Viola försvann spårlöst – bråket med pappan slutade i familjetragedi

Om man bortser från mordet på statminister Olof Palme så är fallet med försvunna Viola Widegren det kanske mest omskrivna och omtalade fallet i landet. Omgärdat av samma mystik, samma vilda spekulationer, diverse siares utsagor och personer som sagt sig ha information som kunnat lösa fallet.

Men 76 år senare vet man inte om hon mördades, rymde, begick självmord eller drunknade i älven intill sitt hem.

Läs även: Studebakermordet 1961: 25-åriga Ulla försvann efter danskvällen på Lorry

Viola Widegren föddes den 2 maj 1931 som enda barnet till hemmansägaren Carl Wilhelm Wetzdorff Widegren och hans första hustru Ingrid ­Maria.

Violas mamma var sjuk i diabetes och tuberkulos, och dog på jul­dagen 1937.

Knappt ett år senare gifte fadern om sig med Agnes och flyttade till Västerbränna by i Helgums församling i Ångermanland där de köpte en gård. Paret fick en dotter när Viola var 8 år gammal.

Viola hade flyttat till Sollefteå

Violas far beskrivs som hård men kärleksfull och höll ett vakande öga över sin dotter.

När Viola var 16 år tvingades hon genomgå en blindtarmsoperation och kanske var det sjukhusvistelsen som väckte hennes intresse för sjukvård.

17 är gammal flyttade hon till Sollefteå och tog arbete som vikarierande sjukvårdsbiträde på garnisonssjuk­huset. Sollefteå låg fyra mil bort från ­Västerbränna och fadern gillade inte hennes val. Viola var begåvad med läshuvud och höll samtidigt på att läsa in sin realexamen på distans via Hermods. Carl ville att hon bara skulle ägna sig åt detta, istället för att arbeta på sjukhuset och bo på elevhemmet.

Söndagen den 5 december 1948 var hennes lediga dag och hon ville sova ut. Då ringde hennes far till elevhemmet och ville att hon skulle komma hem en stund på söndagen. Om hon inte kom, behövde hon inte komma hem mer överhuvudtaget.

Försvann efter bråk med sin far

Motvilligt gick hon med på detta. Hon var därför inte på bästa humör när hon efter bussturen klev innanför dörren. Det blev inte bättre när hennes far förklarade att hon skulle vara hemma under vintern och fullgöra sin realskoleexamen.

– Nej, jag ska fara bort och inte komma hem igen, svarade Viola.

Det blev för mycket för fadern som gav dottern två rungande örfilar så att hennes hatt flög av och näsan började blöda.

Efter det gick hon ut genom ytterdörren och försvann ut i den mörka vinterkvällen.

Läs även: Tv-reportern Cats Falck och väninnan hittades döda i hamnbassäng – mystiska omständigheter förbryllar än

Hon lämnade kvar sin hatt och sin handväska som innehöll över 100 kronor. Så allt talade för att hon skulle komma tillbaka efter en stund, när ­kylan blev alltför påträngande.

Men Viola kom aldrig tillbaka.

Hennes far gav sig ut för att leta, men Viola syntes inte till någonstans. När Agnes ringde garnisonssjukhuset på morgonen hade Viola inte dykt upp. Och hon var inte hemma hos någon av sina kamrater.

Hela måndagen och tisdagen letade Agnes och Carl efter henne: i gårdshusen, i skogen och nere vid Faxälven.

Samtidigt sågs detta som en stor skandal inom familjen och därför polisanmäldes inte Violas försvinnande förrän på onsdagen den 8 december.

Mord, självmord eller rymning?

Polisanmälan ledde till förhör med makarna Widegren och efterlys­ningar i både radio och lokaltidning­en.

Förhör med grannar, arbetskamrater, släktingar med flera pågick i flera veckor. Det ordnades skallgångskedjor och man draggade i Faxälven.

Det första konkreta tipset var att Viola skulle ha setts på ett kafé i Bispgården några mil söderut tillsammans med ett par flickor. Hon skulle ha ­pratat om sina planer på att flytta till Stockholm. Det spåret kallnade snabbt, liksom det senare spåret från en kvinna som sett Viola vid en butik i Stockholm i sällskap med en man som var runt 40 år, som stod utanför och verk­ade hålla koll på henne.

Läs även: Stenbergapyromanen satte skräck i bygden – gäckade polisen i över 20 år

Fallet fick snabbt sådan dignitet att länspolismästaren John Rudström i Härnösand kopplades in och han utsåg kriminalöverkonstapel Janne Sundin till att leda utredningen om försvinnandet som hade tre spår: mord, självmord eller rymning.

Samtidigt kom det in massvis med tips från ­siare och fjärrskådare. Bland annat från den kända sierskan Saida Anderssons mor, Hanna Lindman, tillhörde de som kom med olika tips om var hon fanns, anpassade till ny information som kom fram.

Till det mer spektakulära hörde kommunalrådet Georg Sandbergs tilltag att åka omkring på spark på Fax­älven med en tupp i en korg. Där tuppen gol, där skulle Viola ligga. Detta hade – tro det eller ej – fungerat tidigare, men inte den här gången.

Viola-fallet fick stor uppmärksamhet

Isen i Faxälven sågades upp och det gjorde omfattande dykinsatser från strax innan jul 1948 och fram till hösten nästkommande år, utan resultat. Kung­liga Inrikesdepartemen­tet utlovade ­1 000 kronor i belöning för den som kunde lämna av­görande bevis­ning i Viola-fallet. En del tips kom in, men det var aldrig något som ledde utredningen vidare.

Samtidigt ledde de uteblivna spaningsresultaten till vilda spekulationer bland ortsborna och i skottgluggen stod familjen Widegren som döm­des av allmänheten för att ha bragt Viola om livet. De bara spelade teater för att inte sanningen skulle komma fram ansåg många. Carl Widegren var en man som ville komma upp sig och ansågs vilja vara lite förmer, vilket retade många. Han påstods dessutom var ättling till en greve på 1600-talet och kall­ades därför ”greven”.

Läs även: Stenbergsmordet 1915: Mördaren lämnade Elin att dö i snön – mordplatsen hedras än idag

Anklagelserna tog sig de mest bi­sarra uttryck som att familjen eldat upp Viola. Någon hade sett hur fru Widegren kokade pölsa till grisen av Violas kvarlevor. En annan hade sett konserveringsglas innehållande människodelar i familjens källare och så vidare. Detta kan inte ha varit lätt för familjen, och det fanns de som tog avstånd från familjen.

För att få stopp på spekulationerna uppman­ade Carl Widegren polisen att genomsöka gården och dess ägor, och gräva på ställen där olika siare sagt att Viola skulle ligga nedgrävd.

Janne Sundin fann aldrig någon anledning att göra en så omfattande husrannsakan då det inte fanns några mordmisstankar mot familjen.

Känd fjärrskådare uttalade sig

I december 1953 kom den kände holländske fjärrskådaren Peter Hur­kos till familjen Widegrens hem. ­­Han hade, en­ligt honom själv, begåvats med ”röntgenögon” efter att råkat ut för en olycka 1943. Besöket innebar ett gigantiskt medialt intresse i den lilla byn.

Det hela slutade med att Hurkos kom fram till flera olika versioner av var Viola fanns, och vem som var hennes mördare.

Han pekade bland annat ut flera ställen på och omkring familjens gård där polisen skulle gräva. Till slut tröttnade länspolismästare Rudström och klargjorde tydligt: Vi gräver inte!

Peter Hurkos besök slutade med ett fiasko – bortsett från den uppmärksamhet han fick.

Falska bra skickades till polisen

Tips strömmade in om att Viola setts på olika ställen, bland annat hos en manlig brevvän i Norge. Ibland kom det flaskpost till polisen med meddel­anden där Viola stod som avsändare och förklarade att hon levde och mådde bra. Falska meddelanden, ­naturligtvis.

Hon skulle ha setts i Lillhärdal 1949 med två manspersoner uppgav en man som hette Sven Forsström. Inte heller det tipset gav något.
Riktigt stort pådrag blev det 1955 när en svensk sjöman från Borås sa sig ha träffat en kvinna i Vancouver som kallat sig Rose-Mary. Han hade ­råkat se ett brev hemma hos hennes där det stod Viola Widegren.

Läs även: Trippelmordet i Handen – dådet som chockade Sverige

Den kända bildtidningen Se publicerade nyheten och dess legendariske chefredaktör Rune Moberg åkte själv till Vancouver för att hitta Viola. En lokaltidning där utlovade en be­löning på 1 000 kronor om Viola gav sig till känna.

Denna uppståndelse ledde till att svenska polisen gjorde en förfrågan hos sina kanadensiska kollegor om att kontrollera om Rose-Mary var Viola Widegren.

Svaret kom snabbt: Det var hon inte.

Senare under åren kunde man hitta skriftliga meddelanden på hotell i olika länder från ”Viola” som sa sig leva och ha det bra. Många verkade tycka att det var en kul grej att skriva dessa meddelanden, för att hålla historien levande.

Hemlig beundrare

Den 16 september 1970 tog häradsrätten i Sollefteå beslutet att dödförklara Viola Widegren. Enligt rätten skulle hon antagits ha avlidit den 31 december 1958.

Spekulationer kring vad som verkligen hände återstår. Vittnesutsagor ­säger att självmord ansågs otänkbart. Det kan ha varit en rymning och träff med en hemlig kavaljer. En läkare på sjukhuset och en manlig patient skrev hon ofta om i brev till sina väninnor.

Natten när hon försvann skulle en man rört sig utanför familjens hem. En man som har kallats ”midnattsmannen” i utredningen. Carl Widegren var övertygad om att midnattsmannen kan ha varit läkaren eller patienten. En eventuell kavaljer skulle kunna ha varit den som bragt henne om livet.

Läs även: Sjukhusmorden i Malmö: 18-åringen tyckte synd om de gamla

Viola ska också ofta ha pratat om att flytta någon annanstans i världen, främst Amerika där hon hade en rik släkting. Mot rymning talar att hon lämnade sin handväska med en stor summa pengar hemma hos sin far innan hon försvann, samt flera inköpta julklappar på sitt rum i Sollefteå.

Hon kan ha korsat älven på kvällen för att komma ut på en annan väg och lifta till Sollefteå. Förmodligen anade hon att fadern skulle leta efter henne vid busshållplatsen. Vid tiden för försvinnandet var isen tunn på sina ställen på den djupa älven. Hon kan ha gått igenom isen och förts bort av strömmarna.

Viola Widegren försvinnande förbryllar ännu efter så lång tid.

Här kan du läsa alla våra artiklar från tidningen Historiska Brott & Mysterier

Prenumerera på tidningen Historiska Brott & Mysterier