Johan Croneman: “Jag hade ångrat det mesta om jag fick en ny chans”

Många verkar vara tvärsäkra på att de inte ångrar något de gjort under hela sitt liv, men vår krönikör håller inte riktigt med.

Johan Croneman:

Det finns de som ångrar allting. Alltid. Så fort de köpt en kokt med bröd kan de inte fatta varför de inte tog en grillad istället?!

Vi släpper dem. De är utom tävlan.

De flesta jag känner verkar tvärtom, ända in i döden, kollektivt besatta av att säga att de aldrig någonsin ångrar något enda litet: “Hade jag fått göra om alltihopa och leva om mitt liv ifrån början igen så hade jag gjort EXAKT likadant.”

Har ni hört den förut?

Egentligen är det rätt självklart, vem vill plötsligt vakna en morgon och inse att allt har varit helt satans meningslöst?

Det är ju inget drömscenario precis.

De flesta jag känner har därför bestämt sig för att vara tvärsäkra. Ja, på någon liten skitsak när: “Jag var taskig mot Benke i femte klass, det var dumt.”

Jag har inte varit mycket annorlunda, förmodligen bara något mer tveksam och ångestfylld; några kvinnor jag svek har förföljt mig, jag kan vakna mitt i natten över urdåliga jobb jag gjort, jag har av feghet tigit några gånger när jag borde ha sagt ifrån.

Borde jag tidigt i livet följt mina politiska instinkter istället för mina insikter? Risken är väl att jag hade anslutit mig till Baader-Meinhof i Västtyskland. Och det hade jag ju sannerligen ångrat nu.

När jag skilde mig sade jag några saker som givetvis aldrig borde ha sagts. Sånt som verkligen aldrig går att ta tillbaka, sådant som visserligen kanske till och med kan bli bli förlåtet – men egentligen inte borde bli det.

Nu har jag släppt på en massa ånger, och det är rätt skönt, och det ger ju iallafall litet hopp om det som återstår – man skulle kanske rentav kunna göra något komplett annorlunda under den sista tredjedelen av livet? Ett gyllene läge att förändra allt…?

Jag hade ångrat det mesta om jag fick en ny chans. Jag hade nog valt ett annat jobb till exempel, tror jag blivit läkare istället, och jag hade definitivt velat ha många fler barn, och jag hade absolut bosatt mig utomlands under några år.

Vad jag ångrar mest? Mitt livs sämsta beslut är att jag började röka (trist grej att säga!!): Man är korkad om man röker. Jag ångrar också fruktansvärt mycket att jag som 26-åring inte klev av tåget i Bologna den där natten när världens vackraste tolkstudent höll mig i handen och sade: “Kom, kliv av tåget, stanna med mig.”

Jag åkte ner till Rom och såg en fotbollsmatch istället. Pucko!

Mest av allt hade jag velat bli poet. Enda vettiga sysselsättningen

Bli prenumerant

Icakuriren är din självklara vän i vardagen. Veckans måltider, stöket i hallen, och människors livserfarenheter ligger oss varmt om hjärtat.
Som prenumerant på Icakuriren läser du tidningen gratis i appen FLIPP. Du kan börja läsa tidningen i FLIPP direkt efter ditt köp.

Börja prenumerera på Icakuriren idag.

Scroll to Top