Linda Skugge
Jag läser Stephen Chboskys roman The perks of being a wallflower (ungefär “förmånen med att vara en panelhöna”) och hittar det vackra citatet “And I want you to know that I am both happy and sad and I’m still trying to figure out how that could be”.
Charlie är den fine killen som kan njuta av hur himlen ser ut en morgon och han är så glad över sina föräldrar och syskon och säger saker som: “Please believe that things are good with me, and even when they’re not, they will be soon enough.”
När Charlie tittar på en fotbollsmatch tänker han att just detta ögonblick kommer att bli ett glory moment för fotbollsspelarna. Något som de kommer att minnas och sedan när fotbollsspelarnas barn tittar i pappas yearbooks så kommer de tycka att pappa var så stilig och såg så lycklig ut. Charlie hoppas att han kommer minnas att berätta för sina framtida barn att hans glory moments var så lyckliga som de ser ut på bilderna och att barnen ska tro på honom.
När jag ser tillbaka på mina tonår och tittar på gamla bilder så ser jag en helt vanlig söt tjej men jag minns något helt annat. Jag var så övertygad om hur ful, tråkig, obegåvad och ospeciell jag var. Jag minns att jag tänkte att jag skulle vara tvungen att acceptera att jag aldrig skulle bli lika härlig, rolig, snygg och social som alla andra. Det fanns inga föräldrar, lärare eller kompisar som någonsin sa till mig att jag var speciell, begåvad eller rolig. Jag trodde på allvar att jag i all min enkelhet var en som bara fick acceptera att det var så livet skulle vara för mig. Jag tänkte att “livet är ju orättvist” och här hade jag min lott.
När jag ser tillbaka på det som borde vara mina glory moments så ser jag bara ett förspillt liv. Jag kastade bort min ungdom genom att gå och tro att jag var ful och dålig. De resor jag gjorde med kompisar och alla fester slutade alltid i katastrof, eftersom jag aldrig vågade prata med någon och aldrig vågade ta plats eller stå upp för mig själv. Jag bara gömde mig och lät folk vara elaka mot mig, för “jag var ju faktiskt ful och tråkig, de hade ju rätt!”.
Därför har jag nu berättat för min tonårsdotter att hon är speciell. Hon är supervacker med sina klargröna ögon, sina skrattgropar. Hon är otroligt begåvad inom en mängd olika ämnen så som musik, idrott, bild, matte. Hon är rolig att vara med, hon är en schyst vän som det är inspirerande att umgås med. Det är nu hon skapar sina glory moments som hon tar med sig hela livet. Det är nu hon är totalt fri och ska passa på att ta tillvara varje sekund och göra massa bus och roliga saker.
Jag hoppas hon och alla unga tjejer med henne kan ta till sig och tro på att de är speciella och värdefulla.
Av Linda Skugge
