Lottis och Jocke fann kärleken i farten: ”Det stod att hon var fem kilometer bort”

Bygden väster om Alvesta i Småland är en lantlig idyll i ordets rätta bemärkelse. Vägen slingrar sig förbi vidsträckta ängar, småsjöar och fält. Hästar och kor betar intill röda stugor och stengärdsgårdar. En bit in i skogen ligger Norregård med sin solgula mangårdsbyggnad och här bor Joakim Cornfors och Charlotta Gripenstam tillsammans med sonen Elton, fem månader. 

Men det var en tillfällighet, en ödets nyck, som gjorde att de alls träffades. 

Det var den 24 januari 2019 som Charlotta – eller Lottis som hon kallas – satt på tåget från Skåne till Stockholm där hon skulle träffa vänner. När de närmade sig Alvesta hände det saker i hennes mobil. Någon kilometer därifrån satt Joakim med nyväckt hopp. 

– Hon dök upp i appen, hon såg trevlig ut och det stod att hon var fem kilometer bort, minns Joakim Cornfors. 

Han svajpade höger på sin telefon, det vill säga meddelade att han var intresserad, och efter en liten stund kom notifikationen som han hade hoppats på: det var en matchning. På sitt håll hade även Lottis svajpat höger.

Intressant profil

– Men jag var fullt upptagen med att prata i telefonen så det var inte förrän senare på kvällen, när jag hade kommit hem till min kompis Lina, som jag såg att vi hade matchat. Och när jag kollade in hans profil mer noggrant blev jag ännu mer intresserad. Han verkade ha ordning och reda på sina saker och så var han lantbrukare, det var ju perfekt, säger Lottis. 

Redan samma kväll började de skicka meddelanden till varandra. Först försiktigt nyfiket, sedan mer och mer detaljerat. Och när Lottis två dagar senare skulle ta tåget tillbaka hem till Skåne kom tanken till henne: skulle hon våga hoppa av tåget och möta Joakim? 

– Jag tvekade, vi kände ju inte varandra och han bodde ju långt bort. Men min kompis pushade mig. ”Du måste träffa honom, så fort som möjligt” sa hon. Så jag skickade ett meddelande och föreslog att vi skulle ses, berättar Lottis.  

Uppenbarligen hade kompisen Lina insett det som Lottis själv mest bara anade – att detta var en chans som hon till varje pris borde ta. Joakim var förstås inte sen att tacka ja och de bestämde sig för att ses i Alvesta nästa dag. 

Parets första dejt blev minnesvärd, av flera anledningar. 

– Lite nervöst var det, men jag tror nog att det var kärlek vid första ögonkastet. Jag plockade upp Lottis och så körde vi 200 meter till en restaurang som jag hade sett ut. Vi hade väl bara ögon för varandra för vi såg inte skylten på dörren där de bad om ursäkt för renoveringsstöket. Och vi hade väl inte mer än satt oss ner förrän en cirkelsåg satte igång och tjuta, säger Jocke och skrattar åt minnet. 

– Det var totalt kaos, men det var också härligt för det blev något vi kunde skratta åt ihop. Det bröt isen, säger Lottis. 

Delar ett stort djurintresse

Snabbt upptäckte de hur lätt det var att prata med varandra, att de hade roligt tillsammans och inte minst att de hade en hel del gemensamma intressen.

– Jag kände att jag blev lugn tillsammans med Jocke. Det var ingen stress eller spänning, vi trivdes ihop helt enkelt. Och så gillar vi båda djur, och det kan man ju snacka om i evigheter, säger Lottis. 

För så är det. Intresset för djur har de gemensamt och har sedan första stund varit ett kitt som bundit dem samman. Jocke är lantbrukare och har runt 300 kreatur på sin gård. Första kon fick han av sin mormor när han var tio år gammal så engagemanget för djuren har funnits där ända sedan barnsben. 

Även för Lottis del väcktes djurintresset i unga år. Redan i fyraårsåldern började hon tjata om att få börja rida och när hennes mamma till sist gav med sig gick det inte lång tid förrän Lottis insåg att hon ville ägna resten av sitt liv åt just hästar. Så blev det också. Efter studenten jobbade hon med islandshästar som tränare, instruktör och inridare, runt om i Sverige men även i Frankrike, USA och på Island. Hon har tävlat för landslaget och vunnit mästerskap som SM och NM, Nordiska Mästerskapet. 

– Har man arbetat med djur så länge som jag så blir det lite av en livsstil. Och djuren går alltid först. Då måste man ha en man som förstår och det gör verkligen Jocke. Dessutom gillar jag att han är så lugn och trygg. Och så är han fantastiskt givmild och omtänksam, säger Lottis.  

Sa upp sig och flyttade in

Efter den där första bullriga – men lyckade – dejten i Alvesta gick det inte lång tid förrän paret sågs igen. Efter några dagar kom Lottis körande till Norregård med sina hundar och efter det fanns knappast längre någon tvekan. Hon sa upp sig från sitt jobb och i juni, ett knappt halvår efter deras första möte, gick flyttlasset från Everöd till gården i Småland. 

Här i den småländska skogen har hon hittat hem. 

– Mitt yrkesliv har varit flängigt. Jag har fått jobba med det jag älskar och det har varit fantastiskt, men det har också inneburit att jag inte riktigt har haft någon plats som är hemma. Jag tycker att det har varit så otroligt skönt att få en fast plats i tillvaron, säger Lottis. 

En sommardag 2023 kom lille Elton till värden – och för Jocke och Lottis skulle ingenting längre bli sig likt. 

– Det är en jättemärklig känsla, så svår att begripa. Plötsligt finns det en människa till, som dessutom är helt och hållet beroende av dig. Det är märkligt och härligt på samma gång och det är utan tvekan det bästa jag har gjort, säger Lottis. 

Jocke nickar instämmande. Hösten 2023 är den första han minns, då inget nytt stort projekt har dragits i gång på Norregård. Fokus har legat på annat håll. 

– På många sätt var 2023 ett riktigt skitår. Det var kämpigt på gården, allt gick sönder och våren var torr och kall så det fanns inget bete till djuren. Sedan sågade jag mig i fingret och blev sjukskriven. Men så kom han och förgyllde allt. Då glömmer man snabbt det andra.

Sitt eget paradis

Idag driver Lottis ett företag där hon utbildar islandshästar och håller kurser i hela södra Sverige. Parallellt arbetar hon på en daglig verksamhet dit människor med olika funktionsvariationer kommer. Jocke har gården som han ständigt förbättrar, bygger till och utvecklar. 

Med andra ord är det fullt upp – men de trivs med livet. Här på Norregård i den småländska skogen har Lottis, Jocke och Elton skapat sitt eget lilla paradis och sin egen framtid. Och det är förstås svårt att tänka sig en parallell verklighet där Lottis inte hade farit förbi med tåget just i den sekund som Jocke plockade fram sin mobil. 

Men så blev det.

– Det är sjukt att tänka sig vilka tillfälligheter som avgör vad som ska hända i livet, funderar Lottis. Men ibland ska man ha tur och det hade vi!