Diane Ahnstedt prisas för sin quiltning: ”Jag ger bort lite av mig själv i varje quilt”

Redan som liten såg Diane Ahnstedt sin farmors quiltade textilier – och blev själv inspirerad till att skapa: 

 – Jag tyckte de var så fina och tänkte att ”det där vill jag göra någon gång”.

Idag kan Diane se tillbaka på ett liv i quiltens tecken. Hemma i villan utanför Värnamo quiltar hon överkast, väggbonader, bordsdukar och massor av annat, åt kunder – och för det egna nöjets skull. I ateljén har hon tusentals tyger i olika färger och mönster, och på väggarna hänger ett flertal imponerande skapelser som också varit med i – och fått pris på – olika tävlingar i olika delar av Sverige och Norden. 

Började med quiltning på 80-talet

– Jag gör mycket kant-till-kantquiltning för kunder – som lämnar mig ett bakstycke och en topp. Med lite vadd emellan och min sömnad är det väldigt roligt och enkelt att ge liv till en quilttopp. Men ”custom” och ”free motion quilting”, det vill säga speciell quiltning, är egentligen det jag har övat upp under många år.

Diane, som till yrket är tandläkare, kommer från Wisconsin i USA, men flyttade till Sverige 1977 då hon träffat en svensk man. Quiltning började hon med redan på 1980-talet, men det var först runt 50-årsdagen som hon fick möjlighet att få ett eget syrum – som produktionen tog fart på allvar. 

Varje quilt unik

 – Varje quilt är unik. Jag måste titta på den och tänka igenom arbetet innan jag ens kan börja. Varje quilt är en utmaning och jag känner det som om jag ger bort lite av mig själv i quilten. Det är hemskt roligt, men det kan också vara väldigt frustrerande att hitta rätt.

Tekniken har också hjälpt henne framåt och att komma igång på nytt genom åren. Från att hon först skaffade en rullkniv och en skärmatta, som gjorde att hon kunde skära tygerna mer exakt och snabbt, bland annat genom att vika och skära flera lager på samma gång – till att hon för 14 år sedan skaffade sig en så kallad ”long arm”-maskin, där man spänner upp quilttoppen och istället rör symaskinsdelen.

– Det gör att jag kan kontrollera arbetet bättre när jag quiltar ihop topp, vadd och bakstycke. 

Över 4 000 tyger

Med så kallad ”free motion quilting” kan Diane styra sin maskin helt för hand. Då kan hon också hitta på sina egna mönster. Det är tydligt att hon njuter av att kunna förvandla ”toppar”– både sådana som är bra och de som är mind­re bra – till något bättre.  

– En del skickar sina egna toppar för quiltning, de kan vara jättefina, men ibland också lite egendomliga… men alla kunder blir väldigt tacksamma när jag visar upp resultatet. 

Inspiration får Diane från internet, från bilder i appen Pinterest och från böcker. Ofta använder hon andras mönster men med helt egna färgsättningar. 

– Ibland kan man inte se att det är samma duk! Jag har så många olika färger och tyger att välja från. Jag har säkert den största ”stashen” av tyger i Sverige… i mitt skåp finns nog över 4 000 tyger! Ibland vill jag inte ens veta hur mycket det är värt! 

Tävlar i quiltning

Precis som i många andra konstformer kan man också tävla i quiltning. Hemma i huset vittnar många av hennes alster om kreativa teman och idéer. 

– Man kan ju jobba på så många sätt – till exempel med ”pre cuts” eller genom att sy på remsor istället för på småbitar. Och när man tävlar, då måste man hitta på egna mönster. Jag var med bland annat i tävlingen Quiltköping 2016 med temat ”Säg det i toner”, vilket man fick tolka hur man ville – som toner i musik eller i färger. Då fick jag inspiration från en Beatleskonsert med den kammarkör jag är med i. Min ”All you need is love” fick första pris!  

Sedan 2010 har Diane haft ett samarbete med en småländsk quiltbutik och fått chansen att resa till mässor i Sverige och Danmark. Dessutom har hon haft utställningar på Värnamos konsthall Blickfånget, i Smålands stenar, Glimåkra och Mora. En gång fick hon möjlighet att sälja en elva meter lång quilt till barnbiblioteket.

Diane upplever, när hon idag tittar på sin farmors gamla quiltade textilier, att hon lärt sig mycket. 

 – Farmors val av färger och mönster var ju egentligen ganska enkla… 

Tidskrävande konst

Då och då kommer studiegrupper till ateljén. På tomten bedriver hon också lite airbnb-verksamhet, och flera av de övernattande gästerna har köpt quiltar av henne. Men att ta betalt är svårt, tycker Diane. 

– Folk förstår inte hur dyrt det egentligen är. Hur mycket tid man lägger ner… ibland är det upp till 40–60 timmar på bara quiltning, det vill säga efter att jag väl fått ihop bitarna. 

– Jag lägger mycket mer tid på quiltarna än vad jag kan ta betalt för. Det är inte lätt att sätta priser, man får pruta med sig själv. Men det är så roligt så att, ja – jag ger faktiskt bort en hel del! 

Vad quiltar du helst? 

– Jag provar på allt! Jag tycker om att lära mig nytt. Jag gillar applikationer och har även gjort jackor och lite andra kläder. Just nu jobbar jag med en quilt i dresdenteknik – som ser ut lite som en tallrik med 20 tårtbitar. Du kan jobba i alla färger, alla tekniker, alla stilar, storlekar på alla nivåer – jag har ofta flera saker på gång samtidigt. I quiltning finns något för alla i olika svårighetsgrad. 

Vilken quilt är du mest stolt över? 

– Jo, jag är nog allra mest stolt över ”Wings for women”. Där blev jag inspirerad av metoo-rörelsen – det påverkade mig mycket, jag ville göra något och fick idén plötsligt en nyårsafton. Jag vände mig till ett tryckeri som hjälpte mig ta fram pappersmallar till bokstäverna. Brösten är gjorda i dresdenteknik. Jag skulle gärna sälja just den quilten till någon offentlig plats.  

Vad ser du fram emot att hugga tag i nu? 

– Mitt drömprojekt framöver är att göra en medaljongquilt. Och jag har en annan quilt som ligger på vänt – med ett afrikanskt baobabträd som jag inte hunnit göra ännu. 

– Över lag skulle jag vilja ha ännu mer tid för quiltningen – det är så roligt… Jag brukar säga att ”man kan fika när man vill, alla är positiva, inget gör ont och ingen klagar – så det är helt enkelt lite bättre än att jobba som tandläkare…!”