Världen och omgivningens syn på homosexualitet har förändrats under de år som har gått sedan Marie och Eva von Bahr träffades och blev ett par.
– Det är mycket lättare att vara homosexuell i dag. Det kan vi tacka alla som gått före oss och kämpat på barrikaderna för, säger Marie.
De två kvinnorna lever sedan flera år ett stillsamt pensionärsliv i en lägenhet på Ribersborg i Malmö. Marie, 71, gick i pension efter att ha jobbat i många år som sjuksköterska på hospis och Eva, 62, är sjukpensionär på grund av en arbetsskada.
– Vi har det tryggt och bra i dag, både känslomässigt och ekonomiskt. Vi har vår bostadsrätt, vår bil och våra motorcyklar, säger Eva.
Dessutom har de ett aktivt fritidsliv. Marie tycker om att umgås med vänner och Eva gillar att spela biljard på en mötesplats för seniorer. Och så kör de motorcykel tillsammans.
– Jag började köra hoj för ett år sedan under Evas ledning, berättar Marie. Jag hoppas att snart kunna ta mc-kortet. Att jag börjat övningsköra motorcykel i 70-årsåldern visar samtidigt att det aldrig är för sent.
”Typiskt lesbiskt par”
Marie och Eva har aldrig försökt dölja att de är lesbiska – inte ens under slutet av 80-talet när synen på homosexuella var mer fördomsfull.
– Det är säkert aldrig någon som tvekat när vi kommit tillsammans på stan. Vi är nog ett typiskt lesbiskt par. Eva är den maskuline av oss som aldrig sminkar sig, medan jag är mer feminin och tycker om att klä mig fint, säger Marie.
– Jag har ibland svårt att övertyga folk om att jag är en kvinna på grund av min mörka röst, speciellt på telefon, säger Eva.
Eva & Marie von Bahr
Ålder: 62 och 71 år.
Gör: Aktiva pensionärer på bland annat i RFSL:s mötesplats för seniorer.
Familj: Varandra och Maries son Fuzzy och hans familj.
Bor: Lägenhet på Ribersborg i Malmö.
De två kvinnorna träffades första gången under en husvagnssemester till Tyskland. Marie var gift på den tiden och bodde på en mindre ort i Skåne.
– Det var en arbetskamrat som kände oss båda, som frågade om jag hade lust att följa med. Eva var den ende av oss som hade husvagn och min dåvarande man hade inget emot att jag reste iväg ensam med några väninnor.
Marie och Eva hade aldrig träffat varandra. Marie var då 36 år, hade en 16-årig son från ett tidigare äktenskap och hon hade aldrig känt sig sexuellt attraherad av kvinnor tidigare.
LÄS ÄVEN: Lottis och Jocke fann kärleken i farten: ”Det stod att hon var fem kilometer bort”
Klickade direkt
Den nio år yngre Eva hade gett upp hoppet om att hon någonsin skulle träffa någon hon kunde älska som älskade henne för den hon var.
Men redan i kön till Dragörfärjan, som var förbindelsen mellan Malmö och Köpenhamn före Öresundsbron, slog det gnistor mellan de två kvinnorna.
– När vi stod i kön till färjan steg Marie, rastlös som hon är, ut ur bilen och gick en runda. Jag fastnade direkt för hennes utseende. Hennes blick och ögon, berättar Eva.
– Våra blickar möttes och det klickade till direkt, säger Marie.
Väl hemma igen började Eva umgås med Marie och hennes man. Marie trodde först Eva var intresserad av hennes man, men efter en gemensam resa till Lanzarote stod det klart för dem båda att de älskade varandra.
– Jag tror att det är mer människan än könet man blir förälskad i. I början var det inget sexuellt, säger Marie.
När kvinnorna kom tillbaka från den resan åkte Marie aldrig tillbaka till sin dåvarande man. Hon flyttade hem till Eva i hennes lägenhet.
Kärleken har accepterats
– Om man jämför med många andra homosexuella par, som blivit trakasserade och till och med misshandlade, har vi haft tur. Vår kärlek till varandra har accepterats av alla i vår omgivning och ingen har sagt något negativt till oss, säger Marie.
LÄS ÄVEN: 50-plus-kvinnorna som tar hojen ut i världen: ”Vi är inga fartdårar”
Ett par år efter att de blivit sambos flyttade Maries då 18-åriga son Fuzzy hem till dem för att studera i Malmö. Varken han eller hans kompisar tyckte det var något konstigt med två kvinnor som levde tillsammans som ett kärlekspar.
– Men även om ingen sagt något direkt till oss har vi förstått att alla inte accepterat att vi älskade varandra. Som min mor till exempel. I efterhand har jag förstått att hon inte tolererade min läggning.
Eller mannen på Möllevången som alltid blängde ilsket på dem när han såg dem.
– Han sa aldrig något och gjorde oss inget, men vi förstod att han inte gillade oss, säger Marie.
– Minns du att vi kallade honom onda ögat, tillägger Eva med ett skratt.
Eller som den äldre kvinnan som hotade att flytta om hon fick Marie och Eva som sina grannar.
– Det var det värsta hon kunde tänka sig. Men sedan blev vi mycket goda vänner med henne. Hon var den bästa granne man kan tänka sig, säger Eva.
Evas & Maries råd till andra lesbiska par
- Tveka inte. Acceptera era känslor för varandra.
- Vänta inte för länge med att flytta ihop.
- Ge förhållandet en chans.
Gift sig två gånger
Första gången Marie och Eva gifte sig räknades det inte. Samkönade äktenskap var inte lagliga på den tiden.
– Det var en olaglig handling, säger Marie. Men en präst gick med på att viga oss i kyrkan på Möllevången i Malmö utan bröllopsvittnen.
Efter att lagen ändrades 2009 och det blev möjligt för två personer av samma kön att ingå äktenskap gifte de sig på ”riktigt”.
– Vi kallar oss efter det för fru och fru von Bahr, säger Eva och tillägger med ett skratt:
– På mitt barnbarns dagis i Köpenhamn reagerade personalen när hon kallade oss farmor och farmor när hon pratade om oss. ”Du menar väl farmor och farfar”? sa de. Men senare förstod de hur det låg till.
LÄS ÄVEN: Rolf Lassgård om kärleken: ”Det är ännu bättre att bli kär på äldre dar”
Under sitt långa äktenskap har de varit en trygghet och ett stort stöd för varandra. Marie fanns vid Evas sida när hon efter en livslång kamp mot lässvårigheter till slut, vid 55 års ålder, fick diagnosen dyslexi.
De har båda drabbats av cancer, med den oro som det medför, men de har båda behandlats framgångsrikt och blivit friskförklarade. Dessutom har de på senare år fått en förklaring till varför de är så olika.
Längtar till Rehndalen
– Det där med diagnoser är så populärt i dag och inget jag egentligen fäster mig vid. Men jag och Eva har ofta undrat varför vi har så olika personligheter. Det visade sig att jag som är utåtriktad har fått diagnosen ADHD, medan Eva som är inåtvänd har ADD.
Marie och Eva ser med tillförsikt mot att få åldras tillsammans som ett lesbiskt par.
– Det hade varit trevligt om jag hinner ta mc-kortet så att vi kan åka till Tyskland på hojarna längs Rehndalen och fira att det var där vi blev förälskade, säger Marie.
