För några veckor sen gjorde jag ett stort lyckoexperiment tillsammans med TikTok. Tanken var att använda det sociala medium där allt fler tillbringar allt mer av sin tid, till att öka välmåendet hos både dem och människorna omkring dem. Det har rapporterats flitigt om hur sociala medier på olika sätt får ungdomar (särskilt, men även oss lite äldre unga som också hittar dit) att må sämre och känna sig mer ensamma. Kan vi hjälpa dem när de är där att tvärtom må bättre och känna mer gemenskap istället?
Minututmaningar för att må bättre
Jag skapade ett tjugotal miniutmaningar som alla uppmuntrades att ta sig an. Analyserna är inte klara än, så jag kan inte säga så mycket om effekterna. Jag kan inte ens säkert säga än hur många som deltog och hur, men enligt den första rapporten jag fick har i alla fall över en miljon engagerat sig på något sätt. Det enda jag vet är att vissa av miniutmaningarna skapade betydligt större aktivitet och reaktioner än andra bland ungdomarna (som var i stor majoritet, men jag kunde se människor även i andra åldrar, alla åldrar, i flödet). Det tänkte jag kan vara lite kul att dela med mig av här.
Att se andra människor i ögonen verkade vara en av de läskigaste grejerna. Kommentarerna haglade om hur konstigt det skulle vara och hur knäpp folk skulle tycka att en är som gör det. Samma sak gällde att prata med någon en aldrig pratat med förr, riktig ufo-varning eller risk för livet. Många hoppade över de här minutmatningarna helt. Väl nog kom sen rapporter från dem som testat att det inte var så farligt, även om det också kom en hel del ironiska kommentarer om hur det fått alldeles fruktansvärda följder.
Gemenskap och glädje
Miniutmaningarna som på olika sätt handlade om att visa uppskattning och hjälpa andra var inte lika läskiga, men verkade däremot ganska jobbiga. Är det inte tillräckligt med allt som ska göras för egen del redan? Vill folk ens ha hjälp, de kanske rentav blir förolämpade av frågan? Många skämtsamma kommentarer om hur fel allt kan bli eller blev. Det var en positiv överraskning att humorn i kommentarerna och reaktionerna på miniutmaningarna skapade så mycket gemenskap och glädje.
Till de mer populära utmaningarna hörde att se fram emot och att fira saker med någon. Förslagen och kommentarerna till varandra duggade tätt. Konkreta och roliga anledningar att höra av sig till någon och att vara tillsammans verkade vara en mycket välkommen hjälp på traven.
Men den absolut populäraste miniutmaningen var att gå upp ur sängen på ett nytt sätt varje dag. Tanken med den är att ge sig själv en kul och kreativ start som sen kan färga av sig lite på resten av dagen i humör och upptäckarlusta. Rapporterna vällde in. Kanske för att den var så enkel att göra, alldeles själv, och för att det var så kul att berätta och läsa om alla kreativa och knasiga sätt att göra något vi alla gör varje dag.
Se där, ett litet tips om någon ungdom i din närhet är svår att få ur sängen på morgnarna, i dubbla bemärkelser. Säkert kan det funka för egen del också: hur går du upp ur sängen imorgon?
