Årets ljusaste dygn, det känns slöseri att krypa till sängs. Jag tänker på mormor Olga. Hon kom norrifrån och hade en hel del att berätta om de trolska nätter som omger midsommar. Om knytt och småfolk som tisslar i buskarna. Om vättar, vittror, skogsnymfen och skogsrået. Älvorna som dansar på ängen och näcken som lurar i bäcken. Det var fullt ös i Norrlandsskogarna på den tiden. Om man fick tro mormor alltså.
Mest spännande var huldran, storskogens oinskränkta härskarinna. En fal, men ack så farlig kvinna. “Den man är inte född som kan motstå huldrans magiska dragningskraft”, sa mormor och skakade olycksbådande på huvudet. Mina små öron och ögon blev stora som tefat. Jag förstod att i skogen, där kan vad som helst hända. Och inget kunde stoppa mormor när hon kommit igång. Kanske ville hon själv vara en förförisk huldra? Inlevelsen var det i alla fall inget fel på:
“Huldran slänger med sitt långa håroch vinkar åt männen att följa henne in i skogen. Hon kikar skälmskt fram bakom trädstammarna och försvinner allt längre in. De arma männen blir förtrollade av hennes makt och rantar efter som larviga hundvalpar.” Här stannade hon ofta till och fnös lite vid blotta tanken på alla dessa dumdristiga karlar. För att snart fortsätta: “Snart kan de inte längre styra sina fötter. Skogen tätnar, men de märker inget. Skuggorna växer och skymningen smyger sig på, men de bryr sig inte. Just när de sträcker fram armarna för att röra hennes nakna hud, då lyfter hon på håret och visar sin ruttna rygg med ett stort hål.”
Så kan det gå, sa mormor,nickade menande och ganska nöjt. Jag rös och hörde huldrans hånfulla skratt eka mellan stammarna när hon spårlöst försvann mellan träden. Jag såg storskogen som slöt sig, stigarna som blixtsnabbt växte igen och mörkret som tätnade. Och den unge mannen som virrade runt i skräck och till slut stupade död ner… Barnförbjudet, om ni frågar mig.
Mina egna barn sitter klistrade vid skräckserier på tv. Men zombier känns ganska tamt när både näcken och huldran lurar därute. Nu, vid närmare eftertanke, är det nog ändå bäst att krypa till kojs och låsa dörren. Säkrast ändå att se upp i midsommarnatten.
