Jag följer en grannfejd på håll. Det är ett fascinerande skådespel. Mänskligheten visar upp några av sina sämsta och bästa sidor, på en och samma gång och i en salig röra.
Låt oss nu ta oss till en svensk stad, vi kan kalla den Götöholmköping, och zooma in ett ordinärt hyreshus, byggt under den tidigbarocka jugendbrutalismen, med någonstans mellan två och tvåtusen lägenheter. Utanför hyreshuset finns en trottoar och längs med den löper en bilgata som används av de boende till parkering.
Trottoarkanten precis utanför porten till hyreshuset är sluttande. Det brukar betyda utfart. Där får man alltså inte parkera. Så långt inget konstigt.
LÄS ÄVEN: 8 snabba frågor till Alexandra Pascalidou – ny krönikor hos Icakuriren
Det konstiga är att på hyreshusets port sitter en skylt: ”Ej in- och utfart”. Det rimmar inte riktigt med det faktum att trottoarkanten är sluttande. Och inte heller med det faktum att porten faktiskt är en in- och utfart, för barnvagnar, rullstolar och enstaka transportbilar.
Här finns en förklaring, av väldigt banal art: den där skylten har – med till visshet gränsande sannolikhet – en enskild hyresgäst beställt och skruvat upp. Ingen utom gärningsmannen själv kan veta de exakta bevekelsegrunderna, men en högst kvalificerad gissning är att vederbörande vill kunna stå parkerad precis utanför sitt hus. Där står nämligen alltid samma bil och den ägs av en av hyresgästerna.
Nu har ett bygge smällts upp precis bredvid porten, med påföljd att rullstolar och barnvagnar har svårt att ta sig fram på trottoaren och verkligen behöver kunna använda den där ytan där en bil står parkerad.
LÄS ÄVEN: Kalle Lind: Det finns inga som gör större intryck än principfasta tanter
Alltså rev några av de andra hyresgästerna ner ”Ej in- och utfart”-skylten och beställde istället en ny skylt: ”Parkering förbjuden”. På baksidan till den nya skylten skrev de: ”Du som skruvar ner den här skylten – vi vet vem du är!” Sedan sprutade de för säkerhets skull lim i skruvgängorna för att försvåra nerborrande.
Två dagar senare var den nya skylten nedryckt och en ny ”Ej in- och utfart” uppskruvad. Samma bil som tidigare stod parkerad strax framför.
Nu ruvas på hämnd. Lagliga, olagliga, rimliga och bisarra handlingar har dryftats. Det pratas om att gå i skift och se till att den där platsen framför porten alltid är upptagen av en rullstol och en barnvagn. Det pratas om att beställa klisterdekaler att sätta på den förmodade gärningsmannens bil och ytterdörr. Det pratas om texter som ”Här kör en rullstolsfiende” och ”Här bor en latmask”.
Detta sitter jag, på behagligt avstånd från Götöholmköping, och följer via sms-rapporter. Och jag tänker på hur mycket kreativitet det finns därute, hur mycket kamplusta och jävlaranamma. Kan vi – mänskligheten – slåss så mycket om en parkeringsplats så tänker jag att vi kan slåss lika mycket för planetens fortlevnad.
LÄS ÄVEN: Kalle Lind: Jag gillar inte att kassörskan kommenterar mina inköp
