Staden som vaknat upp

Hur är Aten? För bara några år sedan skulle jag ha svarat: Hopplös, förvirrande, grötig. En stad med Europas sämsta luft och en trafik där bilisterna verkade tävla om att göra galna saker. Restauranger fanns det två varianter av: turistiga moussakaställen i Plaka eller svindyra lyxkrogar i Kolonaki.
I dag säger jag: Aten är Europas mest spännande storstad.
Och det beror inte på olympiska spelen även om de nu sätter extra krydda på anrättningen.

På Da Capo och de andra uteserveringarna vid Platia Kolonaki sitter medvetna unga atenare med små kaffekoppar och snygga solglasögon.
Kolonaki har alltid varit lyxigt, smart och med guldsmycken runt handlederna. Så är det väl fortfarande, men det finns en ny medvetenhet här. På stilsäkra delikatessbutiken Bakali (grönsakshandeln) träffar jag inredningsarkitekten Vagelis Michelis.
– Det finns en ung energi i Aten som jag gillar. Den har inget med olympiaden att göra, utan den kom långt innan. Överallt öppnas stylade loungebarer, roliga gallerier, spännande restauranger och chica butiker, berättar han med en viss stolthet i rösten. Min favoritbar är Mommy’s på Delfiongatan. En sådan lekfullhet i designen fanns aldrig förr.

Både yngre och äldre atenare är precis som Vagelis stolta över den här metamorfosen. Alla nämner stadsdelerna Psyrri, Rouf och Gazi. För sju, åtta år sedan var de slitna hantverkarkvarter som få atenare vågade besöka. Nu har de blivit inne.
Här tar man sina barrundor på ställen som Vibe, Bar Guru Bar, Venue…
På dagen är dock kvarteren en labyrint av slitna bakgator med övergivna hus, berg av skräp och butiker som säljer allt från badkar till plastiga ikoner.

I den lilla designshopen Oikos arbetar Froso Katsikogianni. Hon är ursprungligen från Rhodos, men hör till dem som lockats till det hippa Aten.
– Jag jobbade mycket med hotell- och bardesign på Rhodos, men det var inte utvecklande. Det var nästan bara samma saker hela tiden. Så när vänner berättade om alla nya ställen som öppnade i Aten var jag tvungen att komma hit.
– Jag tror att förändringen beror på att många unga greker har haft råd att resa och utbilda sig. De har sett det som hänt i London och New York de senaste tio åren och vill göra samma saker här.

Vissa menar att Atens förändring går djupare än att stadens berikats med trendriktiga barer och restauranger. De menar att Aten håller på att lämna sin halvorientaliska historia bakom sig. Det är som om hela staden långsamt vänder sig västerut efter 400 år av turkisk ockupation.
Bort från filterlösa cigaretter och förstörda stämband, framåt mot hälsokost och mineralvatten i handväskan. Och jag kan inte skriva på gott och ont. Det känns bara som förbättringar.

Ta till exempel den nya tunnelbanan. Vid Omoniatorget i centrala Aten tar jag linje 1 mot den olympiska huvudarenan i Maroussi.
Stationen är prydlig och ren. Inget skräp, inga affischer och inga cigaretter. Själva perrongen går i gult och orange.
Efter fem minuters väntan kommer tåget.
Efter ytterligare en kvarts färd genom välmående förstäder är jag framme.
Förr hade jag varit tvungen att uthärda en timme på en trång buss med ständiga stopp i en stillastående trafik. Eller ännu värre – tillsammans med en kedjerökande, ständigt hostande taxichaufför med radband hängande från backspegeln.

Tunnelbanan har inte med det nya trendmedvetna Aten att göra. Det är de olympiska spelen som tvingat fram färdigbyggandet av den, liksom den nya internationella flygplatsen Elefterios Venizelos och gågatorna genom det antika Aten.
Själva den stora olympiska arenan är dock, några månader från invigningen, långt ifrån klar. De gigantiska bågarna som ska vara spelens arkitektoniska mästerverk skiner i solskenet, men resten är en myllrande arbetsplats av borrar, bulldozers, kranar, cementblandare…

De flesta atenare är dock övertygade om att de olika arenorna kommer att bli klara i tid.
– Vi är sådana. Vi kommer i gång sent, men sedan jobbar vi desto hårdare. Det mesta kommer att bli klart i tid. Det som inte blir klart fixar vi med bra bildvinklar, säger Mike Neromyliotis, art director, som jag stöter på vid souvlakistället Kostas.

Vissa saker förändras inte. Atenarnas humor och rätt avslappnade mentalitet är väl en sådan sak.
Det stående skämtet angående de olympiska arenorna är:
“Om de inte blir klara så är inte det någon katastrof. Vi atenare är vana att leva bland ruiner.”
På Centrala marknaden är också allt precis som förr. Jag vandrar runt bland försäljarna. Fårade män med blodiga förkläden. Vissa diskuterar, andra slipar knivar och några ropar ut sina varor. I allas mungipor hänger en cigarett.

I fiskhallen är utbudet överväldigande. Bland slaktarna finns allt i köttväg. Från läckra entrecoter och utbankade biffar till märkliga saker som fårskallar och hela tvättade komagar. På gatorna utanför marknaden finns krydd- och grönsaksförsäljarna.
Påfallande många av kunderna är äldre herrar i sportiga grå jackor (och flera med överkammad flint) och damer i bruna dräkter, fönade frisyrer och stora guldbågade glasögon à la Sophia Loren. De unga är få, oftast unga män bärande på en motorcykelhjälm.

Hara Ljunggren, svenskgrekisk kokboksförfattarinna, tycker att besök på Centrala marknaden är ett måste för turister.
– Den är kul. Själv brukar jag alltid ta med mig mina svenska vänner till bouzokistället Stoa Athanaton som ligger på andra våningen. Det händer hela tiden saker där. Det käftas och diskuteras och dansas, säger hon och gör några dansrörelser.
– Vill man köpa något är självklart kryddor bäst. Oreganon är fin i Grekland. Färsk koriander är också bra. Eller pinjenötter. Fantastiskt att ha i sallader.

Efter en lång dag går jag åter upp på berget Lykavittos. Staden ligger utfläkt som en gråvit matta mellan hav och berg. Långt söderut ligger Pireus med tankbåtar på redden. Solen går ner bakom Shistobergen och staden börjar åter glittra.
Det är lugnt häruppe. Nästan tyst.
En banal tanke får fäste i min hjärna.
Undrar vad Sokrates skulle säga om han fick se Aten i dag?

Resfakta Aten

Så tar du dig dit: Flera lågprisbolag, bland annat SAS Snowflake, har Aten som destination. Priserna varierar beroende på efterfrågan.
Har man tur kan man komma ner till 1 000–1 500 kronor för en tur-och-
retur-biljett. Det finns även paketresor till Aten. Priset ligger runt 3 000–4 000 kronor för en helg.

Hotell: Aten är en hotelltät stad. Här finns allt från riktigt sjaskiga hotell till läckert designade kusthotell.
Det finns självklart även en massa normala och prisvärda hotell.
Till exempel slitna men rena Cecil Hotel (tel 0030-210-321 8005) som tar runt 700 kronor för ett dubbelrum. Det ligger inte långt från Centrala marknaden och det antika Aten.
Trots en ordentlig långspurt med
utbyggnad av hotell kommer
troligtvis inte hotellrummen i Aten att räcka till under OS. Därför har
myndigheterna vaskat fram ytterligare 6 000 privata lägenheter, hus och lyxjakter för uthyrning.
För mer information: www.filoxenia2004.com eller tel 0030-210 327 74 08.

Sevärdheter: Endast Rom kan väl överträffa Aten när det gäller antika monument. Akropolis med Parthenon, det lilla delikata Vindarnas torn, Panatenska stadion, Dionysos amfiteater, Pnyx där demokratin testades första gången…
Tack vare OS har de forna hårt trafikerade gatorna Dion Areopagitou och Apostolou Pavlou som skär genom området blivit gågator och kallas för Antika promenaden.
Andra, mer vardagliga sevärdheter är Centrala marknaden, småbåtshamnen Mikrolimano i Pireus med fiskrestauranger och naturligtvis solnedgången från Lykavittos topp.
De olympiska arenorna ligger i Atens utkanter. Huvudanläggningen ligger i förorten Maroussi norr om staden.

Shopping: Man brukar dela in Atens shopping i tre delar: krimskramset i Monasteraki, de konventionella modebutikerna på stora gågatan Ermou och de lite lyxigare butikerna i Kolonaki. Ett tips: Det grekiska skönhets- och hälsomärket Korres som gjort succé i Paris, New York och London har en egen butik på Ivikou 8 nära Syntagmatorget.

Restauranger: I Aten kan man få souvlakis man vill skriva vykort om. Det finns tavernor som har grekiska delikatesser man aldrig har hört talas om. Dessutom har ett
modernt grekiskt utvecklats de senaste åren. På en rad krogar använder man klassiska ingredienser som fetaost, oliver, bläckfisk i helt nya anrättningar. Här är tre måsteställen:
· Athinaikon, Themistokleous 2, nära Omoniatorget i centrala Aten.
Vill man prova grekisk meze, så är det här stället att gå till. Beställ in ostkroketter, paprikor stekta i vinäger, vinmarinerade fläskbitar med riven saganaki, ångande musslor. Njut av maten, den stillsamma lokalen och det mixade klientelet.
· Kostas Souvlaki, Adrianou 16 i stadsdelen Plaka.
Ett hål i väggen-ställe som många atenare vallfärdar till. De anser att Kostas serverar Atens och därmed världens bästa souvlaki. Hemligheten ligger i köttet som noga har valts ut på Centrala marknaden och som grillas à la minute.
· Aristera-Dexia, Tzaferi 11 i stadsdelen Rouf.
Restaurangen ser ut som en sofistikerad variant av tavernan i Patmos hamn, men på menyn smäller det till med moderna grekiska rätter. Fasankorv i madeirasås, kroketter på fetaost, mascarpone med anis och citron. Det här är stället som alla pratar om.

Barer och nattliv: Barlivet i Aten har fått sig ett rejält uppsving och stadsdelen Psyrri har blivit mycket bartät. Stilen går från stilrena lounger till mer avantgardistiska ställen. Den som vill ha en traditionell grekisk kväll ska gå till Stoa Athnaton, mitt i Centrala marknaden. Här sjungs rembetika, en grekisk bluesvariant, och när stämningen är som bäst dansas det på borden så att whiskyn skvätter ur glasen.