När jag var 4 år träffade min pappa en ny kvinna och lämnade mamma, mig och mina två syskon. Vi bodde hos mamma men besökte pappa och hans nya flickvän varannan helg.
Pappa visade inte något större intresse för oss och när vi blev äldre ebbade kontakten ut. Ingen av oss kände att han var särskilt närvarande när vi hälsade på. Vi sågs allt mer sällan och efter en tid meddelade pappa att han inte tänkte ge oss fler julklappar eller födelsedagspresenter.
Vid den tidpunkten träffade jag min pappa högst en gång om året och han ringde aldrig för att prata en stund. Det ska tilläggas att pappa alltid har druckit väldigt mycket. Hans behov av alkohol har säkert haft betydelse för hans klena intresse för oss barn.
LÄS ÄVEN: ”Jag tror att min väninna dricker för mycket”
Nu, efter 33 år, har pappa och hans flickvän gått isär. Flickvännen, som jag alltid har kommit bra överens med, har skaffat en egen lägenhet men jag vet inte vad pappa har tänkt sig.
Problemet är nu att pappa har börjat ringa och skicka sms till mig, ofta flera gånger om dagen. Jag orkar faktiskt inte prata med honom, inte efter 33 års likgiltighet från hans sida. Och dessutom är han alltid full eller halvfull.
Samtidigt kan jag inte låta bli att ha dåligt samvete när jag inte orkar ringa tillbaka, när han har sökt mig. Vad ska jag göra? Är jag skyldig att prata med honom, ska jag fortsätta att ignorera hans samtal eller ska jag säga rent ut att jag vill att han ska sluta ringa mig?
Johanna
Relationsexpert Vibeke Dorph: Påminn din pappa om vad han har utsatt dig för
Du verkar vara en person som burit en hel del bekymmer på dina axlar under uppväxten, men som trots allt lyckats skapa ett fint liv åt dig själv. Och det ska du fortsätta att göra. Det gör du bäst genom att ta avstånd från din pappa.
Tänk så här: Din pappas beteende är inte okej. Att plötsligt dyka upp efter så många års likgiltighet och frånvaro och dessutom vara berusad tyder inte på att han har förändrats. Tvärtom.
I över 30 år har han ignorerat dig och istället för att visa ånger och be om ursäkt, söker han medlidande och omsorg. Och han slösar bort din tid med dreglande egoistiskt snack. Tycker du själv att en pappa ska uppföra sig så här? Jag gör inte det.
Jag tycker det vore synd om du slutar som en sliten Florence Nightingale på grund av din far. För det är det som händer om du blandar dig för mycket i hans liv. Jag tror nämligen inte att han har för avsikt att ändra på någonting. Även om han kanske säger att han ska göra det.
LÄS ÄVEN: ”Jag vill försonas med min dotter innan det är för sent”
Släpp medlidsamheten och påminn din pappa om vad han har utsatt dig och dina syskon för under årens lopp.
Säg att han kan ta kontakt med dig den dag han blivit nykter. Inte förr. Det är säkert svårt att ge ett sådant besked men du hjälper faktiskt din pappa på detta sätt.
För om du talar till det lilla förnuft som förhoppningsvis bor kvar i honom finns en liten chans att han faktiskt lyssnar på ditt ultimatum och väljer sina barn framför spriten.
Det valet får han göra helt själv, dock. Det är ju bara han själv som kan sätta korken i flaskan och sluta dricka.
Vibeke
Artikeln publicerades först hos Hemmets Journal.
