Nancy Wake påstods kunna dricka vilken man som helst under bordet.
Men framför allt var den forna sjuksköterskan en av de snyggaste och mest stenhårda agenter som Winston Churchill och hans hemliga spiongrupp kunde uppbringa.
En gång attackerad på en ödslig bergsplatå av ett fiendeplan som satte den ena kulsprutekärven efter den andra i hennes flyende lastbil.
En annan gång tystade hon en tysk vakt med ett dödande karateslag mot halsen.
Och ej att förglömma den allra första gången hon lät sig landsättas i det ockuperade Frankrike och sägs ha utfört fallskärmshoppet iförd sin alldeles egna ”kamouflageklädsel”: promenaddräkt, silkesstrumpor, läppstift och högklackat.
”Jag hoppas alla träd bär så här vacker frukt i år”, sa motståndsmannen Henri Tardivat som fann henne dinglande i en gren.
Varvid Nancy Wake blixtsnabbt replikerade: ”Äh, lägg av med det där franska skitsnacket!”
För Winston Churchill visste i sanning vad han gjorde när han 1940 mobiliserade en spionring bestående av enbart kvinnor.
LÄS ÄVEN: Stjärnskådisen blev dubbelagent – avslöjade nazistnätverk i Sverige
I lönndom, dessutom.
Inte ens de utvalda hade till en början förstått vad annonserna med rubriken ”Språkkunniga flickor sökes” egentligen handlade om.
Först efter många timmars arbets-intervju lät utfrågarna dem förstå att det rörde sig om verksamhet inom underrättelsetjänsten.
Spionage, med andra ord.
Värvades till hemliga organisationen SOE
Totalt kom runt ett 40-tal kvinnor att värvas till den ljusskygga organisation som fick namnet Special Operations Executive, SOE, och inte ens hade arméns godkännande.
Några var butiksbiträden, andra var kontorister, en var hustru till en läkare och en annan dansös med indisk bakgrund.
Med tiden skulle flera av dem bli legender, som Pearl Witherington, som agerade kurir mellan franska motståndsgrupper, och Yvonne Rudellat, som kunde skjuta prick med nästan kuslig säkerhet.
Men framför allt fanns Nancy Wake som från början utbildat sig till sjuksköterska i Australien, men omsider sadlat om och blivit utrikeskorrespondent i Paris.
Med stigande fasa hade Nancy i tur och ordning rapporterat om Hitlers maktövertagande, kapprustning, judeförföljelser och krigsförklaring.
När den nazitrogna Vichyregeringen inrättades 1942 var hon och maken Henri Fiocca, en stenrik fabrikör från Marseille, redan aktiva inom den franska motståndsrörelsen.
Nancy Wakes make avrättades av nazisterna
Henri skulle omsider gripas av nazisterna, torteras och avrättas. Själv klarade sig Nancy Wake flera gånger med nöd och näppe genom att blåljuga och låtsas vara en lätt korkad fransyska.
Gestapo kom att hata denna gåtfulla skuggfigur, som ständigt gäckade deras planer, och gav henne öknamnet ”Vita musen”.
Ändå lyckades hon hela tiden ligga steget före när deras fällor slog igen.
LÄS ÄVEN: Blanche Monnier satt inlåst i 25 år – hennes enda brott var att hon blev kär
Till slut var Nancy Wakes läge dock så farligt att den brittiska livlina, som har sin motsvarighet i tv-serien Hemliga armén, räddade henne över gränsen till det neutrala Spanien 1943.
Därefter slussades hon vidare till England och togs om hand av Churchills handgångna män.
Ett riktigt kap, skulle det visa sig.
”Lite puder på kinden och en färdknäpp innanför behån och jag tordes passera de tyska vakterna med en vinkning och säga: ’Men hallå, ska ni verkligen inte kroppsvisitera mig?!’ Åh, vilken flirtig och skamlös liten jävel jag var.”
Nancy Wake
Kom från en rad starka kvinnor
Nancy Wake visade sig snabbt vara något av den perfekta spionen:
Lika listig som hårdför.
Lika modig som osentimental.
Lika charmig som hårdskjutande.
Det tuffa psyket hade hon ärvt av en rad starka kvinnor på den landsbygd utanför Wellington, där hon fötts i ett skjul som yngst av sex syskon den 30 augusti 1912.
Mormorsmor Pourewa var en av de första maorikvinnorna som bröt konventionerna och gifte sig med en vit europé.
Mamma Ella tvekade i sin tur inte när pappa Charles 1914 ville flytta med hela familjen till Sydney och starta ett nytt liv.
Olikheterna mellan Nancy Wake och hennes högste chef var annars påfallande.
ANNONS
Churchill och Wake kompletterade varandra
Winston Leonard Spencer Churchill var när kriget bröt ut en 54-årig cigarrkedjerökande, knarrig och tunnhårig herre som enligt egen uppgift drack en flaska whisky om dagen.
Nancy Grace Augusta Wake var i sin tur en 27-årig snygg brunett, som istället använde charm, skratt och skönhet som sina främsta vapen.
Duon kompletterade dock varandra på ett alldeles utomordentligt sätt.
Medan Churchill hade utvecklats till en lika skicklig realpolitiker som folktalare lärde sig Nancy Wake att istället smyga med sina färdigheter.
Samtidigt delade de den typiskt brittiska krassa och självironiska humor som fick dem att möta varje ny hotbild med gott humör och ”stiff upper lip”.
Speciellt träningsläger för blivande agenter
Att Churchill valt att bygga en speciell underrättelseverksamhet på enbart kvinnor av Nancy Wakes slag var i sig ett genidrag.
Speciellt den franska landsbygden vimlade av cyklande och promenerande unga flickor och mödrar som desperat försökte skaffa livsmedel och försörja sina familjer.
De tyska soldaterna såg kvinnorna mest som ett vackert inslag i landskapsbilden. Att vissa av varukorgarna kunde gömma även vapen, sprängämnen eller hemliga rapporter föll dem sällan in.
LÄS ÄVEN: Mona Lisa stals från Louvren – tjuven försvann med tavlan genom huvudentrén
Nu fyllde Churchill på med ett antal kvinnor som i sexton veckor specialutbildats på ett träningsläger kallat ”Dårhuset”. På menyn stod militära hinderbanor, samarbetsövningar och psykologiska tester.
Mot slutet sändes rekryterna ut i den skotska vildmarken för stentuffa 36-timmarsmarscher, där man bara fick äta vad naturen gav, samt utbildades i granatkastning, närstrid, prickskytte, lönnmord, småbåtssegling och fallskärmshopp.
För Churchills blivande favoritagent innebar det att hon återvände till Frankrike genom att kasta sig ut från ett fyrmotorigt amerikansk bombplan en aprilnatt 1944.
Förstörde järnvägsspår och telefonledningar
Förutom sin udda, mycket kvinnliga, utstyrsel hade Nancy Wake med sig falska id-papper i namnet Lucienne Suzanne Charlier, en miljon francs i kontanter och en lista över sabotagemål.
D-dagen närmade sig med stormsteg och i Churchills planer ingick den kvinnliga spionringen som en ytterst hemlig stödtrupp.
Genom att förstöra järnvägsspår, telefonledningar och fabriker skulle Nancy Wake & Co hindra tyskarnas förmåga att kommunicera och snabbt flytta fram trupper till Normandie.
Detta lyckades också över förväntan.
Nancy Wake överlevde livsfarliga uppdrag
Krigets slutresultat vet vi idag, men ingen vet vad som hänt om inte Churchills kvinnor utfört sitt självuppoffrande och mestadels livsfarliga arbete.
En irländsk radiooperatör, Maureen O’Sullivan, ska exempelvis ha lyckats sända 332 meddelanden, varav många strategiskt livsviktiga, hem till London från radiosändare som hon gömt bakom fiendens linjer.
Av spionringens 40 kvinnor skulle dock 14 aldrig återvända hem. De som greps utsattes för brutala förhör, sattes i koncentrationsläger och avrättades – i de flesta fall utan att ha avslöjat något.
Men Nancy Wake överlevde, nästan mot alla odds.
Undkom nazisterna
I praktiken hade hon blivit ledare för en fransk motståndsgrupp på 1 500 man och deltog personligen i bakhåll, brosprängningar och tågattentat.
Berömd blev också en cykeltur på 50 mil (vissa källor säger 80) som hon gjorde för att överlämna viktig information till London.
I sina memoarer erkände hon att hon efteråt, slutkörd och genomsvettig, grät som ett litet barn.
LÄS ÄVEN: ”Svarta pantern” begick fruktansvärda brott – åkte fast av en slump
Dock bara för att en stund senare svepa några glas sprit, skämta om sin ömma bak och åter vara den coola vita mus som än en gång slunkit ur nazisternas nät.
Fruktansvärt modig, smart, tuff och gladlynt, således.
Vilket kom att visa sig även efter kriget då hon efter en misslyckad politisk karriär i Australien återvände till London, gifte om sig och sålde alla sina medaljer med motiveringen:
”Det finns inget skäl att behålla dem. Jag kommer förmodligen att hamna i helvetet och där smälter de ju ändå.”
Hämtade ansiktskräm under kulspruteattack
Den 7 augusti 2011, 98 år gammal, avled Nancy Wake efter att sista åren ha varit ständig gäst på samma hotell, Stafford Hotel i London, där hon en gång druckit sin ”första riktigt jävla bra drink”.
På morgnarna hade man oftast kunnat finna henne i baren med dagens första gin och tonic i färd att berätta krigsminnen för alla som ville lyssna.
Lika cool som i fornstora dar, således.
Men även en smula fåfäng.
En av Nancy Wakes favorithistorier handlade om den tidigare nämnda kulspruteattacken på den franska bergsplatån.
Mitt under kulregnet hade hon plötsligt sprungit upp från sitt skyddande dike och rusat tillbaka till lastbilen.
I samma ögonblick som hon återvände sprängdes fordonet i bitar.
”Vad i helvete hade du i lastbilen att göra?” skrek den franske motståndsmannen som var hennes ressällskap.
”Jag glömde det här”, sa Churchills favoritspion och visade lugnt vad hon hämtat med risk för eget liv:
En kastrull, ett paket te, en sidenkudde och en burk ansiktskräm …
Här kan du läsa alla våra artiklar från Historiska Brott & Mysterier
Prenumerera på Historiska Brott & Mysterier
