Flera former av dans
SatsDans
Dansinspirerad träning i grupp på träningskedjan Sats. Passet består av musik från olika genrer, exempelvis hiphop, latino, pop, schlager, rock och disco. För varje låt är det en ny dansstil. Alla pass har samma musik och samma danssteg, oavsett instruktör. Var tredje månad byts alla låtar och rörelser ut.
Lindy hop
Dansas i par till swingmusik och kan gå vilt till med häftiga kast. Kallas även för jitterbug, lindy eller swing.
Capoeira
En kampdans som karakteriseras av konstant rörelse, antingen på marken eller i luften. Utförs till traditionell brasiliansk musik och sång.
Balboa
Dansparet bibehåller hela tiden kontakt bröstkorg mot bröstkorg. Dansas till jazzmusik.
Breakdance
En improviserad och akrobatisk solodans. Ingår i hiphopkulturen.
Samba
Både en pardans och en karnevalsdans. Förknippas ofta med karnevalen i Rio de Janeiro.
Mazurka
Pardans i långsamt tempo, ofta med improviserade turer. Ursprungligen polsk nationaldans.
Salsa
En till största delar improviserad pardans. Finns i många olika stilar, och dansas till salsamusik.
Stepp
Kännetecknas av rytmiska slag med tå och häl mot golvet. Skorna har ofta metallbeslag för att förstärka ljudet, och dansaren kan på så sätt göra sin egen musik.
Tango
Dansparet dansar tätt tillsammans med långa steg och invecklade turer. Musiken är ofta långsam och sorgsen.
Square dance
Fyra par dansar turer som bestäms av en dansledare. Musiken kan komma från de flesta olika genrer
Foto: Janne Danielsson
“You promise me heaven, then put me through hell!”
Jag hoppar med näven i luften till Bon Jovis gamla dänga “You give love a bad name”. Platsen är inte en konsert eller ett dansgolv i en trång källarlokal, utan en traditionell aerobicssal med spegelväggar och parkettgolv. Jag och tolv andra kvinnor i olika åldrar befinner oss nedanför en liten scen där Maria Carlsson dansar loss till olika hits, gamla och nya.
Vi stirrar intensivt på henne och försöker härma hennes rörelser bäst vi kan. Stegen är förhållandevis enkla och det förekommer inga långa kombinationer. Om något är svårt hinner jag varken lära mig steget eller bli särskilt förvirrad – det är redan dags för nästa.
Egentligen är det mest det som skiljer det här från ett vanligt aerobicspass. Där sätter man ihop en lång rörelsesekvens som byggs upp successivt under passet och sedan körs igenom i sin helhet i slutet. Här är varje rörelse fristående.
Till vardags går jag på vanlig gympa, och jag känner igen mycket därifrån. Här är det en hel del rumpskak och bröstvift, på gympan är det mer styrketräning och studs.
Maria Carlsson rör sig som ett med musiken, slänger med håret och ser snygg ut. Jag känner mig inte riktigt lika piffig när jag försöker vicka på höfterna i rätt takt och spreta snitsigt med fingrarna. Men jag känner mig inte helt bortgjord, och inga rörelser är direkt pinsamma att utföra.
Konceptet utlovar att jag ska få prova på en ny dansstil för varje låt, men jag kan inte identifiera några specifika danser. Det kan i och för sig bero på att min erfarenhet av dans till största delen består av totalt okoreograferad rörelse under alkoholpåverkan. Men lite besviken blir jag ändå. Skulle inte jag få låtsas vara dansstjärna?
Mest känns det som ett vanligt träningspass, förutom att övningarna är mer graciösa. Men rörelseglädje är det, och några poser tycker jag mig känna igen från den gamla tv-serien “Fame”. Och när det flyter och jag lyckas hänga med, yes, då är det roligt!
45 minuter går förvånansvärt fort och vi har inte stått still en sekund. Jag har antagligen fått en ordentlig dos lågintensiv träning, men jag saknar den ordentliga pulsstegring och endorfinkick jag är van vid.
Någon svett har jag inte lyckats åstadkomma. Det har däremot Karin Fagerlund, 45, som brukar gå på danspassen.
– Det bara rinner om mig, säger hon och drar i sitt blöta linne med en vältränad arm.
– Man behöver några gånger för att komma in i det. Ju fler pass du har gått på, desto bättre hänger du på och desto jobbigare blir det.
Karin Fagerlund har tränat i olika former i många år. Hon har även dansat mycket, bland annat bugg och hambo.
– Fördelen med det här är att du inte behöver vara någon speciell för att passa in, det är bara att komma hit. Och så behöver du inte vara rädd för några ragg, säger hon och skrattar.
Av: Jenny Stadigs
