Sverige har haft ett antal Kristinor på drottningtronen, men endast en tillhör allmänbildningen – Gustav II Adolfs dotter, som regerade i mitten av 1600-talet. En som däremot är i det närmaste förträngd ur det historiska minnet är Kristina av Sachsen, trots att hon utförde en av de största militära bragderna i Sveriges och Stockholms historia.
Kristina föddes i sachsiska Torgau år 1461, dotter till kurfurst Ernst, och förmäldes sjutton år senare med prins Hans, som några år senare blev unionskung i Danmark och Norge. År 1497 blev hon också drottning av Sverige, kröntes 1499 och erhöll Närke och Värmland som sina egna domäner.
Kristina av Sachsen
Levnadsår: 1461–1521
Familj: Dotter till kurfurst Ernst av Sachsen (furstehuset Wettin), gift med kung Hans av Sverige, Norge och Danmark. Sex barn, däribland unionskungen Kristian II (”Kristian Tyrann”).
Bostad: Flera kungliga residens, bland annat Stockholms slott.
Gör: Drottning.
Lämnades kvar
I grund och botten var Kristina en from, kulturellt intresserad och allmänt duglig drottning som ägnade sig åt pilgrimsresor, konstmecenatskap och godsadministration, men omständigheterna tvingade på henne en helt annan roll än den hon önskade.
När svenska stormän på sensommaren 1501 gjorde uppror mot unionsmonarkin seglade kung Hans hem till Danmark, men han lämnade kvar Kristina i Stockholm för att hålla slottet. Som högsta befälhavare tog hon ansvar för dess försvar och för unionens fortbestånd, trots att garnisonen och, än värre, dess proviant lämnade mycket övrigt att önska. Kungen lovade att komma med förstärkningar, men i praktiken blev Kristina kvar i det inneslutna slottet på Stadsholmen utan att få hjälp utifrån. Hon härdade ut hela hösten, hela vintern och nästan hela våren. Det psykologiska trycket på henne att kapitulera blev allt större, hungersnöd bröt ut och antalet soldater till drottningens förfogande blev allt färre. Men hon vägrade ge upp.
Överlämnade slottet till belägrarna
Till slut, inför hotet att alla innanför slottsmurarna skulle svälta ihjäl, valde Kristina i maj 1502 att överlämna slottet till belägrarna. Endast ett tiotal av hennes krigare stod då ännu på benen. Drottningen sattes omgående i fängsligt förvar och släpptes inte förrän ett och ett halvt år senare. Därefter återupptog hon sin drottninggärning i Danmark, överlevde maken med flera år och avled 1521.
Den som vill se Kristina i skulpterad form kan betrakta Claus Bergs fantastiska skulpturgrupp i Sankt Knuds kirke i Odense. Att Claus Berg, en av dåtidens främsta tyska skulptörer, sökte sig till Norden berodde för övrigt på Kristinas starka konstintresse. Men i Sverige är hon bortglömd.
