Monica och Carl-Axel Dominique – duon som vägrar ta det piano

Melodin som strömmar genom vardagsrummet i den trivsamma villan utanför Stockholm är Povel Ramels ”Underbart är kort”, som väcker ljuva minnen från en svunnen tid med revyer, film, teater och krogshower med Povel Ramel, Hasse & Tage, Monica Zetterlund, Allan Edwall, Gals & Pals och många andra. 

– Det är fantastiskt att ha fått uppleva en sådan epok i svenskt nöjesliv och att få arbeta och umgås med de allra största som också blev våra vänner, säger Monica.

Men paret Dominique lever långt ifrån i det förgångna. Hon har fyllt 83 och han 84 men det hindrar inte att kalendern är full av spelningar över hela landet. Då handlar det inte bara om jazz och underhållningsmusik utan lika ofta klassisk musik, tillsammans eller var för sig.

Båda är perfektionister och förbereder sig minutiöst. Att hitta rätt material är ingen svårighet, repertoaren är i det närmaste oändlig, och det gäller särskilt Monica som har absolut gehör. Något som pianoläraren kom på när hon var fyra år och spelade på gehör under lektionen i stället för att lära sig läsa noter. 

– I morgon ska vi repetera för en jazzkonsert utanför Stockholm. Vi tar helt enkelt grejer från vår repertoar utifrån vilken publik vi ska spela för, sedan fyller vi kanske på med sånt som passar årstiden, förklarar Carl-Axel när han och Monica bjuder på förmiddagskaffe med bullar. 

Dokumentären ”Musikmakarna”

På väggarna hänger rader av inramade utmärkelser, bland andra ”Life Time Achievement” som Monica tilldelats av Riksförbundet Svensk Jazz. På ett sideboard står en skulptur i form av en G-klav som paret belönats med av Nya Föreningen för Svenska Musikförläggare. 

I början av januari sänder SVT dokumentärfilmen ”Musikmakarna” om deras liv. Det är dokumentärfilmsmästaren Tom Alandh som under en intensiv inspelningsvecka har följt Monica och Carl-Axel. 

Men hur gick det egentligen till när de båda fann varandra, prästsonen Carl-Axel och elektrikerdottern Monica? 

Carl-Axel raljerar att han som ung letade efter just en sån som Monica, ”i sju socknar”, en kvinna med temperament och skinn på näsan, så att han inte skulle få det så tråkigt efter pensionen. 

Till slut enas de om att allting började i Stockholmsförorten Spånga när båda var tonåringar på femtiotalet. I Folkets hus var Carl-Axel kapellmästare under en välkänd årlig talangjakt där Monica var en av de tävlande.

– Vi lärde inte känna varandra då, men jag minns att jag tyckte Carl-Axel var snygg och så spelade han piano så irriterande bra, säger Monica.

Bägge blev antagna Musikhögskolan

Några år senare stod de båda av en slump samtidigt framför en anslagstavla på Musikhögskolan. Båda hade sökt in och nu gällde det om deras namn skulle finnas med bland de antagna på listan.

– Vi hade kommit in båda och i princip ramlade vi i varandras famn av lycka. Sen började en period då vi skojade och umgicks mycket. Det var något speciellt med de lektioner där vi båda deltog, minns Monica.

Deras publika genombrott kom 1965 med revyn ”Utsålt”, av och med Allan Edwall och Björn Gustafson. Carl-Axel skrev musiken och Monica spelade orgel. Bland kollegerna i ensemblen fanns också Monica Nielsen och Monica Zetterlund, som kom att bli nära vänner till Monica. 

– Året därpå ringde Lasse Bagge och frågade om jag ville vara med i Gals and Pals, som hade precis det jag älskar. Stämsång, så otroligt vackert. Vilket erbjudande. Så då började jag sjunga också, berättar Monica. 

Det var en hektisk tid. Karriärerna tog fart och ofta jobbade paret på olika håll. De hade små barn och skulle pussla ihop sina respektive karriärer med familjeliv. 

– Uppdragen skiftade och ofta arbetade vi var och en för sig. Carl-Axel ville ut i världen, han var med i piano­tävlingar i Tyskland, han komponerade och det var de vingarna som prövades, säger Monica.

Revy med Hasse & Tage

Själv blev hon en allt större revystjärna sedan Hasse & Tage fått upp ögonen för hennes komiska ådra som i kombination med musikaliteten passade perfekt i den nydanande revytradition som var under uppsegling. 

– Första revyn blev Spader Madame. Jag kände inte Hasse & Tage men de var ju idoler med sin intelligenta humor. De var så eleganta och belästa, väldigt långt från dagens humor där man smetar senap på varandra, säger Monica.

I början av 70-talet bildade hon och Carl-Axel allmusikgruppen Solar Plexus med bland andra Jojje Wadenius och Tommy Körberg. Monica Z och Monica D gjorde shower på Hamburger Börs och det blev en strid ström av tv-program, som ”Gäster med gester”, och filmroller,  bland annat i Lasse Åbergs ”Repmånad”. 

Svenska bidraget i Eurovision 1973

Ett minne för livet blev Eurovisionsschlagerfinalen i Luxemburg 1973.  

– Jag och Carl-Axel hade skrivit musiken till det svenska bidraget ”Sommar’n som aldrig säger nej” berättar Monica.

Ja, vem minns inte denna klassiker där textförfattare Lars Forssell klämde in en strof som väckte uppståndelse: ”Dina bröst är som svalor som häckar”, sjöng Clabbe af Geijerstam och Göran Fristorp.

I Luxemburg dirigerades varje bidrag av sitt eget lands dirigent och Monica blev den första kvinnliga i Eurovisionens historia. Monica skymtar i gamla tidningsklipp iförd guldglittrande festklänning och upptuperad välsprayad frisyr enligt tidens mode. 

– Jovisst är jag fåfäng, jag gillar att hålla mig snygg och tycker om kläder, särskilt skor, säger Monica, som mycket riktigt just i dag har stiliga röda pumps på fötterna. 

Både hon och Carl-Axel försöker göra måltiden till en fest även i vardagen och båda klär ofta om till middagen, oavsett om de varit i skogen och plockat svamp eller komponerat vid pianot under dagen. 

Det där med att låta middagen vara en liten festlig stund på kvällen är viktigt, tipsar Carl-Axel. Mest är det Monica som är den piffiga som hittar trevliga maträtter, som hon enligt Carl-Axel lagar med stor bravur.

Frukost på sängen

Men på morgnarna är det Carl-Axel som visar framfötterna. 

– Då får jag frukost på sängen, berättar Monica, som under sin dag i ”Stjärnorna på slottet” 2010 fick demonstrera sina lyxiga frukostvanor när medstjärnorna fick rycka ut i ottan och servera en pyjamasklädd Monica.

Carl-Axels solokarriär som kompositör och musiker har visserligen inte varit lika publik som hustruns, men enastående för alla kännare av klassisk nykomponerad musik.

– Som kapellmästare samarbetade jag också med Cornelis Vreeswijk och Monica Zetterlund, berättar Carl-Axel. 

Han har komponerat mängder av musik, däribland ”31 sånger från Aniara” som är en konsertföreställning för stor orkester baserad på Harry Martinsons stora rymdepos. 

– Just nu arbetar jag med att skriva ner den för endast piano och sång, Aniaras undergångstema är mer aktuellt än någonsin, säger Carl-Axel.

Det är nog inte så många som vet att han också är världsberömd uttolkare av den klassiske franske kompositören Olivier Messiaen, som Carl-Axel upptäckte redan på femtiotalet. 

– Jag fick möjligheten att instudera hans verk tillsammans med honom själv och sedan mer än 40 år spelar jag ”Tjugo betraktelser över Jesusbarnet” i Storkyrkan i Stockholm på juldagen.

Några tankar på heltidspension har inte paret Dominique, tvärtom verkar det som att tiden knappt kommer att räcka till framöver för all lustfylld yrkesutövning vid piano, flygel och orgel. För allting är ju så roligt, fortfarande.