Vasaloppets förste segrare ville inte firas – och andra minnen från världens största långlopp

Han laddade upp med att ro med båten fastbunden i en björk och därefter staka de åtta milen till tåget till Dalarna. 2022 var det 100 år sedan Ernst Alm vann det allra första Vasaloppet. Och än idag har ingen segrare varit yngre.

Efter det allra första Vasaloppet den 19 mars 1922 skrev den anrika tidningen New York Herald en kort notis om segraren.

Det var bara ett problem:

Eftersom skribenten inte till fullo hade förstått det svenska språket blandade han ihop resultatlistan med förhistorien och noterade:

”Den stora svenska tävlingen på nio mil lång bana vanns överlägset av Gustav Vasa på utmärkt tid.”

En trött och något generad första vinnare av Vasaloppet: Ernst Alm.

För i själva verket hette premiärsegraren Ernst Alm och var en 22-årig småbrukarson från Norsjö, väster om Skellefteå. 

Att Alm växte upp i samma trakt som några dikesgrävare två år senare skulle hitta världens äldsta bevarade skidor var förstås en slump. Men fyndet – ett par 600-åriga laggar, drygt två meter långa och 15 centimeter breda – vittnar ändå om att han långtifrån var bygdens förste åkare. 

Anders Pers står bakom idén till Vasaloppet

Vasaloppet kom till på initiativ av den 62-årige redaktör-en Anders Pers. Den 10 februari 1922 skrev han en artikel i Vestmanlands Läns Tidning som inleddes med följande ord:

”Denna vinter torde skididrotten vara livligare omfattad än någonsin, tack vare den jämna vintern och tillgången på snö nere på slätterna. Detta kan ge anledning erinra om, att det nu är väl 400 år sedan en skidåkning utfördes, som hade ett betydande inflytande på utformningen av de politiska händelserna i Sverige. 

Vi syfta på de första dagarna i januari 1521, då Gustaf Eriksson Wasa hade uppgett hoppet att resa dalkarlarna mot de danskes tyranni och var på färd att bege sig ifrån alltsammans och rymma landet in i Norge som karlarna ångrade sig som vi minnas, och skickade två av sina bästa skidlöpare efter rymlingen: Engelbrekt från Morkarlby och Lars från Kättilbo, numera Kättbo.”

Och så lite längre ner det konkreta förslaget:

”Varför kunna vi icke taga upp Mora–Sälen som ett nationellt skidlopp, taga upp det just nu, när vi som bäst fira 400-årsminnet av Gustaf Erikssons befrielsegärning?”

Blott 37 dagar senare blev hans dröm verklighet.

Uppfann en egen roddmaskin

I Norsjö åkte minsta barnunge skidor och Ernst Alm var inget undantag. Jo, möjligen på det viset att han mycket tidigt visade sig uthålligare än alla andra.

Som barn fick han tidigt hjälpa pappa Nils och mamma Eva med bondgården och 15 år gammal började han jobba i skogen – vilket gav en präktig grundkondition. 

Genom att köra en enda lång, enformig slakmota uppför ett närbeläget berg lärde han dessutom kroppen tåla mjölksyra, som då var ett tämligen okänt begrepp. 

Men framför allt gjorde Ernst Alm sin träning rofylld – eller hur man nu ska uttrycka det.

Första gången grannarna såg honom frenetiskt slita med årorna, trots att ekan fortfarande var fastbunden i en björk, tog de sig för pannan. Med tiden skulle de dock inse att träningsredskapet, en sorts tidig roddmaskin, gav god frukt.

Tog sig en tupplur under loppet

Alla åkarna i premiärloppet tog inte själva tävlandet så allvarligt. Vid Evertsberg spände några av sig skidorna, tog en liten sightseeing i byn, småpratade med folk – inte minst med damerna i publiken – och ägnade en god stund åt att äta. Djurgårdaren Gustaf Wahlgren tog sig till och med en tupplur på trekvart.  

Lika avslappade var pojkarna från Hellas i Stockholm, som roade åskådarna med att sjunga käcka visor samtidigt som de stakade mot Mora. Klubben skulle med tiden rymma både stora skidåkare och kända nöjesprofiler som Åke Söderblom, Sven Paddock och Harry Brandelius. 

Ernst Alm är Vasaloppets hitills yngste vinnare

För Ernst Alm blev inte bara den förste att vinna ett Vasalopp – han var och förblir också en av de mest otippade segrarna genom tiderna. 

Kungarikets främste längdskidåkare ansågs vid den här tiden vara Per-Erik Hedlund från Särna – ett tjurigt kraftpaket som nyligen vunnit två SM-guld. 

Själv var Alm liten och tunn, blott 174 centimeter lång, dessutom yngst i gänget. 

Bara 18 dagar tidigare hade han fyllt 22 år och som uppladdning hade han först behövt staka de åtta milen till tågstationen i Burträsk. 

Intresset för Vasaloppet var stort redan vid de första loppen.

Skidorna kom från en lokal snickerifabrik och vägde sex kilo. Väl framme i Dalarna införskaffade han därefter ett par lämpliga hängselbyxor av vadmal, som på tävlingsdagen kompletterades med näbbskor, skinnvantar, skjorta och en näsduk knuten om huvudet. 

Mössa fann han onödigt. Den skulle ju ändå bara bli blöt av svett.  

Fina fisken i spåret

Abborrskinn var en viktig ingrediens i forna tiders skidtillverkning. Genom kokning kunde man få fram ett lim som höll när man i Vasaloppets barndom experimenterade med att sätta ihop olika träslag, skapa luftkanaler och skapa spann. 

Fram till dess var skidorna solida träbitar, hyvlade ur en och samma stock. Kvistfri björk ansågs vara bästa materialet och ideal-längden drygt 2,5 meter. 

Pengar till reskassan hade han egentligen inte. Inte förrän Västerbottens-Kuriren erbjöd sig bekosta tågbiljetten och bygden ordnat en särskild insamling kunde de tre Norsjöåkarna Ernst Alm, Oskar Lindberg och Johan Bergmark sändas söderut. 

Fast först efter lottning. Allt skulle skötas rätt och rättvist, och Ernst Alms deltagande hängde alltså lika mycket på turen som på hans skicklighet i skidspåren.

Krankulla i all hast

Vasaloppets första kranskulla kom till av en slump. 21-åriga Mora-flickan Therese Eliasson skulle bara gå ut och titta på målgången i Vasaloppet 1922 när hon plötsligt blev historisk. 

Efteråt fick hon berätta sin historia för nyfikna
reportrar:

”I enlighet med traditionen i vår gamla släkt hade jag gjort mig riktigt fin i min kulladräkt och skulle som alla andra gå och titta på loppet. Utanför kyrkan mötte jag några pojkar med den stora kransen. 

’Hördu, Therese, den skall du ta och hänga om halsen på den som vinner’, sa de till mig. Och strax därpå kom den där Alm i mål och jag blev enkelt och smärtfritt Vasaloppets första kranskulla.” 

Hennes enda farhåga var att segraren skulle vara ”en lång räkel”. Själv var hon rätt kortväxt. Det var därför med lättnad hon såg den unge Ernst Alm först i spåret – han var liten och satt. 

Dessutom snubblade han ner på knä när han skulle åka över den sista plogvallen, så Therese hade bara att kränga kransen över huvudet där han låg.

Oväntad vinnare av Vasaloppet

Det fanns alltså många faktorer som gjorde att ingen på förhand tippat Ernst Alm som slutsegrare. När hans startnummer 114, efter drygt fem timmars åkning, ringdes in till sekretariatet i Mora var överraskningen enorm:

– Vadå? Menar ni att han leder tävlingen?

Två och en halv timme senare var sensationen ett faktum, trots att en höskrinda varit nära att fälla den unge Alm i Gopshus. 

Publiken tittade först storögt på den lille igensnöade figuren som kom stakande på upploppet, påannonserad av en hornblåsare nere vid Badstubacksbron. 

Ernst Alm med sitt pris 1922.

Sedan bröt jublet löst. 

När tidtagaruret visade exakt 7.32.49 klöv Ernst Alm mållinjen, hyllades med hurrarop, hissades och bars runt i gullstol. 

Han var märkbart sliten. Men orkade ändå med ett snett, lätt förläget småleende genom snögloppet.

När folk trängde sig fram för att höra hur den unge skogshuggaren lyckats med sin bedrift, var han fåordig, skygg och uppenbarligen ovan vid all typ av uppmärksamhet. På den efterföljande presskonferensen teg han mest. 

Signaturen ”Mr Jones” i Dagens Nyheter efter Ernst Alms segerlopp

”Den 22-årige skogsarbetaren var inte van att bli intervjuad. Han var så blyg, att jag nästan kände mig blyg själv när jag talade med honom. 

– Det här var väldigt roligt, sade han, men så rysligt märkvärdigt är det väl inte. Man gör så gott man kan och någon måste ju vinna. 

Alm satt mest tystlåten med nedslagna ögon, sade inte ett ord av egen drift och såg varken glad eller ledsen ut.”

Undvek hyllandet och for hem

Samma blyghet märktes när Norsjö-åkarna nästa dag återvände hem till tågstationen i Burträsk. 

På perrongen hyllades och hissades kamraterna Lindberg och Bergmark, som slutat som andra respektive artonde man. Ernst Alm, däremot, var plötsligt spårlöst försvunnen. 

Nej, inte spårlöst.

Avtryck i snön visade att han gått av på andra sidan tåget, satt på sig skidorna och påbörjat den åtta mil långa hemfärden – utan att säga ett ord.

När folk efteråt undrade varför han struntat i uppvaktningen och istället stuckit norrut genom i storskogen, tittade han bara oförstående på dem och svarade:

– Jamen, det var ju däråt jag skulle. 

Sökte skydd i koja

Kniv Emil Eriksson från Älvdalen var en urstark skogshuggare som hade anmält sig till det första Vasaloppet. Att han först måste skida närmare fem mil bara för att komma till starten i Sälen bekom honom föga. 

Problemet var att Kniv Emil överraskades av snöoväder och med 19 kilometer kvar blev han tvungen att övernatta i en skogskoja. Medan han sov några timmar torkade de dyngsura kläderna i alla fall hjälpligt och han kunde kämpa vidare igenom de nu ännu tätare drivorna. 

Väl framme sov han en stund igen och körde sedan de nio tävlingsmilen på 8.12.25, vilket gav en placering mitt i fältet. Vid hemkomsten till Älvdalen möttes Kniv Emil av glädjebeskedet att hans hustru just fött parets tredje flicka. 


Bli prenumerant

Icakuriren är din självklara vän i vardagen. Veckans måltider, stöket i hallen, och människors livserfarenheter ligger oss varmt om hjärtat.
Som prenumerant på Icakuriren läser du tidningen gratis i appen FLIPP. Du kan börja läsa tidningen i FLIPP direkt efter ditt köp.

Börja prenumerera på Icakuriren idag.

Scroll to Top