Varför är det alltid svärdöttrarnas fel? Relationsexperten svarar

Jag läser ofta om familjeliv och relationer i din spalt och det finns ett särskilt ämne som jag inte förstår mig på:

I de brev som handlar om en svärmors relation till sin egen son och svärdotterns familj tycker svärmödrarna ofta så synd om sig själva för att de tycker att de ser alldeles för lite av familjen jämfört med svärdotterns familj. Jag tror att man ofta kan läsa mellan raderna att de anklagar sina svärdöttrar för bristen på kontakt. Det gäller bristen på information under graviditeten och senare bristen på närhet till sonens familj och därmed också barnbarnen.

Läs även: Jag vill försonas med min son och träffa mitt barnbarn

De klandrar också ofta svärdöttrarna för att de står närmare sina egna mödrar, men det är väl inget fel med det? Jag står själv min egen mor nära och detta band är bara naturligt eftersom hon är min mor. Det är väl sonens ansvar att hålla kontakt med sin mor och andra familjemedlemmar och det kan väl inte vara svärdotterns ansvar också? För precis som kvinnan informerar och håller kontakt med sin biologiska familj är det väl hans ansvar att hålla kontakt med sin egen familj?

Läs även: Min vuxne son har vänt mig ryggen

Jag står inte min svärmor nära och det gör inte min partner heller. Ändå kommunicerar hon bara med mig och klagar på att jag/vi inte pratar mer med henne och informerar henne om min graviditet till exempel. Hon klagar också på att jag inte träffar henne lika mycket som jag träffar min egen mamma. Jag kan inte låta bli att tänka att det inte är mitt ansvar att hålla kontakten med min mans familj – det är i slutändan hans ansvar eftersom det är hans familj! Har jag rätt i det? Vad tycker du?

Svärdottern

Vibeke Dorph svarar:

I början av min karriär som relationsexpert tenderade jag faktiskt att se på frågan om svärmor/svärson/svärdotter lite som den svärmor du beskriver i ditt brev. Jag tyckte också att det var sjaskigt när svärdottern praktiskt taget byggde bo med sin biologiska familj, medan svärföräldrarna på mannens sida hölls på armlängds avstånd. Kort sagt: jag klandrade svärdöttrarna för att de höll sina svärföräldrar utanför.

Nu är det en mänsklig rättighet att ha fel, så länge vi vågar erkänna det och därmed blir klokare. Och ja, jag hade fel, för du har helt rätt i att en son i grunden är ansvarig för den sociala kontakten med sin egen familj. Det kan inte också vara svärdotterns ansvar.

Läs även: Min svärmors alkoholproblem förstör mitt äktenskap

Men detta har varit kutym i många familjer under årens lopp. Det antogs att kvinnor var de enda som var ansvariga för det ofta tunga arbetet med att upprätthålla sociala relationer med båda sidor av familjen. Många kvinnor kan inte längre göra detta eftersom de nu har heltidsjobb, barn och andra sociala relationer att ta hand om och jag tycker att det är rättvist nog. Det är här deras män måste kliva fram och ta sitt ansvar.

Med detta sagt tycker jag också synd om alla svärmödrar på sönernas sida som inte ägnar tillräckligt med uppmärksamhet åt sina barn och barnbarn. Jag kan bara uppmana dem att uppfostra sina söner bättre och att pressa sina nu vuxna söner att låta dem ha en nära relation med hans familj.

Läs även: Svärmor talar illa om min mamma

Jag skulle också vilja tillägga att svärdöttrarna måste vara lyhörda och villiga att öppna sig för svärföräldrarna lika mycket som de gör för sin egen familj. Tyvärr händer det inte alltid – så båda sidor måste ta ansvar här.

Vibeke