så. Då cyklade Rune till banken i Höganäs och lånade pengar till en gräsmatta.
Först när Rune var i 50-årsåldern började det hårda arbetet med skapandet löna sig. Det var då Bamsetidningen började komma ut. Men Rune unnade sig inget firande.
– Nej, det var inga glädjeskutt precis. För honom var det bara att jobba vidare och göra det så bra som möjligt. Kanske lite ljusare blått på ett ställe? Och kunde språket vässas? Han var jättenoga med svenska språket. Aldrig att han skulle tänka att något dög för den här gången. Nej, då gjorde han bara om det. Jag tror att styrkan med Bamse var där.
Den höga kvalitén är något som är jätteviktigt i skapandet av Bamsetidningen än idag. Men nu är det kanske tio personer som gör det jobbet som Majvor och Rune gjorde. För Majvor, hon jobbade också med Bamse!
– Jag hade talang för att färglägga men själva innehållet i tidningen funderade Rune ut, skrev och tecknade helt själv. Ibland tog han förstås upp vissa saker till diskussion. Han sa vad han tyckte, men det var ingen dialog. Man hade inte en chans att säga emot.
Majvor Andréasson: “Ibland kan jag ångra att vi lät det bli så stort”
Majvor tog även hand om prenumeranter och pristävlingar. Tävlingssvar och läsarbrev kom det gott om.
– Det kom så mycket brev att posten i Viken undrade om vi alltid skulle ha så här mycket brev? De funderade till och med på att anställa en till på grund av all Bamsepost.
Familjen sålde också en hel del påslakan med Bamse på.
– Vi slog in dem i brunt papper och wellpapp. Det var kul och blev som en mani. Jag kunde slå in och göra klart 200 paket på en helg. Inte undra på att fingrarna ser ut som de gör, säger Majvor och tittar ner på sina händer.
Sedan blir hon lite eftertänksam.
– Ibland kan jag ångra att vi lät det bli så stort, att vi bara arbetade. Det var alltid bråttom och det fanns ständigt ett klockslag när saker skulle levereras. Vi gjorde inget annat.
Rune Andréasson hade svårt att sluta jobba
Rune hade lovat att han skulle vara ledig på söndagar men han visste inte vad han skulle göra då.
– En söndag fick jag honom att sätta sig ner i en solstol i trädgården. Vi satt där en liten stund och njöt av vårsolen. Men så såg jag ett ogräs och reste mig för att dra upp det. Då flög Rune upp ur stolen och sa: ”Ska du jobba så går jag också in och jobbar.” Det märktes att det kröp i kroppen på honom när han blev tvingad att ta det lugnt. Han jobbade alltid.
Rune åkte ensam ut på manusresor. Då förde han ett diagram över vad han skrivit varje dag. Och varje dag skickade han vykort till sin Majvor.
– På korten kunde det stå att han skulle unna sig en god köttbit. Det var han värd för att han skrivit så och så många sidor manus. Nästa dag kanske han skrev att han inte hade gjort rätt för sig. Det var ett väldigt målinriktat arbete.
Paret reste också tillsammans någon gång om året. Men det handlade knappast om några avslappnande solsemestrar.
– Säg att vi åkte till London och det var utställning med Frans Hals på British museum. Då gällde det att stå där klockan sju på morgonen i kö. Varför vet jag inte, funderar Majvor. Rune var helt enkelt så intresserad av allting.
Rune Andréasson gick bort i cancer 1999 och efter hans död flyttade Majvor till norra hamnen i Helsingborg. Där bodde hon i fem år.
– Men jag åkte till Viken och handlade och tankade. Och folk sa: ”Du bor ju i stan men du är mest här!” Jag hörde ju hit.
Så Majvor flyttade tillbaka till Viken. Här bor också Majvors dotter Viktoria och hennes familj. De har mycket kontakt och träffas nästan dagligen. I alla fall blir det många telefonsamtal. Sonen Dan ringer också varje dag och det får mig att tänka på kontakten mellan Bamse och hans farmor i serietidningen:
”Varje morgon klockan åtta tittar han upp mot Höga Berget. Där uppe bor Farmor och katten Janson. De vet att Bamse kikar och precis klockan åtta vinkar de till honom.”
Ja, familjen är viktig för Majvor och saknaden efter Rune är stor. Överallt i det varma hemmet finns saker som påminner om honom. Familjen Andréassons liv cirkulerar föga förvånande fortfarande runt Rune och hans fantastiska skapelse Bamse.
Bamsefigurerna är döpta efter familjen
Flera av figurerna i Bamseserien är uppkallade efter familjen. Majvor har fått ge namn till Bamses dotter Nalle-Maja. Sonen Olas namn återkommer hos Ola Grävling och släktnamnet Viktoria användes både till vännernas båt och Bamses mamma.
Registreringsskylten på Majvors bil är förstås BAMSE.
Bamsetidningen vann Stora tidskriftpriset
Det allra första numret av Rune Andréassons Bamsetidning kom ut i januari 1973. Sedan dess har många barn njutit av äventyr, lärt sig saker i Bamses skola och inspirerats av Bamse och hans vänners tankar om vänskap, samarbete och allas lika värde.
Idag läses tidningen av över 200 000 barn var tredje vecka. Tidningen är ständigt aktuell och har skapat debatt och fått uppmärksamhet när den tagit upp tunga ämnen som droger, regnbågsfamiljer, invandring och provsprängningar.
I fjol fick Bamse Sveriges Tidskrifter Stora Pris. Ur motiveringen:
“Alltid på barnens sida, på barnens villkor. Årets vinnare använder sin styrka på rätt sätt – för det vet väl alla att Bamse är världens snällaste björn.“
Missa inte Bamse-podden!
Den 12 januari släpptes första avsnittet av Bamse-podden med Kalle Lind som programledare. Det blir anekdoter, avslöjanden, analyser, historiska tillbakablickar med en rad olika gäster. Bland annat får vi träffa Christian Ryltenius, Johan Glans, Åsa Warnqvist, Henrik Wahlström och Tony Cronstam. Missa inte det!
Läs mer om podden på Bamses hemsida
