Mest känt blev programmet för att 23-åriga reportern Susanne Olsson direkt kom på kant med rockbandet The Jams frontman Paul Weller på grund av sin inledningsreplik:
– På svenska betyder ”The Jam” ’sylt’, alltså ”jelly”. Men det var väl inte tanken?
Sedan blev det inte direkt bättre av att hon insisterade på att veta varifrån namnet kom och en uppenbart störd Weller sa:
– Det kvittar. Ge mig en seriös fråga.
– Är The Jam punk?
– Ge mig en annan seriös fråga.
– Vad är största skillnaden mellan svenska och engelska ungdomar?
– Inte mycket.
– Du skriver ju poesi. Vem skulle du vilja sjöng in dina dikter?
– Elvis Presley.
Måndagsbörsen lockade varende dagsaktuell kändis
För det fanns en tid när ett enda TV-program lyckades med bedriften att både locka och störa i stort sett varenda dagsaktuell artist, författare eller politiker.
Olof Palme och C-H Hermansson, till exempel, hörde till dem som grillades i Måndagsbörsen åren 1979–1984.
Så ock en ung Leif GW Persson, som påstod att ”svenskar ligger rätt bra till när det gäller att stjäla saker, men vi slåss mindre”.
Ej att förglömma att Totte Wallin tordes säga att dåtidens feminister såg ut ”som farbröder” eller att Noice här fick sitt genombrott med En kväll i tunnelbanan.
Här fanns också en nästan purung Bert Karlsson som avslöjade sin sanna själ (?) i en spontan associationslek med den ständigt oförutsägbare programledaren Jonas Hallberg:
– Om jag säger ”Carola”?
– Rock-Ingvar.
– Pengar?
– För lite.
– Beethoven?
– Vikingarna.
– Kapitalist?
– Skara.
Programledaren Jonas Hallberg intervjuade Jan Guillou
Tvåmetersmannen Hallberg, som här fick sitt stora genombrott, gjorde också en minnesvärd intervju med sin gamle klasskompis från lågstadiet i Saltsjöbaden, Jan Guillou.
Där avslöjades att Guillou redan på första rasten slagit ut en tand på skolans värsting och att han kanske inte alls var lika självsäker i sitt skrivande som det verkade:
– Jag är en halvtaskig författare som skriver mediokra, dåliga böcker, erkände Guillou.
– Jag skriver också ganska dåliga pjäser och försöker skriva lite film, som det inte blir så mycket av heller. Men jag är en utmärkt reporter.
En tredje intervjumick hanterades av Staffan Schmidt, som en gång gjort egen musikkarriär i bandet Gothlands Får.
Närmast kultförklarad blev den intervju med Warren Cann i Ultravox där Schmidt konsekvent kallade hitlåten Vienna för ”Venice”. När Cann försynt undrade om Wien verkligen heter Venedig på svenska, svarade Schmidt tvärsäkert: ”Yes!”
U2, Thin Lizzy, Ramones och Phil Collins gästade Måndagsbörsen
Ja, så här i efterhand kan man nästan säga att Måndagsbörsens största snille var programmets artistbokare. För sällan har väl så många heta stjärnor kunnat lockas till ett och samma TV-program:
U2, Boomtown Rats, Ramones, Phil Collins, Gilbert O’Sullivan, Imperiet, Leo Sayer, Duran Duran, Dave Edmunds, Depeche Mode, Howard Jones, Magnus Uggla, Stray Cats, Carola, MA Numminen, Level 42, Eurythmics, Gyllene Tider, The Troggs, Whitesnake, Motörhead, Richard Clayderman, Thin Lizzy – bara för att nämna några.
Ofta blev det bra, som när Frank Zappas sidekickar Flo & Eddie gjorde en galen dockversion av Pink Floyds The wall på tre minuter.
Eller Gene Simmons från Kiss försvarade bandets stridsvagn på scenen med ett sarkastiskt leende: ”Vadå, tror du vi vill starta ett krig?!”
Eller Thore Skogman plötsligt dök upp tillsammans med Dag Vag i sin egen 60-talsklassiker Pop opp i topp.
Eller Elvis Costello avslöjade att hans favoritplats på jorden låg på svenska västkusten och heter Hunnebostrand.
Susanne ”The Jam” Olssons lämnade Måndagsbörsen
Riktigt uselt blev det däremot när Staffan Schmidt presenterade Adam Ant som ”Adam Myra” och påstod att denne träffat Sex Pistols 1967 – alltså åtta år innan punkbandet bildades.
Förvirrad var också den amerikanske rockaren Johnny Thunders, som 1982 glömde ackorden till sina egna låtar och kollapsade backstage efter giget.
Fram till sin död nio år senare trodde nog Thunders att han hade uppträtt i Sveriges coolaste musikprogram på Hamburger Börs. Men i själva verket flyttades hans akt så att direktsändningen redan var över och TV-tittarna slapp se eländet.
Susanne ”The Jam” Olsson, då?
Jo, hon slutade på Måndagsbörsen 1982, för att aldrig mer stå framför kameran.
I en intervju i Göteborgs-Posten 2007 berättade hon att hon numera jobbade i makens produktionsbolag och hette Wallrup i efternamn. Men Paul Weller-intervjun mindes hon förstås:
– Jag hanterade väl inte situationen lysande, men så här i efterhand tycker jag att han uppträdde oproffsigt och lite pretentiöst. Det var ju ingen allvarlig intervju.
