När Hanna Stjärne tog över SVT-rodret efter Eva Hamilton en kall januaridag för snart två år sedan blev hon med ens en av Sveriges mäktigaste mediepersoner. Trots det är hon lite av en doldis. När Hanna Stjärne ska beskriva sig själv är det första ord hon landar i “nyfiken”. Det verkar stämma. Hon returnerar gärna en fråga med en motfråga, och hon vill få en bild av både Icakuriren och teamet.
– Frilansar ni? Var sitter Icakuriren? Vad har ni tänkt er för bilder?
Under intervjun är hon fokuserad. Ingen mobil som avbryter, inga kollegor som knackar på dörren. Hon har tagit fotografen Ann Jonassons önskan på allvar och klätt sig i färgglad topp, och har med sig ytterligare några färgstarka blusar – ombyten för att variera bilderna – i väskan.
Hon ger ett lugnt och samlat intryck. Säger att hon blir cool i stressade situationer, och menar att hon har fått mycket stressträning i och med alla direktsändningar på sin förra arbetsplats – Sveriges Radio. Oavsett om hon möter grizzly-
björnar under en månadslång kajakpaddling i Alaskas ödsliga vildmark, eller medverkar i en direktsänd tv-debatt, så tänker hon klart när det är skarpt läge.
I samma andetag tackar hon sitt “goda sovhjärta”. Det är ett norskt uttryck som hon har med sig sedan korrespondentåren i Oslo. Hon är en sådan som somnar så fort hon lägger huvudet på kudden. Hon sover gott på flyg och kan ta en tupplur var som helst och när som helst.
Pratar med tittarna
Vi sitter i Hanna Stjärnes ljusa, väl tilltagna arbetsrum, under Peter Dahl-målningen Färgteve och konjak till kaffet. Skrivbordsstolen pryds av en Bolibompa-
drake-svans. I bokhyllan står de tre mytomspunna pärmarna med mejl från medarbetarna. När hon började på SVT mejlade hon frågor till samtliga anställda: Vad funkar bra? Vad kan bli bättre? Vad tänker du om SVT framåt? – och fick 400 svar. Dem går hon fortfarande tillbaka till då och då för att hämta inspiration.
När hon ska summera de två första åren på SVT är det just medarbetarna hon refererar till:
– Det är otroligt roligt att jobba på SVT. Oavsett vilken dörr du öppnar sitter någon där som ofta är bäst i Sverige, ibland bäst i Europa och världen, på det den gör. Här finns så otroligt många skarpa, smarta tv-makare och kreatörer som brinner för att göra sitt allra, allra bästa för publiken.
Hon räknar upp SVT-program hon är stolt över: Lars Lerin-serien, Djävuls-dansen, På Spåret, Uppdrag granskning, Nyheterna… Hon poängterar att hon har ägnat mycket tid åt att besöka olika
redaktioner, både i huset och ute i landet.
– Jag slår mig gärna ner bredvid en webbreporter i en timme. Finns det något jag kan göra för att underlätta den personens jobb? Jag har hängt på lokalreportrar ut på uppdrag, och jag hoppar in i växeln och tar samtal från tittarna. De brukar bli lite överraskade när det är jag som svarar.
Låg profil – hög integritet
Om Hanna Stjärne som chef säger alla nästan samma sak. Att hon är skarp. Att hon håller låg profil men har hög integritet. Att hon går sin egen väg.
Hanna Stjärne växte upp i Enebyberg norr om Stockholm, med en yngre syster och bror, som hon har tät kontakt med. Föräldrarna var engagerade i Svenska Missionsförbundet, men både Hanna och hennes syskon har lämnat kyrkan.
Hon utbildade sig till journalist vid Journalisthögskolan, jobbade på lokal-radion och gjorde karriär vid Sveriges
Radio. Hon var korrespondent i Bryssel och Oslo, och hann med flera chefspositioner på radion: Inrikeschef på Ekot, P1-chef och programdirektör.
Hon har bland annat blivit utsedd till årets bästa kvinnliga mediechef, fått Stora Ekopriset – två gånger – och under hennes ledning utnämndes Upsala Nya Tidning till Årets dagstidning 2013.
Hur beskriver du dig själv som chef?
– Jag är i grunden en väldigt nyfiken person. Jag vill gärna förstå hur saker hänger ihop. Och jag tror att fler tänker bättre än en. Det som gör mig allra, allra gladast är när medarbetare kliver fram och gör saker som de kanske inte själva trodde var möjliga.
– Lisa Irenius, numera kulturchef på Svenska Dagbladet, är ett bra exempel. Vi jobbade tidigare tillsammans på Upsala Nya Tidning, och där gjorde hon en hel del digitala experiment som hon senare fick Stora Journalistpriset för. Det var otroligt roligt att vara hennes chef under den perioden. Coacha henne, diskutera med henne, prata om hur hennes idéer skulle tas vidare. Men också peppa henne, få henne att ta idéerna ett steg till.
Finns det inget mer aktuellt SVT-exempel?
– Jag jobbade mycket med att stötta Eurovision. Det var en jättestor apparat. Vi hade en föraning om att Måns Zelmerlöw skulle vinna. Jag hade bett producent Martin Österdahl att åka ner till Wien. Då det stod klart att Måns hade vunnit ringde jag till Martin och frågade: “Är du beredd? Ska vi köra?” Man kan säga att vi började jobba den natten. Vi försökte göra sådant som ingen annan hade gjort förut. Vi hade en etablerad världsartist som Justin Timberlake på plats, vi gjorde modiga manus till programledarna, vi var måna om att mellanakterna skulle vara speciella… Jag uppmanade medarbetarna att ta ut svängarna. Vi var så här nära (hon måttar med fingrarna) att få Barack Obama att göra påannonsen för Timberlake. Jag tycker att det säger mycket om hur vi jobbade.
Fick du inte lite panik när Måns vann?
– Som chef är det klart att man känner både och. Jag har ju ansvaret för att licensbetalarnas pengar tas tillvara på bästa sätt. Samtidigt har jag ansvar för att en så stor produktion som Eurovision blir tv i världsklass. Men i grunden tyckte jag framförallt att det var roligt. Över 200 miljoner männi-skor över hela världen tittade. Eurovision var en fantastisk möjlighet för oss att visa vad Sverige går för, vad SVT går för, och vad duktiga och kreativa människor i Sverige kan göra om de får möjlighet.
Många svåra beslut
Vad har varit svårast under dina snart två år?
– De beslut som hamnar på mitt bord är ofta svåra. Annars hade mina medarbetare redan fattat besluten. Jag tog till
exempel beslut om att lägga ner SVT Flow. Det var inte lätt. Det hade satsats mycket pengar i projektet, men jag tyckte att det var för otydligt för publiken.
Hur ser du på din makt?
– Jag har makt över många människor. Jag har deras liv i mina händer. Jag har en otrolig respekt för det. Den dagen jag inte är medveten om min makt och hur den kan påverka andra människor ska jag nog fundera över mig och mitt yrke.
Snart väntar ett stort 60-årsjubileum på SVT, och för tv-tittarnas räkning lovar Hanna Stjärne både nostalgi och framåt-blickande. Det officiella födelseåret för svensk tv är 1956. Då fattade riksdagen beslut om att införa television i Sverige. Inledningsvis sändes ett 30 minuter långt program på fredagskvällar, då det rapporterades om vädret och helgens händelser. Resten av veckans dagar var det testbild med ljud som gällde.
– Till och med Ingmar Bergman tyckte att tv var så spännande att han satt och tittade på testbilden.
Idag är hennes största utmaning att ställa om till en digital verksamhet. Hon ser framförallt två trender för digitalt
tittande: Tv-tittandet i mobilen ökar.
– Aldrig har så många tittat på parti-ledardebatten i mobilen. Även om det innebär att Anna Kinberg Batra bara är ett par centimeter stor.
Och allt fler tittare ser på SVT genom Play på sin tv hemma.
– Om jag blir igenkänd på stan, så är den vanligaste kommentaren “Tack för SVT Play”. Jag är själv en SVT Play-tittare. Jag kan titta på flera program i ett sträck. Jag tycker om att leva mig in i en serie.
Efter terrorattacken i Paris förra hösten fick SVT kritik för att företagets bevakning inte höll måttet. Den ansågs vara för seg och sen. Hanna Stjärne höll med. Hon deltog i ett stormöte på nyhetsredaktionen dagarna efter attacken, och initierade ett förändringsarbete.
– SVT var för långsamt med att sända live från Parisattackerna. Tittarna förväntar sig, med rätta, att SVT ska vara med och förklara vad som händer när det bränner till. Vad har hänt? Vem kan man lita på? Vi har gjort fler och fler livesändningar under det här året.
– Det kan finnas en risk med livesändningarna, vi lever i en tid med ett enormt flöde av information, vilket i grunden är väldigt häftigt. Men vi lever också i en tid med mycket desinformation, och public service uppdrag är att så långt vi bara kan dubbelkolla och verifiera. Om vi inte vet så mycket blir vår roll att ta tittarna i handen: “Okej vi startar från noll, men nu ska vi ta reda på mer”.
Viktigare än någonsin
Public service har aldrig varit så viktigt som det är nu, tror Hanna Stjärne.
– Public service har en otroligt viktig roll att fylla, inte minst i en tid som är allt mer polariserad. Jag kan bara gå till mig själv, och titta på mitt eget Facebookflöde. Jag och mina vänner är ganska lika varandra. Vi kanske har barn i samma
ålder, vi har liknande yrken, vi gör ungefär samma saker på helgerna.
– Grunduppdraget för public service är att samla Sverige. Det finns en poäng med att vi ibland skrattar åt samma saker, är oroliga över samma saker, att många röster kommer till tals, och att vi har ett pågående samtal.
Hanna Stjärne ska plåtas bredvid Bolibompadraken utanför barn-
redaktionen. En medarbetare går förbi med sin fyraåriga dotter som konstaterar att draken är “tjock”. Hanna Stjärne lyser upp, sätter sig på huk och pratar med flickan. Stjärne funderar mycket över hur man kan göra riktigt bra tv för små barn.
– Jag har en dotter som är elva. När Ipaden kom råkade vi befinna oss i USA, och vi köpte en. Jag tyckte redan då att det var märkligt att hon kunde navigera själv. Då var hon tre, fyra år. Nu sitter ett och ett halvt-åringar och navigerar. Den unga generationens sätt att ta del av tv kommer ju att prägla hur tv ser ut i framtiden.
Vi går vidare i SVT:s labyrintliknande
korridorer. Hanna Stjärne låser upp, och håller upp dörren till en medarbetare.
– Inte varje dag som man blir insläppt av vd:n, ler kvinnan.
Hanna Stjärne skrattar lite generat. Att bli en offentlig person var en sådan sak hon funderade över innan hon tackade ja till uppdraget.
– Den var inte en självklarhet för mig. Offentlighet har ett pris. Många som jobbar här är väldigt, väldigt exponerade. Vi jobbar såklart mycket med säkerhet och med att hjälpa dem som har blivit mest utsatta. Också jag har känt på hot och hat, även om jag inte är känd från rutan, jag har ju aldrig jobbat med tv. Med det sagt, vill jag också säga att jag fram-förallt möts av vänlighet och glädje.
Snart är det fredag igen, och Hanna Stjärne kan lägga ännu en arbetsvecka bakom sig. Hon gillar kultur, och går ofta på olika evenemang. Senast såg hon Gina Dirawi i Donna Juanita på Stadsteatern, och hon gillar musik, helst jazz, och går gärna på konserter. På fredagkvällarna brukar det dock bli Doobidoo på tv. Det är dotterns favoritprogram. Lasse Kronér är en programledare som Hanna Stjärne uppskattar.
– Vi brukar sms:a till varandra.
Träning hinns inte riktigt med i Hanna Stjärnes liv. Om man inte med träning menar cykelturerna till jobbet. Men friluftsliv och resor står högt på dagordningen. Hon pratar om kajakpaddling i Norge, resor till Kenya och Indien, och turer i den svenska ytterskärgården. Hanna Stjärne är ensamstående med dottern på heltid.
– Dagens arbetsliv är som tur är uppbyggt så att jag då och då kan spendera eftermiddagar med min dotter. Följa med på handbollsträning eller pianolektion, och så jobbar jag några timmar på kvällen istället. Jag känner mig inte särskilt stressad. Jag brukar beskriva mig som en hyfsat energisk mamma som lägger mycket tid på mitt jobb. Jag har god hjälp av mina syskon och deras barn. Vi bor nära varandra och har alltid hjälpts åt.
Hanna Stjärne använder ofta ordet “stolt”.
Vad är du allra mest stolt över?
– I livet – min dotter. På jobbet är jag stolt över det arbete vi gjorde runt Eurovision. Att vi vågade sticka ut. Att vi vågade vara modiga. Det ska SVT vara.