Nina: Jag vill försonas med min son och träffa mitt barnbarn

Sedan några månader tillbaka har jag ingen kontakt med min son. Han blev nyligen pappa men jag har inte fått träffa mitt barnbarn. Vad ska jag göra?

Jag skriver till dig för att jag vill ha råd om hur jag ska hantera bristen på kontakt med min vuxne son, hans fru och mitt nyfödda barnbarn på bara tre månader. Jag har varit ensam familjeförsörjare för min son och hans lillebror under större delen av deras barndom. Det var en tuff tid och vid ett tillfälle placerades min äldre son frivilligt i vård under en kort tid, vilket han fortsatt att skylla mig för i sitt vuxna liv.

Min son och jag har båda ett hett temperament, är båda envisa och har under årens lopp valt bort varandra. För det mesta har det dock varit han som avvisat mig, för att sedan återvända igen. Nu har vi precis haft två underbara år där vi haft ett fantastiskt förhållande. När jag skriver ”underbara år” menar jag det med en nypa salt. När vi återknöt kontakten kom vi överens om att vi skulle lösa eventuella missförstånd omedelbart. Detta resulterade i att jag var tvungen att vrida och vända på varje ord för att han inte skulle missförstå mig.

Läs även: Min vuxne son har vänt mig ryggen

Sedan, för tre månader sedan, gick det fel. Min son missförstod ett sms från mig och skrev ett långt och otrevligt meddelande. När jag ringde upp honom för att rensa luften lade han på luren och sa åt mig att inte kontakta honom igen. Sedan dess har jag skrivit ett sött och kort meddelande till honom, min svärdotter och mitt lilla barnbarn, som jag inte träffat än. De svarade inte på det. Min svärdotter tackade mig dock för en present som jag skickade till mitt barnbarn.

Vad är ditt råd? Jag har aldrig haft några problem med min yngste son och hans familj. Två av mina vänner säger att jag ska släppa honom. Vad tycker du om det?

Nina

Relationsexpert Vibeke Dorph svarar:

Hur man än vrider och vänder på det så har din son upplevt det som ett svek när han blev omhändertagen som barn. Mitt intryck är att de flesta barn som fått ett sådant ärr alltid kommer att ha ett litet öppet sår som aldrig kan läka, oavsett hur stora de blir eller hur ansvarsfulla och mogna de är. Känslan av svek sitter kvar.

Låt mig dock skynda mig att tillägga att jag har full förståelse för ditt agerande då. Att som mamma be om hjälp för att lösa en problematisk situation kan jag bara se som en ansvarsfull och på sitt sätt omtänksam handling, men din lille pojke kunde inte det då – och den lille pojken i honom kan det fortfarande inte.

Läs även: ”Jag får inte ta pengar från vårt gemensamma konto”

Jag tror att du måste acceptera att det är så. Det är därför jag inte tycker om när du skriver att både du och din son är envisa, har temperament och ibland valt bort varandra. Det är en sådan relation man kan ha med en jämlik vän eller partner, men en mamma eller pappa ska inte släppa ut sitt humör eller sin envishet eller välja bort eller till sina barn ibland – särskilt inte när det gäller en son som har så sårbara saker i bagaget som din son har. De måste bara alltid finnas där.

Jag tror därför att du måste börja bete dig som en mamma med ett mycket stort M om du vill komma tillbaka in i din sons liv igen. Jag skulle börja med att skriva ett brev till din son där du sänker garden och helt enkelt berättar för honom att du älskar honom och att du är redo att vänta tills han är redo att släppa in dig i sitt liv igen. Pressa inte på och se till att han förstår att det är honom och inte bara ditt barnbarn som du saknar, för jag tror att det kommer att betyda något för honom.

Läs även: Jag vågar inte vara ensam med min 17-åriga son

Sedan, under tiden, skulle jag se till att inte bara skicka ditt lilla barnbarn en present vid högtider och födelsedagar, utan också honom. För som jag sa: din son må vara en vuxen man, men inom honom finns fortfarande en liten pojke som behöver bli behandlad som en sådan av dig.

Vibeke

Scroll to Top