Chefredaktör Åsa Holmström: “Prat i apparat är numera apart”

Vår chefredaktör om den unga generationens telefonanvändande - eller uteblivna telefonanvändande.

Tänk så fort vanor ändrar sig! I alla fall vissa. I alla fall de med nymodighetens behag. Som nu telefonkulturen när vi fått “smarta telefoner”. Förr satt folk andäktiga framför den svarta bakelitapparaten i finrummet och hoppades att någon skulle ringa. Nu är det ingen som orkar svara när man förtvivlat försöker. I alla fall inte barnen.

När jag till exempel är lite pratsugen och ringer min yngsta dotter så får jag ett textmeddelande till svar: VARFÖR KAN DU INTE SMSA?!! Nä, för att jag vill PRATA. Och varför kan du inte SVARA? Nä, för det gör inte unga människor nu för tiden, inte särskilt ofta i alla fall. När jag ringer min äldsta dotter får jag också ett meddelande: RINGER SEN. Hon hade kunnat lägga till KANSKE. Eller snarare – kanske INTE.

När den yngsta väl svarar så kan det gå till så här: Jag ställer en oviktig småprats-fråga och hon svarar: JA. Tystnad. Sen nästa fråga. Svar: Mmmm. Tystnad. En tredje fråga, och svar: Mamma, ja jag har ätit middag, hej då!! Ja, hej då tråkmåns, tänk inte på mig som suttit framför datorn hela dagen och haft trist. Gå till gymmet du eller ut på stan eller kolla någon meningslös såpa på mobilen. Ingen respekt alls för det där sociala kittet som småprat leder till.

Men jag vet att det här egentligen inte handlar om oartighet eller ointresse. Det handlar om telefonskräck, jo det är sant, läs mer i veckans tidning, nummer 5. De unga har helt enkelt inte fattat att det är kul att prata i telefon. De använder sin apparat till allt annat utom just det. Det har till och med hänt att en vuxen dotter har bett mig ringa till tandläkaren och boka åt henne, för HON VÅGAR INTE. Numera kan hon boka på nätet och slipper även det telefonsamtalet.

När vi ses säger barnen alltid åt mig att stänga av ringsignalen. Aldrig i livet, säger jag, det kan ju vara något VIKTIGT. Då stirrar de som om jag kom från rymden bärandes på en bakelitapparat från 1948. En sådan hade vi i mitt föräldrahem och jag har sparat den! Tänk så många tilltrasslade tonårsromanser jag har rett ut tillsammans med kompisarna med hjälp av den apparaten. Nu för tiden skickar de bara ett sms: Kär!!

Svar: Så var det med det. Tiderna förändras.

Bli prenumerant

Icakuriren är din självklara vän i vardagen. Veckans måltider, stöket i hallen, och människors livserfarenheter ligger oss varmt om hjärtat.
Som prenumerant på Icakuriren läser du tidningen gratis i appen FLIPP. Du kan börja läsa tidningen i FLIPP direkt efter ditt köp.

Börja prenumerera på Icakuriren idag.

Scroll to Top