”Idag prioriterar jag återhämtning genom att umgås med våra hästar”
Kim Parling, 58, skolchef, Vagnhärad.
Hobby: Rider.
– Min man har varit hjärtsjuk i många år och fick hjärtstopp i början av förra året. Hans rehabiliteringsresa har varit otroligt kämpig och tuff för hela familjen. Vi har fått förändra våra gemensamma livsvanor utifrån hans mående och funktionsnedsättningar. Jag har alltid varit hästintresserad och haft det som intresse i tonåren och i slutet på förra året skaffade jag egen häst som jag har i samma stall som min svärdotters häst. Det blev en en helt ny livsstil för mig i livet.
Vad ger ridningen dig?
– Idag prioriterar jag återhämtning genom att umgås med våra hästar i stallet flera dagar i veckan. Hästskötsel är en hobby som jag längtar till och ser fram emot. När jag inte är i stallet längtar jag dit. Att rida, rykta och kela med hästarna gör att jag mår bra. I mitt jobb som rektor och skolchef blir jag konstant matad med information. Ibland kan jag uppleva att min hjärna är bombad med stimuli och i stallet kan jag bara vara tyst och vara i nuet med hästarna och släppa allt. Hästarna ger mig egentid och en sorts vila där jag kravlöst bara får vara. Jag mockar, borstar eller rider.
”Penseln gör mig gladare och lugnare”
Marlene Wemmert, 44, Team manager, Löddeköpinge.
Hobby: Målar.
– Jag har målat sen sommaren 2020. Jag var på väg åt ”fel håll” kroppsligen med ett antal stressymtom, det var som att min kropp och mitt huvud aldrig pausade och jag sökte läkarhjälp. Jag hade turen att träffa en läkare som nådde igenom mitt brus av stress. Hon frågade vad jag gjorde på fritiden, om jag hade en hobby. Jag insåg att jobb, vardagssysslor, familj och träning bara rullade på i ett galet tempo. Då tog jag upp måleriet som jag uppskattat så mycket när jag växte upp.
LÄS ÄVEN: 3 hälsofördelar med din hobby
Vad ger målningen dig?
– När jag målar är jag i en behaglig skaparbubbla och inga andra tankar får plats. Jag försöker sno åt mig tid och måla så ofta jag kan, kanske 4-6 timmar i veckan. För mig är måleriet nödvändigt för att skärma av mig från livets måsten. Något jag kan göra utan deadlines och som fullständigt uppslukar mitt sinne.
”Dockskåpet får mig att släppa andra tankar”
Martina Thun, 50, radiopratare, Stockholm.
Hobby: Minityriarist.
– Det var en ren slump att jag började med miniatyrer för 7-8 år sedan och det liksom råkade bli en hobby. Jag skulle göra i ordning mitt gamla dockskåp som jag hade när jag var barn till min dotter och upptäckte att jag älskade det. När jag hade gjort fint i skåpet köpte jag ett eget.
Vad betyder det för dig att vara minityriarist?
– Det är lite av en verklighetsflykt. Jag rensar hjärnan när jag håller på och jag slappnar av och hittar ro när jag inreder dockskåpet. Det är min egen tid där jag kan vara helt fokuserad på något jag gillar mycket och släpper andra tankar.
”Jag drejar bort vardagen”
Maria Alfredsson, 45, webbansvarig, Strömstad.
Hobby: Keramik.
Jag började med keramik och drejning för att det såg så roligt ut på sociala medier, så jag köpte en drejskiva i födelsedagspresent till mig själv och började testa. Sedan gick jag flera kurser för att lära mig mer och träffa andra med samma intresse. Det är sex år sedan nu och idag lägger jag ner 5-10 timmar i veckan på min hobby.
LÄS ÄVEN: Malin började skejta som 45-åring: ”En form av rolling yoga”
Vad ger det dig?
– Massor, jag mår bra och blir glad när jag drejar och skulpterar. För mig är hobbyn viktig för att koppla bort vardagen och få utlopp för mycket kreativitet, plus att jag lär mig nya saker. Ju mer jag håller på desto fler nya idéer och inspiration får jag. Jag har också träffat många nya människor med samma intresse vilket ger mycket glädje och intressanta samtal och vi utbyter erfarenheter och får tips av varandra.
”Jag älskar att se hur en tröja växer fram av bara en tråd och några pinnar”
Gunilla Nielsen, 64, biomedicinsk analytiker, Lund.
Hobby: Stickar.
– Jag lärde mig sticka i tidiga år, inspirerad av min farmor som alltid hade något på gång. Under 80-talet och framåt stickade jag mycket på beställning och gjorde egna mönster, många bildtröjor. Sedan blev det ett uppehåll några år när barnen inte ville ha stickat mer. När jag skulle bli farmor för första gången för fyra år sedan drog allt igång igen.
Vad ger stickningen dig?
– Jag mår underbart bra när jag stickar. Det bästa som finns efter en hektisk arbetsdag. Jag stickar alltid, flera, flera timmar och ett underbart lugn infinner sig i kroppen. Efter senaste hjärtoperationen är stickningen ren terapi. Den är kärlek när barnbarnet längtar efter det jag gör åt henne och glädje när det är klart. Jag älskar att se hur en tröja växer fram av bara en tråd och några pinnar.