– Mat gör mig så jävla lycklig. Allt jag har i livet, min fru inkluderad, har jag fått tack vare maten. Jag hade inte fått gifta mig med henne om jag inte hade lagat mat. Hennes far hade inte accepterat det. Han älskade mat, han är en av få personer jag har träffat som grät när han åt något riktigt gott.
Tareq Taylor ser ut som om han just har klivit ur tv-rutan – rutig skjorta, varmt leende och håret på ända. Han pratar intensivt om mat. Tareq Taylor är en av Sveriges mest namnkunniga och framstående kockar. Känd från tv-program som Go’kväll och Julkalendern. Men han driver också Malmökrogen Kockeriet och har skrivit sju kokböcker – senast en om kyckling.
När jag berättar för grannar och släktingar att jag ska intervjua Tareq Taylor lyser de upp. “O, han är trevlig.”
Och ja, sympatisk är väl det ord som bäst sammanfattar tv-kocken.
För den som undrar: Ja, han är faktiskt lika härlig i verkligheten som man får intrycket av i rutan. Smidig (“Å, vilken vacker sallad”), flexibel (“Vi håller på så länge ni behöver”), anspråkslös (“Det blir bra med en kopp kaffe”).
Vi träffas på Sally Voltaire & Systrar på Åhléns i Stockholm. Det är en hälsokrog som gillas av Tareq Taylor. Han kommer i god tid och har hunnit handla både odlingsburk och frön till örtodlingen hemma innan vi slår oss ner vid ett av borden.
Händerna började krampa
Numera är Tareq Taylor noga med vad han stoppar i sig, han vet vad snabbmat och halvfabrikat kan göra med kroppen. För några år sedan började hans liv att öka i tempo, och han var ofta på resande fot. Han föreläste över hela landet, hängde på flygplatser och avverkade mil efter mil på vägarna. För första gången i sitt vuxna liv befann han sig inte längre i sitt eget restaurangkök, omgiven av schysta råvaror. Istället fick han börja äta sånt som stod till buds – pizza på flygplatsen, baguette på ett kafé och korv på en -bensinmack.
– Ärligt talat, om man har kört bil i sex timmar och kliver in på en mack och är vrålhungrig, då köper man inte ett grönt äpple och en flaska vatten, utan fyra korvar och en påse chips.
Tareq Taylors kropp fick en chock, och det dröjde inte länge förrän värken kom smygande.
– När jag jobbade långa pass i köket krampade händerna. Jag kunde knappt skära. En kompis misstänkte att mina spinalvätskekanaler var för trånga. Själv funderade jag på om jag hade ärvt mammas reumatism. När värken spred sig till axlar, knän, höfter och rygg började jag misstänka att jag hade artros. Jag tog en massa olika prover, men de visade ingenting.
Under samma period gick Tareq Taylor dessutom upp i vikt, och det var viktuppgången som blev en väckarklocka att lägga om kosten. Han drog ner på sockret och slutade äta snabbmat.
– Efter sex veckor vaknade jag plötsligt upp utan värk. Jag sa det till min fru: “Herregud, jag har ingen värk! Kan det bero på kosten? Jag ska göra ett test och gå tillbaka till min godis- och snabbmatskost bara för att se vad som händer.” Det tog inte många dagar innan värken var tillbaka.
Återigen började han äta nyttigt, och så var värken borta igen.
– En läkare skulle kanske inte skriva under på det, men för mig är det glasklart: maten är kopplad till hälsan. Jag drar likhetstecken mellan konsumtion av snabbmat och socker och kronisk värk och inflammation i lederna.
Brodern gondoljär i Malmö
När vi ses har Tareq Taylor varit på möten i Stockholm. Det har varit en lång dag, han lämnade huset i Lomma i Skåne vid fyrasnåret på morgonen. Men långa arbetsdagar behöver inte vara ett problem, så länge man äter hälsosamt, menar -Tareq Taylor. Hans nyckel till god hälsa är att laga maten själv, eller att köpa mat som är lagad från grunden.
– När vi äter snabbmat och dricker läsk får vi i oss extrema mängder modifierat socker. Den kosten gjorde mig både ihålig och orkeslös. Jag kom hem på kvällarna och var helt färdig. Jag måste ha varit jävligt tråkig att leva med. Jag kroknade i soffan och hade ingen energi alls. Min fru plockade garanterat fram det där avtalet som vi skrev under då vi gifte oss och kollade om det fanns returrätt på gubben.
Tareq Taylor är uppvuxen i Malmö med palestinsk pappa, svensk mamma och brorsan Zafer. Det är bara ett och ett halvt år mellan bröderna, och de har alltid varit nära.
– Han är en sådan skön levnadskonstnär. Han har just utbildat sig till gondoljär. Han kör gondol i kanalen i Malmö. Han åkte till Venedig och köpte en gondol för ett par år sedan. Han tog hem den på ett släp och lärde sig paddla på ett par veckor. Han har surfat i många år och har bott länge på Barbados. Där byggde han surfbrädor, surfade och spelade musik. Han har alltid gått sin egen väg.
Blev mobbad i skolan
Föräldrarna skildes när Tareq Taylor var fem, och mestadels bodde bröderna hos sin konstnärliga mamma. Hon som sjöng, sydde och inredde roliga lekrum och hängde upp gungor i taket. “Stort hjärta och öppen famn”, sammanfattar Tareq Taylor sin mamma. Hon slet för att få vardagen att gå ihop ekonomiskt och varvade jobbet som dagmamma med att dela ut tidningar och köra taxi.
Bröderna tillbringade mycket tid i mormors och morfars hus. Morföräldrarna bodde i en vacker villa, morfar Ronald var brittisk konsul, och på deras middagar har såväl Roger Moore som Margaret Thatcher varit gäster.
– Morfar var gammaldags, tyckte att vi barn skulle synas men inte höras. Ändå var han min och min brors hjälte. Han var med under andra världskriget och visade oss sina granatsplitterärr på benen. Än idag har jag aldrig träffat en bättre historieberättare. Och han var en rackare på att laga mat, så han är en stor inspirationskälla för mig.
Tareq Taylor tillbringade sina första sex skolår på Ribersborgsskolan i Malmö. Men redan första skoldagen kom han på kant med skolvärlden. Läraren uttalade hans namn fel under uppropet, och det blev startskottet för många års mobbning.
– Det fanns väl massa anledningar att mobba mig. Jag hade en ensamstående mamma, en hippie utan pengar som gick och drömde om en musikkarriär. När vi kom till skolan såg vi inte ut som alla andra barn. Vi var långhåriga och hade hemsydda kläder. Min bror såg dessutom mer utländsk ut än jag och han blev retad för det, “jävla blatte”.
– Det var jobbiga år. Som tur är var vi jävligt tighta – brorsan, mamma och jag. Det kändes som om det var vi tre mot världen. Familjen var räddningen. Det var jättefint hemma, ett öppet hem med massor av kärlek.
Sommaren mellan åttan och nian beskriver Tareq Taylor som en vändpunkt. Han hade en sommarförälskelse med en tjej i klassen, dessutom började han och brorsan att vindsurfa. Och när han återvände till skolan hade de värsta mobbarna gått ut nian. Han konstaterar att det finns många sätt att hantera att man har blivit mobbad.
– Man kan bli bitter, eller man kan dra lärdom av vad som hände. Möjligtvis gjorde mobbningen mig till en starkare person idag. På sätt och vis är det kanske dumt att säga så. Det är som att jag legitimerar mobbning, och det vill jag verkligen inte göra. Jag menar inte att man blir stärkt av att bli mobbad, jag menar bara att jag hade lyxen att komma ur det.
Men han tänker fortfarande på mobbningen och hur den har påverkat honom. Är det därför han alltid måste visa att han duger? Är det mobbningen som gör att han är kritisk till sig själv?
– Jag är fortfarande oerhört obekväm med att se mig själv på foto. Jag tycker att jag är ful. Jag har svårt att ta till mig beröm. Ändå är jag jättelyckligt lottad. Jag har en fantastisk fru, en underbar dotter – som båda bekräftar mig varenda dag.
Frun, ja. Stina, som han ägnade ett helt sommarprat åt. Han berättade om när de var nygifta, och upplevde att de hade hela livet framför sig, och blev påkörda bak-ifrån av en bil. Stina drabbades av en whip-lashskada som under många år gjorde henne oförmögen att arbeta och som slet mycket på förhållandet.
– Stina var förstås involverad i sommarpratet. Hon la till och drog bort text. När programmet sändes var hon både ledsen och glad. Ledsen för att det påminner om en tid som var tuff för oss båda. Glad för att vi gick stärkta ur krisen. Vi var båda glada för all positiv respons från lyssnarna. En ung tjej kom fram till mig på gatan och sa: “Jag vill bara säga tack. Jag har också en whiplashskada, och jag lyssnade på programmet med min pojkvän. För första gången förstod han mig.”
Idag jobbar Stina mer än heltid som lärare.
– Hon jobbar alldeles för mycket, hon är en underbart ambitiöst människa. Hon har alltid smärta, men hon har lärt sig att leva med den. Hon har också upptäckt hur bra kost hjälper henne. Så fort vi har levt slarvigt, och ätit för mycket ute, så märker vi hur det påverkar oss negativt.
Handla i säsong.
Sätt grönsakerna i fokus.
Gör små förändringar, för de små förändringarna gör de stora skillnaderna.
Mer tid i egna restaurangen
Som vanligt jobbar Tareq Taylor mycket. Just nu är det fokus på föreläsningar, tv-jobb och lansering av nya kokboken. Han drömmer dock om att tillbringa mer tid i den egna restaurangen och har storslagna planer för vad det ska bli av den.
På hemmaplan pågår en stor ombyggnad av huset. Nu ska de äntligen inreda ett bakrum med bakbänk där det är tillåtet att mjöla och vara kreativ.
Går inte igång på kändisskap
Han är glad att han kom in i tv-branschen då han var lite äldre.
– Att jag syns i tv har skett så pass sent i livet, så jag tänker inte så mycket på det. Jag går inte igång på kändisskapet. Jag hade stått i köket i över tjugo år innan det kom in en kamera i köket. Men jag ska vara ärlig och säga att jag inte tar lätt på tv-jobbet. Jag ser det som ett oerhört privilegium att få göra det jag gör. Jag försöker verkligen att vårda det ömt. Det är ett förtroende som bara varar så länge som tittarna väljer att ge mig det förtroendet.
– För mig är tv ungefär som att jobba på restaurang. På restaurangen går jag ut till gästerna och vill veta – vad tyckte ni? Det är samma sak nu, bara det att det är fler gäster.
– Det finaste som kan hända är när tittare berättar att de provlagat maten. Jag blir så jävla lycklig. Det är så hedrande. Och det är underbart när folk tar sig tid att komma fram och hälsa, då blir jag jätteglad.
