Gustaf Hammarsten om sin mörkare sida: ”Jag är hämndlysten och äregirig”

I ”Tillsammans del 3” är det år 2024. Huvudpersonen Göran (Gustaf Hammarsten) är nu ett par med Anna (Jessica Liedberg) och de bor i en stor lägenhet från förra sekelskiftet på Kungsholmen i Stockholm med sina tre döttrar. Yngsta dottern Märta tränar cirkus. Äldsta dottern Edit målar och mellandottern Ella har gått i föräldrarnas fotspår och spelar en roll i filmen ”Det är något som inte stämmer”. 

Nej, det är faktiskt något som inte stämmer. Det finns inte någon ny film på temat ”Tillsammans”, (ännu i alla fall) så Gustaf Hammarsten lever med Jessica Liedberg och deras tre döttrar på riktigt. De är ett av landets stora skådespelarpar idag och efter många år tillsammans är de väl införstådda med villkoren för jobbet. 

– Så när Jessica har premiär tar jag tvätten och disken och tvärtom, säger Gustaf Hammarsten och skrattar. 

Roll i ”Det är något som inte stämmer”

Det är mycket Gustaf Hammarsten just nu; förutom i filmen ”Tillsammans 99”, som hade premiär i höstas, spelar han visselblåsare i tv-serien ”Dr Death”, om skandalkirurgen Paolo Macchiarini. Serien spelades in i USA och kan ses på TV4 och TV4 Play. Där kan vi också se Gustaf kämpa sig uppför Nepals bergsmassiv med ett gäng kändisar i realityserien ”Expeditionen” och i Kanal 5 tävlar han tillsammans med Gry Forsell i vårens omgång av ”Alla mot alla”. Men inte minst så väntar han på att filmen ”Det är något som inte stämmer”, baserad på Martina Haags roman med samma namn, ska få premiär.  

– Både Jessica och jag är med i var sin liten roll men det är vår dotter Ella som har den stora rollen i filmen. Att få en så bra roll när man är ung är härligt, speciellt om man är intresserad av att bli skådespelare. Jag glömmer aldrig känslan när jag själv fick rollen i första ”Tillsammans”. Det var som att ha ramlat på en skatt.  

Nominerad till guldbagge

Gustaf Hammarsten var också Guldbaggenominerad i år i kategorin ”bästa manliga huvudroll” för sin roll som Göran i uppföljaren ”Tillsammans 99”. Men han fick, liksom Payman Maadi och Mikael Persbrandt, se sig besegrad av Joel Spira.  

– Det är han verkligen värd, och för mig kändes det mest som: ”Jaha, det är som vanligt då”. Jag har ju varit med i en jäkla massa filmer genom åren och till och med stått och delat ut ”Baggen” och samtidigt tänkt att nästa gång får väl ändå någon ge den till mig. 

När han nu plötsligt fick ett sms att han var nominerad till en Guldbagge, så var han i en annan bubbla i Los Angeles på en ”röda-mattan- premiär” för ”Dr Death”. Han hade inga förväntningar på att bli nominerad denna gång. Men när första ”Tillsammans” kom var det många i branschen som i förväg gratulerade honom till att han nog alldeles säkert skulle vinna en Guldbagge, han var så ju så bra…   

Äregirighet och hämndlystnad

– Till slut började jag själv att tro på det men när jag sen inte ens blev nominerad så gick jag igenom alla de där faserna som man brukar säga att man genomgår när man blir lämnad i ett förhållande. Från förvånad och ledsen till arg.  

Gustaf tillstår att vinnarskallen och fåfängan är svåra att komma ifrån därför att man alltid jämför sig med jämnåriga, med kollegor, med vem som spelar huvudrollen och vem som inte gör det? Det är ett yrke som är enormt roligt men som samtidigt kan vara hemskt och brutalt.  

– Någon slags äregirighet och hämndlystnad finns nog latent inom mig och skulle jag odla de känslorna så skulle de kunna växa ordentligt. Därför har jag lagt en hel del energi på att övervinna dem. 

---

LÄS ÄVEN: Shanti Roney växte upp i kollektiv: ”Åkte på märkliga fester i Christiania”

---

Hämndlysten är kanske inte det man förknippar med hans rollfigurer. Särskilt inte med snälle, tålmodige Göran i ”Tillsammans”, Men hur mycket Göran är han då själv? 

–  I mitt hjärta så vill jag vara Göran. Han vill tro gott om allt och alla. Och han agerar utifrån det även om han får ont tillbaka. Lite som andan på 1970-talet kanske. 

Växte upp i en vänsterfamilj

Men vad gjorde Gustaf själv då, 1975 när handlingen i ”Tillsammans” utspelades?  Jo, han var åtta år och åkte med familjen på tältsemester i kommunistiska Polen. Det var både en lågbudgetresa och lite ”bakvänd exotism” för vänsterfamiljen, som höll på att sluta i kaos. De hade råkat slå upp tältet på militärt område och vaknade mitt i natten av ­sirener, strålkastarljus och militärer.  

– När vi rafsat ihop våra tillhörig­heter sa mamma att hon aldrig hade sett sina barn hjälpa till så snabbt.

Gustaf föddes 1967, samma dag som man lade om trafiken från vänstertrafik till högertrafik, så mamma Ulla och pappa Reidar kunde promenera på de tomma gatorna i Stockholm till allmänna BB.  

Efter några år flyttade familjen ut från innerstan och till en vacker trävilla i Vallentuna. 

Där växte Gustaf upp, lite i ”tillsammans-anda”, dragen i barnvagn i demon­strationståg under röda fanor och ackompanjerad av slagord som ”gör gratäng av Curt Nicoläng!”, (lite fritt stavat för rimmets skull). Kanske var det lite extra drag i slagorden eftersom pappa arbetade på Arbmans legendariska ­reklambyrå.  

– Det var på den tiden man kunde ­demonstrera mot orättvisor ena dagen och spela golf nästa, konstaterar Gustaf och tillägger. 

– Mamma lyssnade på progg och sydde våra kläder. Det var mycket utsvängda manchesterbyxor och orange overaller och när jag visar bilderna för mina barn nu så ropar de ”oh gud vilken cool overall, har du kvar den?”. 

Calle Flygares teaterskola och Teaterhögskolan

Mamma kommer från Hudiksvall och pappa härstammar från Norge. Han kom som sommarbarn tillfälligt till ­paret Hammarsten i Sverige under andra världskriget och blev kvar. Gustaf och hans syster Anna var flera gånger i Trondheim och besökte sina riktiga farföräldrar och tyckte mycket om dem. Gustaf minns särskilt första mötet.  

– ”Bestefar”, alltså farfar, tog mig och syrran åt sidan och frågade om vi ville ha ett uppdrag. Jaaa, vad spännande! Han ville att vi skulle gå och köpa pilsner åt honom eftersom farmor inte var så glad i att han gjorde det, säger Gustaf och skrattar gott åt minnet.  

Men teaterbanan då? Jo han inledde den faktiskt som statist när han tillsammans med sin storasyster Anna och hennes kompis lekte ABBA. Men eftersom Gustaf varken var lik Björn eller Benny fick han istället illustrera skivomslaget genom att stå bakvänd med Napoleonhatt på huvudet medan flickorna sjöng.  

– De hade gjort mikrofoner genom att sticka in pinnar i mina tennisbollar så förnedringen var fullständig, konstaterar Gustaf.

Det tog några år men när hans mamma en dag såg en annons för Calle Flygares teaterskola, så uppmanade hon sonen att söka. Han kom in och en skådespelare var född. 

– Det klickade direkt och jag kände att jag hade någon slags fallenhet, berättar Gustaf. 

Gustaf Hammarsten i ”Dr Death”

 När han sedan kom in på Teater­högskolan hoppade han av reklamjobbet som han hade påbörjat. Han är nu en av våra mest rutinerade och kända skådespelare, högaktuell i bland annat ”Dr Death” om fallet Macchiarini, skräckläkaren som opererade in konstgjorda plaststrupar i människor som tog livet av flera patienter. Gustaf spelar rollen som en av visselblåsarna men har faktiskt också i verkligheten känt det kalla vinddraget från Doktor Döds vita rock.  

– Jag hade ett skiljeben som täckte ena näsborren och låg inlagd på den avdelningen på Karolinska när Paolo Macchiarini fortfarande härjade där. Jag ryser när jag tänker på det.  

”Expeditionen” en stor utmaning

En annan ”näradöden upplevelse” var deltagandet i ”Expeditionen”. Reality­serien där ett gäng kändisar med mjölksyra i benen och akut syrebrist kämpar sig upp till Lobuche Peak i  Himalaya, 6 119 meter över havet.  

– Jag ville utmana mig själv på riktigt men jag kunde aldrig föreställa mig att det skulle vara så jobbigt. När man är uppe över 4 000 meter är det som att ha sprungit sex trappor upp i ett hus och står och flämtar efter luft. Och så är det hela tiden.

Han berättar om ett dygn i byn Gokyo Ri på 4 750 meter, en av världens högst belägna byar. Under den tiden teamet vistades där hämtade tre helikoptrar folk som bars ut på bår med höjdsjuka och som snabbt måste ner för att överleva.  

– Det var på allvar, inget snack. Jag fotade varje dag men den sista etappen upp mot toppen var jag så trött att jag inte ens orkade lyfta kameran och ta en bild, och då är utsikten mot Mount Everest Base Camp den kanske bästa i världen. 

Under våren har han också deltagit i tävlingsprogrammet ”Alla mot alla” i Kanal 5 och delat hetluft i frågeburen med Gry Forsell. Gustaf Hammarstens tidsresa kanske kan ses, lite som en metafor för samhällsutvecklingen de senaste 50 åren. Från mysiga, kollektiva ”Tillsammans” till hetsiga ”Alla mot alla”. Men tänker han släppa ut äregirige Gustaf på scenen, eller ska han fortsätta att vara snälle Göran med svenska folket även i fortsättningen? 

Eller på teaterspråk: ”Gustaf eller ­Göran? Det är frågan…”