Julen är inte bara familjens, Jesus och Kalle Ankas högtid – det är också musikskaparnas. Få fenomen har omsatt så många sånger i så många genrer med så många olika artister som perioden första advent–annandag jul.
Under rubriken ”Bland lutfisk, cowboys och Hawaiitomtar” presenterar journalisterna Anna-Lena Lodenius och Fredrik af Trampe varje år i P4 julvisorna vi glömt bort. Det är alltid lika fascinerande lyssning. Det finns rimligen ingen aspekt av julhelgen som inte någon gång har avhandlats i sångform. I sitt program för 2020 kunde Lodenius och af Trampe till exempel presentera en handfull nya jullåtar med pandemitema.
Jullåtarna vi hör mest är från cd:n Absolute Christmas som gavs 1994
Stiger man in på valfritt varuhus i juletid så är det i princip alltid samma 20–30 jul-låtar som rullas i en oändlig loop. Ungefär samma urval spelar radiokanalerna. Man kan med viss rätt påstå att just det urvalet klubbades 1994, då Eva Records gav ut dubbel-cd:n Absolute Christmas. Samlingen kom att sälja över 500 000 exemplar och mer eller mindre utgöra det poppiga soundtracket till varje december därefter. Där finns de där låtarna med de där artisterna som var någorlunda aktuella 1994 och som ingen hade pratat om idag om det inte vore just för att de råkade producera var sin julsång: Just D:s Juligen, Adolphson & Falks Mer jul och Triads Tänd ett ljus.
Det är en kittlande tankelek att gå tillbaka i historien och byta ut de där 34 spåren på den första Absolute Christmas-cd:n mot 34 helt andra. Det hade inte varit särskilt svårt att hitta lika många likvärdiga sånger, med artister i ungefär samma kaliber.
Man kan roa sig med att ta vilket artistnamn som helst som dyker upp i huvudet och se efter om vederbörande någon gång har rört vid ämnet jul. Snart nog inser man att inte bara de förväntade namnen – Carola, Tommy Körberg, Kalle Moraeus – har uppmärksammat tomtetiden. Inte heller bara den där sortens skämtsamma musikakter som hakar på varje trend och rider på varje upptänklig våg, som Eddie Meduza, Markoolio eller Smurfarna.
Även de kreddigaste och coolaste sångarna med den största integriteten har lånat sig till att sjunga julens lov. Ofta med glimten i ögat, eller med ett kritiskt perspektiv, men dock.
Jullåtar av Thåström, Di Leva och Dogge Doggelito
Thåström, till exempel – Sveriges mest konsekvente rockstjärna – har spelat in två julhymner. Först med sitt superfräcka punkband Ebba Grön – Nu släckas tusen människoliv (1982) – och sedan med sitt ännu mer svartklädda postpunkband Imperiet: Vit jul (1988), en pratsjungen helvetesversion av Sigrid Sköldberg-
Petterssons Nu är glada julen slut, känd från den vida spridda sångboken Nu ska vi sjunga.
Många artister har försökt göra sin särskilda ”take” – som det heter på nusvenska – på julen. Den kosmiskt orienterade Di Leva sjöng 2011 om Julens stjärna (som ”visar vägen / så vi alla hittar hem”) och rapparen Dogge Doggelito placerar julen i betongförorten:
Det enda jag fick var
mormors ullkalsonger
Undrar om tomten gick
vilse i betongen
Kanske nån robba honom
på vägen hit
Eller fastna han hos gubbarna
som bjöd på sprit?
– Bling bling jul, 2008
Många skämtare har gjort humoristiska jullåtar
Artister och musikmakare har exploaterat julen så länge möjligheten har givits. Många av de folkvisor som såldes som skillingtryck har jultema. Likaså fylls redan den unga grammofonindustrin med både välbekanta och nyskrivna julskildringar. Att skönsångare som Sven Olof Sandberg och Jussi Björling tar sig an högstämda O helga natt förvånar väl ingen, inte heller att radio- och TV-lekare som Lennart Hyland, Bosse Larsson och Egon Kjerrman senare spelar in mer eller mindre tonsäkra lp-skivor med ringdansvisor.
Man kan också notera att julen tidigt blir ett ämne även för skämtarna och narrarna. Den blivande revykungen och kuplettcharmören Ernst Rolf lär ha spelat in Julvalsen i Berlin redan 1911, då han fortfarande var en frejdig bondkomiker. Den klämmiga visan berättar mindre om Jesus och tända ljus och desto mer om tjugondag Knut-dansandet med ”öl och brännvin i stora krus” och hur ”tös och pôjke famna varann”:
Men bakom lagårn är gäcken lös
Där man slåss om Lars Olssons tös
Sen blir det bra
En mullbänk man ta
Halli-ha-halli-ha-ta
Roliga jullåtar med Povel Ramel, Alice Babs och Ove Törnqvist
Under 40- och 50-talens parodiska uppochnervändartid tar sig lekfulla musikaliska humorister gärna för att skämta med ringdansvisorna och deras nonsenstexter. Povel Ramel skriver The big juleblues 1946 och sjunger in den med Alice Babs. På typiskt ramelskt-musikaliskt vis klär han danslekarna i modern swingdräkt och förser Du tycker du är vacker, men det tycker inte jag med en fortsättning:
Du lilla tomtekryp
du är helt enkelt inte min typ.
På samma sätt, men med ännu nyare musikalisk kostym, gör Owe Thörnqvist med Diverse julboogie (1956). Till elgitarr och backbeat vrider han upp ordlekandet till maniska nivåer: räven viskar över askan, kören tvistar om huruvida ljusen brinner opp eller ner och faster fastnar på en grangren:
Alla barnen tog i ring
och sjöng så lätt som ingenting:
Om faster sitter still
så tar vi ner dej i april.
Även mörkare teman smyger sig in i de skojfriskare julsångerna. Julens baksidor – fylla, köphets, stress, familjegräl – beskrivs i Just D:s nämnda Juligen eller Cornelis Vreeswijks julfirmafestexposé Jultomten är faktiskt död från 1964:
Lucia med sitt änglahår
har tittat för djupt i glaset
Hon flirtar vilt med direktörn
som ska betala kalaset.
Thore Skogmans oväntat mörka jullåtar
De kanske mest illusionsfria julsångerna hittar vi, förvånansvärt nog, hos två artister som vi annars förknippar med folklig vänlighet: Thore Skogman och Harry Brandelius. Att Thore Skogman, med över 1 200 Stimregistrerade visor under bältet, skrev julsånger överraskar väl ingen. Att han har en så mörk bild av den kan kanske lyfta ett och annat ögonbryn.
I 1963 års Julen är här skildrar Thore Skogman julen som en veritabel fettorgie där ”alla äter som besatta / hela dan och hela natta”:
Julen är här och doktorn får jobb
från morron till sena kvällen
Han hinner inte äta och får ej
smaka på revbensspjällen
Alla blir liksom från vettet!
Övertid på lasarettet!
På lp:n Skogmanjul (1985) gör även han en serie parodier på ringdanser, men med en genomgående morbid underton som närmast för tankarna till vegansk skräckpropaganda. ”Skära, skära havre” blir ”Skära, skära grisen”, ”Ritsch, ratsch, filibombombom” blir ”Ritsch, ratsch, så var kniven där” och ”Prästens lilla kråka” blir till ”Grisen börjar bråka / Ville inte åka / med i bil till slakteriet”.
Grisslakt i Harry Brandelius Jul i Las Palmas
Än mer förvånande än Skogmans grisslaktsfixering är Harry Brandelius Jul i Las Palmas (1969), som häcklar 1960-talets charterturism med påtaglig svärta – dessutom till Yngve Stoors storsentimentala melodi Sjömansjul på Hawaii:
Här finns allt från kaffekask
till små kaffebruna fnask
för att göra vår tillvaro skön
Romantiken blommar opp
i var medelålders kropp
medan fisklukten dallrar kring ön
Singeln Jul i Las Palmas – med baksidan De tusen knarkarnas stad – är ett minst sagt udda inslag i Brandelius oeuvre, inte minst som han själv – för ovanlighetens skull – skrivit texterna. Vid 59 års ålder, med en folkligt tillrättalagd repertoar med sonora sjömansvalser bakom sig, ville Brandelius antagligen presentera en skarpare sida av sig. Den skivköparpublik som väntat sig en visa i stil med Gamla Nordsjön kan ha blivit chockskadad. Idag är det troligen den Brandeliuslåt som oftast spelas, då i så kallat sunkadeliska sammanhang, det vill säga på klubbar för uteslutande udda musik.
Det kan inte understrykas nog: det finns i princip ingen artist och ingen genre som inte fått sig ett dopp i grytan. Förväntade artister har gjort oväntade jullåtar, samtidigt som oväntade artister har spelat in de gamla trotjänarna. Ibland skulle man rent av kunna argumentera för att de förväntade artisterna har gjort så förväntade låtar att det blir oväntat.
The Pogues och Kirsty MacColls bitterljuva Fairytale of New York – en låt som definitivt blivit en klassiker genom Absolute Christmas-skivan – har spelats in i flera svenska versioner, alla i analogi med originalets möte mellan fyllskrovlig mansröst och ljuv kvinnostämma: Nordmans Håkan Hemlin har gjort den tillsammans med Ainbusks Josefin Nilsson, Stefan Sundström med Jill Johnson, Sven Wollter med Lotta Engberg.
Leif “Loket” Olsson och Harald Treutiger rappar i duett
Att skivbolagen ser en kommersiell kvalitet i julen – då bara fantasin får sätta gränser för vad som kan prånglas ut – vittnar också en av den svenska musikhistoriens mest udda duetter om. År 1994 gick två av svensk televisions dåtida giganter in i samma musikstudio: Bingolottos Leif ”Loket” Olsson och 24 karats ”Guld-Harald” Treutiger. Ingen av dem hade någon sångröst att skriva hem om. Därför rappade de istället En riktigt god jul. Texten rymmer inte bara de sedvanliga julklyschorna utan också några nypor samhällskritik:
Han jobbar hårt som stalledräng
det ger honom en och annan peng
Men Persson är där och tar det mesta
för skatten är hög för landets bästa.
Att den sången gjordes, och att det gjordes en video till den, och att den visades på SVT, och att hela ”Lokets” julfullängdare finns på Spotify, är det slutgiltiga beviset på vår kärlek till julen. Ty kärleken dömer ingen.
