Den geniale 1600-talsprofessorn Olof Rudbeck hävdade visserligen att Adam och Eva var svenskar och att vårt stolta land kunde räkna sina anor ända tillbaka till Edens lustgård.
Men sanningen är att nationen Sverige uppstod först med Gustav Vasa.
Före honom var vi knappast ens ett land, snarare ett gytter av svear, göter, lokala feodalherrar och diverse ätter som ingick förbund eller slog ihjäl varandra – allt efter dagsform och politiskt klimat.
Många numera svenska landskap hörde till Norge eller Danmark. Kyrkan var internationell. Adelsfamiljerna i de tre nordiska länderna var ingifta med var-andra. Det tyska inflytandet i städerna dominerade.
Vad Göstaff Eriksson – som han själv skrev sitt namn – gjorde var därför i högsta grad enastående.
Gustav Vasa gjorde Sverige till en stark militärmakt
”Han regerade Sverige som om det vore en enda stor ladugård”, skrev Erik Gustaf Geijer.
Och detta styre skedde med en pondus som på bara några decennier förvandlade ett subarktiskt u-land till en av norra Europas starkaste militärmakter och
rikaste visthusbodar.
Under Gustav Vasas regering skapades sysselsättning, sjudande liv och förhöjd arbetsmoral, samtidigt som Sverige förvandlades till ett ämbetsmannavälde där pennan, icke längre svärdet, i fortsättningen skulle vara starkaste vapnet.
Han fick inte bara fart på finanserna, kväste upprorsmän och körde ut dansken – Gustav Vasa satte framför allt punkt för Kalmarunionen och dödade därmed för alltid drömmen om ett enat nordiskt rike. En sorts blågul brexit, om man så vill.
För ingen svensk har varit viktigare för hur vi lever, tycker, tänker och agerar än Gustav Vasa.
Denne mästerpsykolog och superdemagog – ofta ilsken, alltid slug – fick i stort sett alltid sina undersåtar att gå honom till viljes.
Vid Västerås riksdag midsommaren 1527 föll konungen plötsligt i gråt och påstod sig vilja slippa regera ett så otacksamt folk som det svenska:
Men vem kan på slikt sätt vara eder konung? Vi tro icke att den värste i helvetet skall vilja vara det, än mindre någon människa.
Effekten blev den önskade. Innan mötet var över hade oppositionen svurit den misslynte regenten evig trohet och Gustav Vasa knaprat åt sig ännu en portion av den makt som skulle göra honom till Sveriges genom tiderna viktigaste person.
Lade grunden för hur Sverige ser ut idag
Landsfader är bara förnamnet.
Med honom fick vi det rike som i stort sett består än idag i form av lagar, byråkrati, utrikespolitik, försvar och ärftlig kungamakt.
Ej att förglömma att han förvandlade oss från katoliker till protestanter, vilket förmodligen har haft större betydelse än vi kan ana.
Så vem har han då, denne kraftfulle nationsbyggare?
Okänt vilket år Gustav Vasa föddes
Ja, paradoxalt nog vet vi inte ens Gustav Vasas födelseår med säkerhet. Men forskare gissar att han bör ha varit runt 27 år när han besteg tronen efter en rekordsnabb karriär som upprorsman och folkresare.
Vasaätten hade tidigare aldrig tillhört de namnkunniga. Men när unge Gustav fick både sin far och sin svåger slaktade i Stockholms blodbad 1520 – efter att själv ha rymt från fångenskap i Danmark – svor han att kasta ut den främmande härskare som vi svenskar kallar Kristian Tyrann.
Ett PR-geni och dåtidens influerare
Länge kunde alla svenska skolbarn återge Gustav Vasas äventyr i Dalarna och att det mesta nog var skrönor och stöldgods bevisar bara att detta PR-geni alltid visste exakt vad han sysslade med.
Med god hjälp av sin lojale levnadstecknare Peder Swart byggde han upp en persona som dagens influerare bara kan drömma om.
För vad denne osannolikt listige före detta väpnare, född i Vallentuna, gjorde var inget mindre än att skapa bilden av en kung som i sin tur skapade nationen Sverige.
Den 6 juni 1523 – alltså för närmare exakt 500 år sedan – lät han sig krönas i Strängnäs och inledde därmed en gärning som ger eko än idag.
Gustav Vasa var stundtals hänsynslös, det är sant. Han bedrev en omfattande spionverksamhet, lät avrätta oliktänkande och påstås till och med ha slagit ihjäl sin första fru med en yxhammare.
Men ingen kan än idag tvivla på att han satte sitt rike i främsta rummet.
Detaljer om Gustav Vasa och hans regim
”Hans begåvning låg inte åt det militära, men hans politiska fantasi och energi var outtömlig och som propagandaman har han säkert ingen jämlike bland potentaterna i Sveriges långa historia”, skriver historikern Alf Henrikson och levererar mängder av mustiga detaljer om Gustav Vasa och hans regim:
Han älskade papegojor. Ägde 51 par hosor. Var artist på luta. Sjöng vackert. Led av tandvärk.
Samt ägde ett övernaturligt minne som hjälpte honom att hålla igång sin makalösa korrespondens.
Riksarkivet rymmer 29 tunga volymer från kungens gåspenna, och denna kvarlåtenskap är en fröjd för alla med intresse för stilistiska finesser.
Öppet brev från Gustav Vasa till upproriska upplänningar
Gustav Vasa läxar 1539 i ett öppet brev upp de upproriska upplänningarna genom att jämföra hur det var i landet före och efter Kristian Tyranns regim. Notera att kungen tydligen ansåg att även boskapen (!) blivit gladare sedan han själv kom till makten:
Edert legofolk, pigor och drängar, så ock eder boskap och fä, gingo både sent och arla bedrövade och med sorger uti marken efter deras näring, och uppå deras arbete.
Edra gårdar, hus, åkrar och ängar nödgades I att låta mest öde, oplöjde och osådde ligga och alltid lida, att era föräldrar, bröder vänner och fränder genom de förräderlige biskoparna och deras anhang likasom en hop boskap slaktade blevo.
Nu kunna däremot både människor och djur och eder boskap om morgonen tideliga med god frid uppstå och glad gå
till sitt arbete och näring.
Edra drängor och pigor gå utan sorg fridlige och gladelige uti marken uppå sitt arbete; sammalunda komma de om aftonen gladelige och uti frid hem igen. Alla berg, dalar och åkrar och ängar stå nu utöver allt lustige och väl tillflidde.
Dock likväl är I så otacksamme och förstoppade att när någre löse förrädare och svärmande andar komma till eder med lögnaktige och diktade tidender, till sådana ställen I snart tro och tänken lika såsom I hade själve gått i skola och voren fast bättre lärde än Vi och flere gode män i riket, så att I vissten vad I göra skullen eller låte, vilja också läsa Oss huru Vi regera eller vad Vi tro skole. Nej icke så!
Att få brev från Gustav Vasa var dock sällan särskilt trevligt. Han var en mästare i att skapa både skuldkänslor och merarbete.
Likt en sträng pappa tvekade han inte att spela på alla känslosträngar, ömsom smeka, ömsom lugga.
Inget mänskligt var denne språkekvilibrist främmande, så länge det tjänade till att stärka statens grepp.
Gustav Vasa är lika rolig att läsa oavsett om det handlar om att kräva in ett gyllene altarskåp, rekommendera finska gäddor som föda, tala illa om svin och getter till förmån för nötboskap, uppmuntra till utdikning eller ha åsikter om allt från bäverjakt till pärlfiske och konfiskering av bronstak.
Och i alla lägen en handlingens man.
Förvandlade Stockholm till en riktig huvudstad
Gustav Vasa förvandlade klockor till kanoner, näpste de uppstudsiga dalkarlarna, slog ner Nils Dackes småländska myteri, beslagtog gårdar och kloster, konfiskerade ek- och bokskogar samt skapade Sveriges första örlogsflotta.
Han byggde slott och fästningar, beordrade en bibelöversättning som höll i 400 år, moderniserade järnindustrin och förvandlade Stockholm från vad
utländska sändebud beskrev som en efterbliven, stinkande, vanskött by till en riktig huvudstad.
Det var också Gustav Vasa som lade grunden till det indelningsverk där svenska ynglingar skulle utgöra försvarets kärntrupp istället för utländska legosoldater. Vilket i sin tur betytt mycket för den svenska demokratins utformning med sin syn ”en man, ett gevär, en röst”.
Gustav Vasa var kung i 37 år
Ja, systersonen Per Brahe – som visserligen får anses partisk – hävdade till och med att Gustav Vasa var en ovanligt god äkta make för sin tid:
Han var gudfruktig och förde ett ärbart liv, så att han som ogift aldrig blev beryktad för någon konkubin; man visste ej heller tala om några hans oäkta barn, och sitt äktenskap höll han väl. Han var ock mycket lyckosam i allt vad han företog sig, i spel, när man någon gång förmådde honom därtill, i åkerbruk och boskapsskötsel, i fiske och malmfynd, ja till och med i att upptäcka dolda skatter i jorden.
Arbetsnarkoman, utan tvekan. Men framför allt en färgstark, briljant, klarsynt och ytterst underhållande figur som under sina 37 år på tronen skapade både välgång och besvär för sin omgivning.
Det finns en anekdot om hur tiobarnspappan Vasa brukade samla sin familj framför brasan och servera dem visdomsord av typen:
Morgonstund har guld i mund. Dagdrivare, bort!
Eller:
De svenske äro starke, vige och modige, av lynne att gärna bliva namnkunniga, äro ock dugliga till något varje. I krig vilja de veta av blod och skämmas att lite hava gjort.
Inte konstigt kanske att några av Gustav Vasas barn så småningom blev både galna (Erik XIV) och gjorde skandal som sjörövare och bordellägare (prinsessan Cecilia). Större skäl för ett fadersuppror lär få ha haft.
Att pappas verk och anda lever kvar efter 500 år lyckades de dock inte förhindra.
Tur för oss svenskar idag, får man kanske säga.
