Missnöjet med turismen ökar – har den gått för långt?

Kanarieöarna, Mallorca, Barcelona, Amsterdam, Dubrovnik, Venedig… Missnöjet med turismen har nått nya nivåer, och demonstrationerna har avlöst varandra. ”Vi lever av turismen, men turismen låter oss inte leva”, löd budskapet på en demonstrants plakat i Palma. Klottret på en vägg var mer rakt på sak: ”Tourists go home”.

Anna-Paula Jonsson, framtidsstrateg på Kairos Future med inriktning på besöks­näring, resande och socialt hållbar utveckling, konstaterar att det här inte är en ny debatt.

– Vad som händer med en plats när det kommer för många besökare är något som har diskuterats sedan 60­-talet. Det finns en hög igenkänning i de olika faserna i turismens livscykel runt om i världen, det är nästan komiskt hur förutsägbart mänskliga samhällen reagerar på överturism.

”Det som lockade de ursprungliga besökarna har försvunnit”

Först kommer de äventyrliga turisterna, de som reser utanför ”the beaten track”. I fas två har kunskapen om resmålet spridit sig, folk har börjat snacka om det – idag ofta via sociala medier – och fler har börjat resa dit. I fas tre börjar entreprenörerna i lokalbefolkningen att göra pengar på turismen. Någon öppnar en bar på en strand, en annan hyr ut ett rum. En småskalig besöksnäring, driven av privata intressen, växer fram. I fjärde fasen har storleken på investerarna växt. Paradexemplet är spanska solkusten där gigantiska hotellkomplex breder ut sig i före detta fiskebyar.

– Det som en gång lockade de ursprungliga besökarna har försvunnit. Delar av lokalbefolkningen, som bidrog till platsens patina och charm, finns inte längre där. Kvar finns desto fler turister som mest är intresserade av sol, och som vill ha en billig semester. Då sjunker statusen på resmålet, och de mer medvetna och äventyrliga turisterna har för länge sedan sett sig om efter ett nytt resmål.

---

LÄS ÄVEN: Människor lämnar tält i fjällen och fyller stränderna: Vem äger naturen?

---

Sociala konsekvenser av överturism

Överturismens konsekvenser är inte bara fysiska, utan också sociala, påpekar ­Anna-Paula.

– Det påminner om känslan som många av oss hade under covid. Vi upptäckte att vi saknade den sociala interaktionen som sker spontant på bussen eller i affären. Att vi inte bara har behov av djup­lodande samtal med en barndomsvän, utan att vi också behöver de ytliga samtalen för att må bra. På samma sätt är det på turistorterna. Man har kanske bott granne med någon i 20, 30 år. Man känner inte varandra särskilt väl, men uppskattar att byta några ord i trappuppgången. Eller kanske har man ett favoritkafé där man alltid köper sin espresso. Om grannen flyttar och ersätts av en strid ström av airbnb-resenärer, och det lokala fiket slår igen och ersätts av en kedja, så kommer det att påverka människorna som bor där.

Sammanhållningen på en plats är viktig för att den ska kännas levande. När de sociala trådarna tunnas ut så blir staden allt mindre levande.

– Det är vad som har hänt i delar av Barcelona. På fyra, fem år gick lokalbefolkningen från att vara positiv till turism och tycka att staden skulle försöka locka fler turister, till att vara för en kraftig begränsning.

När en plats blivit en destination med överturism krävs långsiktig och medveten planering från politiker och stadens tjänstemän, menar ­Anna-Paula Jonsson.

I italienska Venedig har myndigheterna tagit pengar till hjälp för att försöka hantera den allt stridare strömmen av turister. Man har helt enkelt infört en entréavgift för besökare – fem euro under högsäsong. Det handlar inte om att staden vill tjäna pengar på dagsturisterna – inträdesavgiften täcker bara kostnaden för systemet – utan om att hitta ”en ny balans mellan rättigheterna för dem som bor, studerar eller jobbar i Venedig och för dem som besöker staden”, enligt stadens turismansvarig. Omkring 30 miljoner turister besöker det italienska världsarvet varje år. De flesta kommer bara över dagen, och många kommer med kryssningsfartyg. I takt med att turisterna har blivit fler har den fasta lokalbefolkningen gått från 200 000 på 1970-talet, till under 50 000 idag.

Missnöje med turism på Gotland

Rekordmånga turister har också kommit till Sverige i år. Det har gett välkomna intäkter till hotell- och krogägare, men här och var, inte minst på Gotland, har missnöjet pyrt.

– Allt färre bor i gamla stan i Visby, och bostäder har köpts upp av folk som hyr ut dem dyrt på sommaren, och så är det ganska dött under vintern. Det är inte en plats som lever året runt, men det finns saker som man kan göra för att bromsa utvecklingen. Att införa regler runt uthyrning är ett exempel. På Åland var man tidig med regleringar. Bara de som har anknytning till platsen får köpa en bostad, man vill att de som bor på Åland ska bidra till communityn, berättar Anna-­Paula Jonsson.

Forskning från Mittuniversitetet visar att de mest lönsamma turisterna är de som kommer jämnt fördelat under året och reser till olika platser i landet, inte bara de givna turistorterna. Visit Swedens mål är därför att locka till sig turister även den mörka tiden på året och att få dem att stanna längre än några timmar eller en dag. Också här i Sverige diskuteras någon form av beskattning, à la Vendigavgiften, för dem som besöker kommunen som turister.

Hälften av Sveriges främsta turistkommuner är positiva till turistskatt, enligt en undersökning som SVT Nyheter har gjort. Enligt Anna-Paula Jonsson är dock inte avgifter och skatter lösningen på problemet.

– Nja, det är bara att gå till sig själv. Om jag vill se Venedig kommer inte fem euro att stoppa mig. Det finns inget i forskningen som säger att det kommer att fungera. Vi ser en växande medelklass i Kina och Indien och miljoner människor får sitt första pass varje år. De kommer inte att avstå från Venedig för några euros skull. Däremot kan sådana avgifter vara ett välkommet tillskott för kostnaden för det lokala underhållet av platsen.

I Wien tillhör 60 procent av bostäderna allmännyttan

Om man vill ha en levande stad med en stor lokalbefolkning så måste politikerna se till att det finns bostäder och möjligheter till arbete. Det räcker inte med säsongsbetonade jobb inom besöksnäringen. Man kan inte stänga postkontor och sjukhus och tro att platsen kommer att fortsätta leva.

Wien är ett positivt exempel, kanske för att 60 procent av bostäderna tillhör allmännyttan.

– En bostad ska inte vara något man kapitaliserar på, utan bostäder ska ha samma status som till exempel vatten och el och vara tillgängliga för alla, resonerade politiker och samhällsplanerare. Att staden ser ut som den gör idag är alltså en konsekvens av en social hållbarhetsstrategi. De såg vad airbnb gjorde med andra städer i Europa och var tidigare i sitt tänk. Istället för att bara satsa på destinationsutveckling har de ställt sig frågan: ”Vad kan turismen göra för oss?”