• Få icakuriren.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Jan var nära att dö av fästingbettet

    Jan Zingmark hade precis börjat sin vaccinering när han blev fästingbiten. – Jag hade kramper och kunde inte andas.

    Jan Zingmark älskar naturen. Att vara i skogen är en motvikt till hans arbete som rökdykare och brandman där han upplever kaos och dramatik i stort sett varje dag. Kanske var det ödets ironi att hans liv höll på att ta slut efter en vistelse i en vacker skogsglänta och inte i ett brinnande inferno.

    – Jag hade varit i Småland över helgen och plockat blåbär och hallon. På kvällen noterade jag att jag hade fått en fästing och tog bort den.

    Ett par dagar senare blev han trött, febrig och allmänt risig och ytterligare ett par veckor senare tilltog symtomen.

    – Jag fick en helt enorm huvudvärk. Jag gick in och sökte på nätet och förstod ganska snart att det kunde vara fråga om TBE. Och jag som hade börjat vaccinera mig mot TBE, även om jag bara hunnit med den första sprutan.

    Jan gick till vårdcentralen och tog ett blodprov för att se om det kunde vara TBE, men provet gav inget utslag. Dagen efter, en tisdag i augusti 2005 gick Jan och lade sig på kvällen för att sedan inte vakna förrän många dagar senare.

    – Jag drabbades av minnesförlust och har inget minne av vad som hände de här dagarna, trots att jag var vid medvetande.

    Hela onsdagen låg Jan till sängs med fruktansvärd huvudvärk. På kvällen tittade hans bästa vän Micke förbi med nybakade muffins till sjuklingen. Camilla, Jans sambo, bjöd honom på fika.

    – De hittade mig i badrummet där jag ramlat ner i badkaret, jag hade kramper och kunde inte andas.

    När de ringde 112 visade det sig att det fanns en ambulans alldeles i kvarteret. Framme på akuten fick Jan alla upptänkliga mediciner och behandlingsinsatser, hans tillstånd var kritiskt. Efter ett ryggmärgsprov visade det sig att Jan hade både hjärninflammation och hjärnhinneinflammation till följd av fästingbettet.

    Det var alltså TBE trots att blodprovet inte visat något dagarna innan. Och så kan det vara, eftersom TBE-prov enbart ger utslag när en större mängd antikroppar har bildats i blodet. När Jan tog blodprovet var det för tidigt i sjukdomsförloppet. Och hans första vaccinationsspruta hade inte heller någon effekt, eftersom immuniseringen mot viruset kräver tre sprutor under en tidsperiod på ungefär ett år.

    Jan låg på sjukhus i nio dagar. Han hade marginalerna på sin sida och överlevde den massiva infektionen. Men sedan kom nästa fas.
    – Jag grät när jag förstod att jag aldrig mer skulle kunna jobba som brandman. De sa till mig att ingen lämnar sjukhuset utan rullstol eller rullator efter ett så allvarligt tillbud, berättar Jan.

    De flesta som haft TBE i samma grad som Jan får kvarstående men av något slag: talsvårigheter, balansstörningar, nedsatt hörsel eller ibland förlamning. Men när Jan efter några veckor kom tillbaka till sjukhuset visade det sig att han inte var någon vanlig TBE-patient.
    – Läkarna och syrrorna på sjukhuset kallade mig mirakelmannen. Efter 7 veckor var jag tillbaka på jobbet, säger Jan och ler.

    Tack vare sin relativt låga ålder, mycket goda fysik och en vilja av stål, och det faktum att han kom in till sjukhuset så snabbt den där augustikvällen blev Jan helt återställd. I alla fall fysiskt. Alla som har befunnit sig på gränsen mellan liv och död brukar berätta om ett nytt sätt att värdera livet på. Så även Jan. Att vistas i skogen är om möjligt ännu mer njutbart efter det som hänt.

    – Och jag behöver inte vara rädd för fästingar, har man haft TBE en gång kan man inte få det igen, säger Jan.

    Läs mer på
    Smittskyddsinstitutet
    TBE- och boreliaföreningen

    Av: Charlotte Schröder

  • Få icakuriren.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!