Micael Dahlen: När det är farligt på riktigt har vi inte råd att sjåpa oss

”Vi har en märklig benägenhet att tycka att sånt som inte är så farligt är farligt medan vi tycker att sånt som är farligt inte är så farligt. Varför är det så?”, skriver Micael Dahlen i sin krönika.

Vad har londonväder och vassa papper gemensamt med att tala inför folk? En första gemensam nämnare är att jag tänker på dem just nu, på planet hem från London. En annan förstås att du läser om dem just nu, och gissningsvis börjat klura på vart det här ska leda?

Jo, det ska leda till att britterna roat såg mig frysa så att jag skakade. Trots att det var blå himmel, sex grader och inte en gnutta av den snö jag berättade om föll över Sverige i förra veckan. Inga minusgrader och inga såna där isbjörnar de hört att vi har på gatorna hemma. Vad är väl sex grader – plus! – i jämförelse med förra veckans elva svenska minusgrader? Hur kan jag frysa, som är uppvuxen med vintrar där kvicksilvret sällan mäktade över nollstrecket på vintrarna och ofta kröp ner och gömde sig kring minus 20? Sex plusgrader är väl inte så farligt?

Vilket leder vidare till de där vassa papperskanterna vi alla skurit oss på. De där pyttetunna skårorna de gör i fingrarna är väl inte så farliga? Hur kan vi lida som hade de skurit in hela vägen till fingerbenet, märgen, ända in i själen? För visst känns det bekant, vi har alla svurit och förtvivlat orimligt mycket när det hänt. Men det kan knappast vara det värsta du varit med om, långt ifrån, jämfört med benbrott, brännskador, listan på kroppsskador kan nog göras lång.


LÄS ÄVEN: Micael Dahlen: Att se andra människor i ögonen – en av de läskigaste grejerna


Vilket leder vidare till att tala inför folk. Fruktansvärt tycker de flesta. I en enkät för några år sen över folks rädslor hamnade den högre än döden. Många skulle hellre dö halvvägs in i anförandet än behöva tala till punkt, gissar jag skulle bli slutsatsen. Nu är ju det här med att tala inför folk en ganska stor del av min vardag (vilket är anledningen till att jag ofta blir påmind om den där enkäten, folk frågar hur vågar du och visste du att?), så det är såklart lätt för mig att säga att det inte är så farligt. Jag förstår att det är farligt, men i relation till att avlida rakt upp och ner och dö knall och fall?

Vilket landar i att vi har en märklig benägenhet att tycka att sånt som inte är så farligt är farligt medan vi tycker att sånt som är farligt inte är så farligt. Varför är det så?

Tala inför folk, hur illa det än går – du över­lever i alla fall

Sannolikt för att när saker är farliga på riktigt har vi inte råd att sjåpa oss, då är det bara att bita ihop, stålsätta sig, gräva ner hälarna och allt vad det heter. När det däremot egentligen inte är så farligt, har vi råd att sjåpa oss desto mer.

Tjugo minusgrader, på med termobrallorna och bit ihop, annars är det kört. Sex plusgrader, gå i jeans och gråt (du överlever ändå). Bruten fot, håll ut och ta dig till sjukhus (få den läkt och hel igen så att du kan fortsätta springa ifrån de där isbjörnarna på vintrarna). Skurit dig på papperet, snyfta och misströsta, du kommer inte förblöda. Utsatt för dödsfara, ingen tid att vara rädd, fokusera och ta dig ur den. Tala inför folk, hur illa det än går, går det nästan jämt bättre än du tror, och alldeles säkert överlever du i alla fall.

Jag är en sån hård köldsvensk att jag kan unna mig att frysa, ska jag säga till britterna nästa gång.

Micael Dahlen

Ålder: 51 år.
Yrke: Författare, föreläsare och ekonomiprofessor vid Handelshögskolan i Stockholm. Professor i lycka.
Familj: Frun Ingela, barnen Tyra och Dante.
Just nu: Räknar jag minuterna varje dag blir längre, äntligen går det åt rätt håll igen!

Bli prenumerant

Icakuriren är din självklara vän i vardagen. Veckans måltider, stöket i hallen, och människors livserfarenheter ligger oss varmt om hjärtat.
Som prenumerant på Icakuriren läser du tidningen gratis i appen FLIPP. Du kan börja läsa tidningen i FLIPP direkt efter ditt köp.

Börja prenumerera på Icakuriren idag.

Scroll to Top