Texten publicerades först i tidningen Svenska Öden och Äventyr.
Midsommar 1975. Juni har varit en varm månad, och värre ska det bli. I juli och augusti sveps Sverige in i en värmebölja och Stockholm upplever sin varmaste juli på nära 100 år. Men det är inte solen eller den höga temperaturen som får vissa svenskar att stånka och stöna – det är en blåvit tallrik. Eller rättare sagt: bristen på denna blåvita tallrik. En av årets jultallrikar har just släppts och sålt slut, lagom till midsommar, och runt om i landet finns många besvikna samlare som inte lyckats få tag på ett eget exemplar. Jultallrikar, de man idag hittar i loppisens fyndlåda, var under detta årtionde som mest eftertraktade, och att de sålde slut så snabbt var inte oväntat.
Jultallrikar såldes dyrt i andrahand till jul
Men alla tallrikar hade inte sålts till samlare, utan många hade köpts upp av spekulanter som lagom till jul skulle sälja dem för många gånger mer än inköpspriset. Än fanns alltså chansen att få tag på ett exemplar, och även om det skulle göra ett djupt hål i plånboken var det många som var beredda att betala. Tallrikarna var inte bara vackra att se på – enligt reklamen skulle de också vara en smart investering för framtiden. Så vad gjorde det om det kostade lite mer?
Under samlartallrikarnas glansdagar mellan 1960- och 1980-talet gavs det ut tallrikar för det mesta: kungligheter, konstnärer, mors dag och till minne av olika händelser. Men mest eftertraktade av dem alla var de blåvita jultallrikarna.
Världens första samlartallrik var en jultallrik
Världens första samlartallrik var just en jultallrik, och den såg dagens ljus i vårt grannland Danmark i slutet av 1800-talet. En av ägarna till den danska porslinstillverkaren Bing & Grøndahl, Harald Bing, knäckte idén att börja tillverka dekorativa tallrikar som kunde hängas upp på väggen efter att ha lagt märke till en ökad efterfrågan på juldekorationer.
Den svenske formgivaren Frans August Hallin fick i uppdrag att ta fram ett vintrigt motiv till den allra första tallriken, och Hallin valde att måla av Köpenhamns stadssiluett under en stjärnfylld himmel. Husen skymtar bakom ett frostigt fönster, och hela dekoren gjordes i blått och vitt. Samlartallriken fick namnet Behind the frozen window och lanserades 1895. Bing & Grøndahl tillverkade 400 exemplar, som snabbt sålde slut, och det blev starten på en ny jultradition.
Rörstrand först ut i Sverige med jultallrikar
Varje år sedan dess har Bing & Grøndahl gett ut en ny tallrik lagom till jul, och flera andra porslinstillverkare världen runt har hakat på, bland annat Rörstrand. De var först ut i Sverige med att lansera en egen samlartallrik 1904, och liksom den populära danska förebilden var den blåvit.
Rörstrands tallrikar riktade sig till välbärgade köpare, de som hade råd att köpa vackra tallrikar bara för att hänga upp dem på väggen, men i början av 1900-talet var det en rätt liten marknad. Rörstrand fortsatte ta fram nya samlartallrikar ända fram till 1925, då produktionen till slut lades ner på grund av bristande intresse, och det skulle dröja flera decennier innan de gjorde ett nytt försök.
Intresset för samlartallrikar växte efter andra världskriget
Efter andra världskriget växte intresset för samlartallrikar igen. Sverige hade då hunnit få en större medelklass och välståndet växte, liksom utbudet av vackra inredningsprylar att dekorera hemmet med. 1950 bestämde sig Gefle Porslinsfabrik för att testa intresset för samlartallrikar och gav ut en serie om nio tallrikar med motiv av svenska slott som togs emot väl. Trots att svenskarna verkade vara redo för nya jultallrikar dröjde det till 1968 innan Rörstrand återupptog sin produktion, något som markerade början på jultallrikarnas glansdagar.
Deras tallrikar var fortfarande blåvita men blev nu fyrkantiga med rundade hörn, och keramikern och formgivaren Gunnar Nylund stod för dekorerna. Han hade tidigare arbetat för bland annat Bing & Grøndahl men tog nu fram en serie populära dekorer med motiv ur Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige för Rörstrand. Serien började ges ut 1970 och varje år släpptes en ny tallrik med nostalgiska motiv från våra svenska landskap.
Exklusivt blåvitt porslin som samlarobjekt skulle öka värdet
Gustavsberg hakade på jultallrikstrenden 1971 och hos dem stod Sven Jonson, Paul Hoff och Stig Lindberg för dekorerna. Gustavsbergs jultallrikar marknadsfördes även utomlands, och liksom konkurrenterna Rörstrand, och föregångaren Bing & Grøndahl, satsade de på blåvitt porslin. Blå dekor var vanligast, men det fanns de som gick emot trenden. En av dem var Rosenthal, som under flera år samarbetade med den danske form-givaren Bjørn Wiinblad. Det är lätt att känna igen hans färgstarka dekorer med gulddetaljer mot en mörk bakgrund.
Andra detaljer som de flesta jultallrikarna har gemensamt är att årtalet de gavs ut är en del av dekoren och att de tillverkades i begränsade upplagor. De begränsade upplagorna skulle garantera ett ökat värde, och tallrikarna marknadsfördes ofta som exklusiva samlarobjekt som endast fanns tillgängliga under en begränsad tid. När ett visst antal tallrikar producerats, förstördes tryckplåten. Det försäkrar bland annat Gustavsberg på baksidan av en tallrik från början av 70-talet. Där kan man läsa: ”Detta är Gustavsbergs jultallrik nr 2. Den är komponerad av vår konstnär Sven Jonson och gjord i benporslin – en Gustavsbergsspecialitet. Tallriken är gjord i en begränsad upplaga och kommer ej att nytillverkas.”
För att ytterligare framhäva tallrikarnas exklusivitet såldes de i vackra, dyra förpackningar och följdes ofta av ett äkthetsintyg. De var den perfekta gåvan till någon man älskade, eller en statussymbol att hänga på väggen till jul. Under flera år marknadsfördes de även som en smart investering för framtiden. Det fanns med andra ord flera anledningar att jaga efter ett eget exemplar.
På 70-talet var tallrikarna som mest eftertraktade och de sålde ofta slut så fort de släpptes, ibland så tidigt som vid midsommar. Det gjorde det möjligt att spekulera i jultallrikar, att köpa in dem tidigt och sedan sälja dem till jul för många gånger mer än inköpspriset.
Samlartallrikarnas värde störtdök – utbudet större än efterfrågan
Trots begränsade upplagor var problemet att det till slut fanns för många samlartallrikar och bubblan sprack. De som hoppats på att kunna sälja tallrikarna dyrt blev nog besvikna – utbudet var större än efterfrågan och tallrikarnas värde störtdök. Sedan 90-talet har värdet på tallrikarna fortsatt varit lågt. Idag finns det några enstaka äldre eller ovanliga tallrikar som brukar kunna kosta lite mer på auktioner, till exempel några av de äldsta jultallrikarna från Bing & Grøndahl som kan gå för flera tusen kronor. Deras allra första samlartallrik, Behind the frozen window, som bara gjordes i 400 exemplar, har sålts för över 20 000 kronor på auktion. Men de allra flesta har idag ringa värde, trots perfekt skick och originalkartonger.
För köpare är däremot chansen stor att göra riktiga fynd på auktioner och loppmarknader, särskilt när det kommer till svensktillverkade jultallrikar. Från att ha varit åtråvärda samlarobjekt kan man idag hitta de blåvita tallrikarna för en tia på loppisar runt om i Sverige, eller hela tallrikssamlingar för några hundralappar på auktioner. De må ha ett ringa ekonomiskt värde, men jultallrikarnas kulturhistoriska värde är desto större. Men vem vet, kanske får de en vacker dag återta sin plats på väggen.
Texten publicerades först i tidningen Svenska Öden och Äventyr.