Din nya roman handlar om en vanlig, men också ovanlig familj. Berätta!
– Tanken på att skriva en episk, omfattande familjeskildring som utspelar sig över flera decennier är något som jag umgåtts med länge, men det var först när jag själv fick barn och så att säga bildade familj på riktigt som jag kände mig mogen för att ta an det. Att bli förälder får en att reflektera en massa över sin egen roll, hur man hade det när man växte upp, hur utmanande det måste varit för ens föräldrar, hur ens föräldrar nu är gamla och behöver mer och mer hjälp, och så vidare. Alltså ganska vardagliga, allmängiltiga upplevelser. Men för att det ska bli en intressant och spännande berättelse behövs det också något mer, därav det ”ovanliga”.
Boken utspelar sig i Jönköping.
– Jönköping har alltid fascinerat mig som Växjöbo. Man har haft ett lillebrorskomplex till den större staden i norra Småland, och det är en unik stad både med den frireligiösa miljön och den periodvis livaktiga utomparlamentariska vänstern i staden, båda sakerna har letat sig in i berättelsen.
LÄS ÄVEN: Nya böcker i vår – här är våra 30 bästa tips
Tystnaden breder ut sig i familjen, men sedan händer något som ställer allt på ända. Hur mycket kan du berätta?
– Jag var intresserad av att skriva om hemligheter och om närhet. Hur komplext det ofta är i familjer, att ens familjemedlemmar på vissa sätt är de som känner en allra bäst, som vet om ens svaga, fula och dåliga sidor, men att det samtidigt kan finnas bitar av ens liv som är helt okända eller dolda för dem. Hur man i en familj alternerar mellan de här polerna av extrem närhet och total distans.
Det är alltid högt tempo i dina böcker. De är riktiga bladvändare, inspireras du av spänningsromaner?
– När jag läser själv föredrar jag författare som både har ett driv i sitt berättande och något att förmedla. Graham Greene och John Le Carré är två förebilder. Men i skrivandet av den här boken har jag dragit ner något på spänningsanslaget och snarare inspirerats av amerikanska familjeskildrare som Jonathan Franzen och Joyce Carol Oates.
Du fick ditt stora genombrott som romanförfattare med ”Skymningstid”. Hur var det?
– Det var kul att nå delvis nya läsare, folk som generellt sett mest läser deckare och thrillers och inte var bekanta med mina böcker tidigare. Samtidigt släpptes boken under pandemin, så det var inte jättemycket läsarmöten. Det brukar vara en höjdpunkt annars.
