Författaren vill öka kunskapen kring artros: “Det var nästan okänt för mig”

Berätta om din artros.

– För ungefär sex år sedan fick jag återkommande ont i mitt högra knä, ibland mycket ont. För mig var artros ett nästan okänt begrepp då, men en god vän med konstaterad artros tyckte att vi tillsammans skulle gå i artrosskola hos en fysioterapeut. Det var både roligt och lite smärtdämpande. Jag förstod med hjälp av alla andra i kursen att det var just artros som var mitt problem. Jag fortsatte med övningarna när artros­skolan var över och började också träna via nätet med digitala ”Joint Academy”. Det kändes bra ett par månader, men smärtorna tilltog och blev värre.

Det slutade med att du opererade dig?

– Ja, röntgen sa artros och brosket var försvunnet i halva knät, vilket förklarade mina tilltagande smärtor. Läkaren rekommenderade att operera in en protes och jag tackade ja. I december 2019 låg jag på operationsbordet, mycket bedövad men inte sövd, och med stor tillit till både personalen och framtiden efter ingreppet.

Ville skriva en bok som alla förstår

Men varför blev det en bok?

– Under min första rehabiliteringsperiod började jag leta efter litteratur med andras erfarenheter och vetenskapliga nyheter. Men det fanns ingen bok avsedd för icke-medicinska läsare. Så varför skulle jag inte skriva den själv? Så fick det bli och jag började samla material.

Samtidigt tvingades du till nya operationer?

– Över tid märkte jag att det opererade knäet blev mer och mer översträckt, det sträcktes bakåt, inte bara rakt. Senare sa en annan ortoped, som opererade in en protes på vänster knä efter att detta också drabbats ordentligt av artros, att den som opererat mig tidigare borde ha förstått att jag skulle ha haft en större protes.

---

LÄS ÄVEN: Så tränade Eva-Lena bort sin artrossmärta

---

Hur mår du nu?

– Nu väntar en tredje protes­operation för att byta ut den mindre protesen i höger knä. Det känns som en sorglig repris där jag och åren haltar fram med kryckor. Boken blev viktigare och viktigare. Att skriva den blev ett sätt att hålla all min egna oro under kontroll.

Hur vanligt är det egentligen med artros?

– Många som du ser långsamt halta sig fram med stavar, käppar, kryckor eller gåstolar har artros i sina höfter eller knän. Knutorna på fingrarna som du kan se hos många är också artros. Alla leder med brosk kan drabbas, men knän, höfter och fingrar är vanligast. Artros är den vanligaste kroniska sjukdomen i världen bland personer över 65 år. Sjukdomen har ökat från ungefär 248 miljoner drabbade 1990 till cirka 530 miljoner 2019, en ökning med 113 procent på 30 år. Här i Sverige lider ungefär en miljon bland oss av artros och var fjärde vuxen över 45 år drabbas. Och ökningen fortsätter i takt med att vi lever längre, och fler blir feta eller får övervikt. Övervikt och fetma belastar lederna i höfter, knän och fotleder, och bidrar till att artros kan utvecklas.

Faktorer som ökar risken för artros

Så livsstilen spelar roll?

– Ja, det moderna livet gör att vi rör oss mindre i vardagslivet och det är inte bra. Hårt sportande och sport­skador kan också bidra till att vi får artros. I de blå ­zonerna, samhällen där invånarna har en naturlig ­fysisk aktivitet och äter mycket grönsaker och väldigt ­nyttigt, är artros ovanligt jämfört med hos oss. Men arv är också en viktig orsak.

Hur lindrar man smärtan?

– Smärtlindring vid artros är ett äventyr med mycket att testa på vägen mot bättring. Fysioterapeuten är nummer ett i kampen mot smärta. På andra plats kommer läkemedel.

---

LÄS ÄVEN: Ingrid blev fri från artrossmärtan: “Nu kan jag göra allt jag vill”

---

Okej, vi tar fysioterapin först. Varför är det bra?

– Fysioterapi med speciella rörelser kan hjälpa. Berätta i detalj för din fysioterapeut och be om råd och rörelser. Jag har fått tre olika rörelser som jag bör göra innan jag stiger upp ur sängen varje morgon. De hjälper mycket bra och jag slipper förfärliga morgonsmärtor! Ytterligare några har jag fått att utföra flera gånger varje dag. Det är rörelser som specifikt riktar sig mot just mina smärtområden. Be om sådana! Varje morgon kör jag ett rörelsepass eller corepass med Sofia i SVT. Rörelseträning hjälper mig att mjuka upp musklerna och mildrar mina smärtor.

Läkemedel då?

– Innan du fått riktigt ­svåra smärtor är två Alvedon (paracetamol) max tre gånger om dagen din bästa vardagsbehandling med läkemedel. Att använda flera olika smärtstillare samtidigt är komplicerat och fakta om läkemedel fyller ett helt kapitel i boken. Det är viktigt att du frågar din läkare eller apotekare om detaljer kring olika preparat.

Finns det andra behandlingar?

– TENS är förkortning för transkutan elektrisk nervstimulering. Apparaten skickar elektriska impulser till nerverna och smärtsignalerna blockeras. Kroppens egna smärtlindringssystem aktiveras, och det fungerar på mig, jag blir smärtfri i ungefär två timmar utan Alvedon. Det hurrar jag för.

Du skriver också om placebo.

– Placeboeffekten är mycket viktig och intressant. Tron på ett icke medicinskt bevisat fungerande medel kan fungera bra om du verkligen tror på det – tankens makt över kroppen. Men det gäller att se upp med icke-seriösa säljare som tar hutlöst betalt för egentligen verkningslösa medel.

Hur ser du på framtiden för egen del?

– Mig hjälper morgonens tre delar med olika rörelser innan jag stiger upp, därefter Sofia och sedan special­rörelser. Jag blir inte smärtfri, men mycket bättre än om jag inte genomför detta. Dessutom är det viktigt att jag har något intressant att tänka på och syssla med under resten av dagen. Dessa tankar gör mina smärtupplevelser lättare att stå ut med. Och att träffa andra människor och umgås, det är särdeles viktigt.